Dandarache

Livet i Östra Hamnen

2011-05-16T15:03:00.000-07:00

Här kommer några bilder jag tagit i Östra Hamnen, Västerås.

Briggen Tre Kronor på väg in till hamn.

Briggen när den kommit in till hamnen.

Bild tagen på Briggen Tre Kronor sent på kvällen. Den starka lampan i mitten är månen.

Isbrytaren Bore får äntligen vila efter en hård tid i vintras.

“Bore” - Världens äldsta ångdrivna isbrytare.

Fyrskeppet “Almagrundet” i Östra Hamnen, Västerås.

Elbafärjan har just lagt till vid ön Elba som ligger strax utanför Västerås.

Vilopaus…

2010-07-22T18:09:00.000-07:00

Hmmm, livet blir inte alltid som man tänkt sig och efter en liten cykeltur i Sälen tvingas jag att ta det lugnt i närmare två månader.

Det var en vanlig solig lördag i Sälen och jag, sonen och en kompis (L) skulle cykla downhill. Vi hyrde cyklar och skyddsutrustning för en dyr penning för att sedan ta oss ner för de olika cykelbanorna i Lindvallen.

När jag nästan var nere under första åket råkade jag ut för att mitt framdäck skar ner i gruset i ca 25-30 km/h vilket gjorde att jag till slut tappade balansen över cykeln och flög över styret. Jag landade på min ena axel som fick ta den absolut största smällen vilket gjorde att även mitt nyckelben i princip krossades vid fallet. Snacka om ironi; första åket, fint väder, trevligt sällskap, jättetaggad, längtat efter att få cykla downhill, … nåväl, vad gör man? Frugis såg att jag ramlade och sade “att det var nog inte så farligt” till min kompis flickvän (M), och det var ju egentligen inte någonting speciellt med min vurpa; folk vurpar ju hela tiden, men när jag inte reste mig efter fallet förstod hon att jag hade gjort illa mig.

Bilden visar nyckelbenet som är krossat. I normala fall skall det vara som en båge från fästet till vänster till fästet till höger. Det syns tydligt att jag fått en rejäl smäll på mitten av benet.

Det var ca 17 år sedan jag bröt någonting vitalt senast (lilltår räknas inte) så jag visste att det var någonting som inte stod rätt till när jag “rullat klart” vid fallet. Självklart blir man lite omtumlad, men det kändes inte som det brukar göra utan jag kände att någonting inte stod rätt till och när min cykelkompis (L) tog sig en titt på min axel såg han att den var rejält framskjuten. Frugis såg till att en som arbetar på Lindvallen kom upp en en fyrhjuling och det var nog lika bra det eftersom att jag kände mig rejält svimfärdig (jag brukar känna mig svimfärdig när jag gör mig illa). Jag åkte tillbaka till stället där jag hyrt cykel och utrustningen och fick hjälp med att ta reda på hur det stod ställt. Mannen som tog hand om mig var utbildad sjukvårdare och kunde snabbt konstatera att det var nyckelbenet som var problemet (det var även för den delen den absolut vanligaste skadan som folk råkar ut för när de cyklar downhill). Han gav mig en mitella och sade att det var bara att ta sig till lasarettet i Mora för att röntga skadan. Det var bara för mig och frugis att sätta oss i bilen för att ta oss till Mora medans sonen och min kompis cyklade vidare.

Väl framme i Mora fick vi uppleva den underbara känslan av att vänta in absurdum. Efter flera timmars väntan fick jag informationen att jag skulle komma till ett annat rum och en liten strimma hopp tändes om att få någon klarhet i hur det stod still, men det visade sig snart att det var många som råkat ut för olyckor under samma dag och när det sedan kom in ett trauma (tror att det var en trafikolycka) så vart det direkt helt becksvart när det gällde hopp om att få någon hjälp. Efter ett kort rådslag med frugis bestämde vi oss för att åka tillbaka till stugan i Sälen eftersom att det var inte så troligt att jag skulle få någon hjälp (jag hade ju bara ett brutet nyckelben) och att det bästa vore att kolla upp allting i Västerås på måndagen då det troligtvis var mycket lugnare på akuten. Så vi åkte hem och det var ingen större fara med mig bortsett från att jag hade ont och tog det ordentligt lugnt med min västra arm. Jag var lite orolig för hur det skulle gå att sova, men det var inga problem, bara jag tog det lugnt med armen och sov på rygg.

