Suopotkupallo 2007 - World Championship in Swamp Soccer

Suo-potku-pallo (swamp-kick-ball) is a really extraordinary sportevent in Ukkohalla, Finland, and I got the opportunity to try it through a friend who won a competition.
This is one of the wackiest things I have ever done, and it was a long time since I had so much fun in such a short time.

After the arrival to Oulu, the Nokian Tyres Team got together in the bus towards Hyrinsalmi. After a while my friend broke the silence by yelling Nastorovia, and then the ice was broken and the get-together-party started.

Alexsej, Rolf, Tuomas and Lauri somewhere between Oulu and Hyrinsalmi, 500 km up north from Helsinki in Finland.

Our cabin was really nice and I think that we must have been some of the first to stay there.

Maija Vilkkumaa is a really famous artist in Finland and the crowd enjoyed her music. There where a lot of people listening to Maija at the Swamp Rock this evenening.

Me and Rolf standing at the gate of Suopotkupallo.

Standing: Rolf, Dan (me) and Dmitry. Sitting: Lauri and Tuomas.

Alexsej prepares himself by putting Duc-tape around his shoes.
He actually lost one of his shoes in one of the first games he played.

The Nokian team from russia. I dont know all their names, but they where really energetic in the games we played.

Dmitry is trying to take the ball and prevent a goal from the opposite team.

The ball in play, but it is not that simple to get it since all the players are sinking down about 20-70 centimetres in the swamp.

Notice how deep the players are with their feet in the swamp. They ARE standing.

I am trying to take the ball from a finnish player. It is hard but I am a strong person and I never gave up the hope in succeding taking it. I was laughing constantly for the first half of the match and it felt wonderful when I lost the ball and the finnish guy who took it lost it again because the ball got stuck in the swamp. He yelled PERKELE and I guess he felt just as frustrated as we all did.

We won one match and celebrated it by throwing ourselves into the deepest part of the swamp. Notice the cameraman to the right. He was filming the whole game.

About half of the teams in Soupotkupallo where female. Here ar two teams fighting of the ball by crawling in the swamp.

Alot of the teams had special outfits and I loved seeing this. Notice the white turkey who is alive and the one that is the dying swan.

As I said, there was a cameraman filming the games, and when we got to the Swamp Rock in the eveneing they had a big screen where they showed our game . It is me trying to run through the swamp.

A field ready for a game. There where lots of water since it had been raining a lot the previous evenening.

Why would I ever like to take a bath here? Maybe if I were finnish! Well, after a game it did not matter where you went since you got all wet.

Some finnish guys trying to have a decent game. As you can see they are stuck in the swamp.

A team that had just won a game celebrated with a ritual where they all approached eachother and finally threw themselves to the ground in the swamp.

The ball at play in a good game! It is hard, but people are stubborn and strong. No sissies here!

The first-aid tent. According to a worker there had been 6 snakebites and 12 broken legs by the time half of the tournament had been played.
Last year the swamps was much drier and the result of that was many broken legs.

I am getting ready for a game. Please notice that I am actually clean.

Well, we lost the game and I was not that clean anymore.
Can you spot something that is dry on me except from my hair?

There was a thunderstorm, and the lightning struck
just near the swamp-area. The restaurant tent was
totally full of people who did not want to get wet
(why? they got wet anyway).

A mix in the mouth grog done by one of the russian guys.
First a little Koskenkorva and second som Coka Cola.

I would like to send my regards to all the team-members from russia, finland and a special thank you to the people at Nokian Tyres for giving us the opportunity to participate in this event.

A very special thanks to my friend, Rolf, who made it possible for me to go there by asking me if I would like to join him.

Thanks again!

Vansbrosimningen avklarad - 4/4 av en Svensk Klassiker

Då var det äntligen klart med klassikern och precis som jag tidigare hört var Vansborsimmet som att duscha efter Vätternrundan. :-) Det var en riktigt regnig dag som loppet ägde rum, men vad gör väl det när det enbart handlar om att bli blöt?

Här är jag på väg till starten vid bron vid Vanån. Det var lika många på väg dit som på väg tillbaka (även fast det kanske inte syns på bilden).

Gruppen före min grupp värmer upp. Varje grupp bestod av 400 personer och min grupp tillhörde en av de sista för dagen. Strax före starten fick jag en hälsning av speakern (tack frugis) som önskade mig lycka till.

Här går starten och det regnade friskt. Vattnet var inte så kallt som jag trodde även fast det låg på kring 17-18 grader celcius. Många simmare använde vaselin eller ull-fett för att isolera sig mot kylan, men jag valde att avstå eftersom att det även minskar friktionen mellan huden och vattnet vilket leder till att man simmar saktare. Jag kan inte säga att jag frös mer med tanke på att jag skippade fettet.