På måndagen åkte jag till akuten tidigt och efter att ha röntgats och efter den traditionsenliga väntan som alltid uppstår på sjukhus så fick jag träffa en mycket trevlig läkare som berättade om hur det stod till. Mitt vänstra nyckelben var i princip krossat, dvs brutet på flera platser och han rekommenderade att det inte skulle opereras. Det finns flera anledningar till varför man inte väljer att operera nyckelbensfrakturer och bland dessa kan jag nämna att det inte blir speciellt mycket bättre, det blir ett fult ärr och att infektionsrisken är hög (i tillägg kan jag nämna att det i så fall skulle innebära en operation mitt i rötmånaden vilket är någonting som läkare försöker undvika så gott det går). Jag fick recept på smärtstillande och rekommenderas att bara ta det lugnt med armen.

Samma bild som ovan men från en annan vinkel.

Efter en vecka var jag på återbesök och efter röntgen visade det sig att frakturen så likadan ut och att inga förändringar hade skett. Jag vart osäker på om det inte skulle krävas ett åttaförband (man lägger bandage som en åtta kring axlarna för att fixera dem) eller om det kanske ändå var bäst att operera nyckelbenet för att det skulle bli bra, så jag kontaktade en privat läkare för att på så sätt få en second opinion på skadan och med lite tur fick jag på mycket kort varsel en tid i Stockholm samma dag. Vi åkte dit, frugis och jag, och efter att ha blivit undersökt av den andra läkaren berättade han mer utförligt vad som sker i kroppen när benbrott läker och vad som kommer att ske framöver. Även han var emot att operera och det kändes bra eftersom att jag själv kände att det var bäst att låta kroppen läka själv. Om allt vill sig väl så kommer jag att få så gott som återställd rörlighet i armen, men det kommer att ta lite tid, kanske upp till 5 månader.

För min egen del har detta lilla oplanerade stopp i livets maskineri varit någonting nyttigt och som jag har försökt att göra till någonting positivt. Jag har vart tvungen att göra avkall på saker och ting och att varva ner mitt i all stress. Våren har varit stressig med en hel del bollar i luften för det mesta, så nu har jag fått tid över till annat som jag i normala fall inte skulle ha prioriterat (som t ex att blogga).

Det är viktigt att försöka att se positivt på saker och ting – mitt mål just nu är att kunna simma crawl före jul och jag kommer naturligtvis inte att ge upp cyklingen bara för ett missöde.

Livet vid hamnen

2010-07-22T17:15:00.001-07:00

Här kommer några bilder som jag har tagit från terrassen där vi bor. Det är en hel del aktivitet på Mälaren utanför Västerås och det kommer båtar titt som tätt. De flesta av bilderna är tagna vid olika tillfällen.

Kvällsbild tagen runt klockan 21.00 på kvällen. Havsörnen är på väg in till hamnen och en del segelbåtar är på väg tillbaka till småbåtshamnen.

“Saga Lejon” är på väg in till hamnen. Båten lade till vid bryggan alldeles nedanför oss. “Saga Lejon” går från Stockholm genom Mälarens skärgård med slutdestination Västerås. De som rest med båten åker sedan med buss tillbaka till Stockholm.

En kväll var det jättemånga segelbåtar som seglade tillsammans. Jag tror att det kallas för en regatta, men är lite osäker. En kompis som seglar mycket kallade detta för någonting annat som jag tyvärr inte kommer ihåg vad det hette. I bakgrunden ser man Enhagen/Ekbacken och den lilla ön heter Kattskär.

Segelbåtar som kryssar mellan hamnen och Kattskär. Jag skulle vilja segla en större båt någon gång; kanske tillsammans med familjen i medelhavet eftersom att jag har hört att det skall vara riktigt vackert och trevligt att segla där.

En båt på väg in till silon som ligger i östra hamnen i Västerås. Det ser nästan ut som om båten skall köra rakt in i bryggan, men det finns gott om marginal. Det kommer ett fartyg då och då för att bunkra spannmål som sedan transporteras från Västerås.

Soluppgång klockan ca 04.30 en sommardagsmorgon. Solen gick upp precis bak silon i hamnen, så jag fick tyvärr inte med den på bild. Kajorna som flyger om kring i Västerås förhöjde effekten av soluppgången.

Inte långt kvar nu...

2010-06-18T00:45:00.001-07:00

Snart är det återigen dags för en tur runt Vättern.