Strax efter starten och trångt i vattnet. Jag fick en del sparkar men det var bara att ta det lugnt och försöka crawla genom de grupper som bildades. Här är det ungefär 2 kilometer ned till kröken där Vanån rinner ut i Väster-dalälven.

Här är det ungefär halva sträckan och det är många simmare i vattnet. Det kändes bra att simma och jag frös inte. Längs hela sträckan var det följebåtar ifall någon skulle vilja avbryta simningen.

Längst ner på bilden simmar jag och jag varierade bröstsim med crawl och simmade lite ryggsim om vartannat. En kort stund senare kom jag till Vanåns utlopp och då märktes det att temperaturen i Vanån var något högre än i Väster-dalälven; det kändes ungefär som ett språngskikt inom dykningen.

Strax efter utloppet i Väster-dalälven kom jag till en följebåt där det satt två gubbar och höll koll. De bjöd de som ville på en skvätt saft och hejade på oss andra simmare. På deras båt hade de en skylt där det stod 854.12 meter kvar. På bilden ser man målområdet.

Här har jag precis kommit i mål på tiden 1:06:31. Som vanligt var det skönt att komma fram till slut och att jag dessutom nu var klar med klassikern gjorde inte saken sämre.

Glad med blommor och medalj! Nu återstår bara att skicka in resultaten till kansliet på en svensk klassiker. Den fina våtdräkten var ett bra fynd som jag köpte på Lidl för bara 299:-

Nybytt och klar och med min klubbtröja på. Sedan i oktober förra året har jag varit medlem i VSS Vuxensim. När jag duschade pratade jag med en simmare som hade simmat utan våtdräkt. Han hade legat i ett värmetält en halvtimme efteråt eftersom att han vart rejält nerkyld.
Ett stort tack till min familj som hejade på!

Lunch i Visby

Tisdagen den 19 juni var det äntligen dags för vår utflykt tillsammans med våra vänner. Målet för dagen var att flyga till Visby och att äta en god lunch på en trevlig restaurang.

Vi träffades klockan tio vi flygplatsen och gick sedan till flygplanet av model DA42 (Diamond Aircraft) som fanns vid hangarerna på Hässlö.

Planet rymmer 4 personer och är modernt med den senaste utrustningen. Blondinerna på bilden ingår inte då man köper flygplan utan tillkommer som en extra feature om man bjuder på tillräckligt med champagne och är snäll.

Min vän är mycket intresserad av flygning och har lagt ned massor av tid på att bland annat ta flygcertifikat för instrumentflygning. När det gäller flygning är det liksom i dykningen krav på olika certifikat beroende på vilket flygplan du tänker flyga och på vart du tänker flyga; man får t.ex. inte flyga genom moln utan att ha certifikat för instrumentflygning och det finns mängder med bestämmelser på vart man får och inte får flyga. Nåväl, efter ett antal checklistor och diverse anrop från flygtornet på flygplatsen fick vi klartecken till att lätta.

Kalhygget på Björnön som ligger strax intill flygplatsen, inte speciellt vackert direkt, men viktigt för trafikflyget.

Frugan med hörlurarna. Alla hade hörlurar för att kunna höra varandra.

Bron i Strängnäs - liten uppifrån men stor i verkligheten.

Här flyger vi igenom molnen och det var riktigt vackert att se det. Inom flygningen pratar man mycket om CB, dvs Cumulus Nimbus moln. CB är inte så bra vid flygning (och inte annars heller) eftersom att det är åskmoln. Det är under slutskedet av utvecklingsfasen som ett CB börjar åska och då det till slut kollapsar kommer åskskurarna.

Genomgång av landningsbanan på Visby flygplats. Det är hela tiden checklistor som måste kontrolleras då man flyger. Säkerheten är ett måste och alla flygplan har i regel dubbla system i de fall någonting skulle strula.

Framme i Visby, strax dags att landa. Man ser ringmuren som omsluter stadskärnan på bilden.

Visby är riktigt vackert precis som vädret vart då vi kom fram. Vi åt en en god lunch och passade på att se oss omkring en stund.

Flapsen används för att bromsa planet vid landning och sitter bak på vingarna.

De blåa zonerna på displayen markerar vilka områden som kontrolleras av flygledartornen. Den vita linjen markerar vår rutt. Under stora delar av flygningen användes autopilot, bortsett från under landning och vid start.

På hemvägen vart det ordentligt med regn och det var återigen vackert att se de olika skiftningarna i vädret.

Strax dags att landa, man ser planets skugga på åkern. Oscar Yankee Romeo Bravo Delta är på väg att landa på Hässlö flygplats.