SJ – “Living on the Edge” i vardagen…

2010-03-04T06:12:00.000-08:00

Ok, nog har jag pendlat till och från Stockholm lite titt som tätt under min tid som konsult, och då har det faktiskt fungerat för det mesta med tågen, men i och med att jag bytte jobb till ett företag i Stockholm den första februari i år så skulle man kunna säga att jag samtidigt passade på att börja pendla dagligen under den absolut värsta perioden när det gäller tåg och väder.

Bilden visar när nästa tåg går till Västerås. Det kan man alltid fråga sig. En sak jag hörde var en kvinna som hade frågat “När går egentligen 16.53 tåget till Linköping?” – inte så lätt att veta.

Jag har pratat med folk som har pendlat under fler år och tydligen är det ett extremt läge som gäller nu, men det måste bero på någonting; hur fungerar det i Alperna vintertid? Står tågen stilla i Sibirien (om det nu finns tåg där)? En kommentarer jag hörde är att Banverket har eftersatt underhållet av elnät samt järnvägen och det är svårt att säga vad som är den största orsaken (om man bortser från vädret) till att det blivit så här.

Här kommer några anteckningar som jag skrivit under den första månaden som pendlare till Stockholm.

Måndagen den 1 februari 2010
Avgångstid 07.14
Tåget var försenat på grund av kontaktledningsfel i Sundbyberg och jag kom ca 1 timme sent första dagen på nya jobbet.
Avgångstid 17.07
Tåget kom i tid, men hamnade bak ett försenat pendeltåg vilket gjorde att det blev ca 10 minuter försenat till Västerås.

Tisdagen den 2 februari 2010
Avgångstid 07.14
Tåget var i tid och gick sedan sönder av någon okänd orsak. Tåget avgick till slut klockan 07.50 från Västerås. Jag kom fram 45 minuter efter utsatt tid.
Avgångstid: 12.07
Hemresan gick bra, dock stannade vi till strax före Västerås. >60 min. Normalt för en gångs skull.

Onsdagen den 3 februari 2010
Avgångstid 06.53
Jag skulle egentligen ha tagit 07.14 tåget, men eftersom att 06.53 tåget var försenat med ca 15 minuter när jag kom till stationen tog jag det i stället. Jag fick en sittplats, men det var många som fick stå från Enköping.
Avgångstid 17.07
Tåget var jättefullt eftersom att tåget som skulle ha gått före blev inställt. Jag fick stå hela vägen hem liksom väldigt många andra.

Fredagen den 5 februari 2010
Avgångstid 07.14
Tåget stod på perrongen när jag kom till stationen, men blev försenat 20 minuter eftersom att det väntade in ett tågset från Hallsberg som skulle kopplas ihop med vårt tåg. Tåget som kom från Hallsberg gick sönder då det kopplades ihop med vårt tågset och startade inte. Jag kom fram 35 minuter efter utsatt tid.
Avgångstid 15.30
Jag skulle egentligen ha tagit 17.07, men det var så kaotiskt på centralstation så jag letade fram första bästa tåg om skulle gå till Västerås. Tåg jag hittade kom in till stationen 16.20 och skulle egentligen ha kommit in klockan 15.30. Jag lyckades få en sittplats och det visade sig ganska strax att de som satt mitt emot mig hade suttit där i flera timmar. Ingen visste när vi skulle åka och vi fick ingen information om det som gällde. Tåget gick till slut och jag minns inte hur sena vi vart.

Fredagen den 12 februari 2010
Avgångstid: 07.14
Tåget var inställt och ersatt med bussar till Stockholm. Bussresan skulle ta 1,5 timme så jag valde att ta 7.30 tåget. Tyvärr var det jättefullt så jag fick stå enda till Stockholm. Konduktören beklagade sig med att säga "vi sitter i samma båt".

Tisdagen den 16 februari 2010
Avgångstid 17.07
Fick ståplats som vanligt eftersom att tåget var överfullt och det blev ännu fullare i Sundbyberg. Tåget gick i tid!

Onsdagen den 17 februari 2010
Avgångstid 07.30
Tåget var sent och gick sedan med reducerad hastighet mot Stockholm. Jag kom fram drygt 20 minuter efter utsatt tid.

Torsdagen den 18 februari 2010
Avgångstid: 17.07
Jag var i god tid och funderade på att ta direkttåget 16.56, men valde att ta tåget som vanligt. Jag fick en sittplats och allt verkade bra ända till strax före tåget skulle gå. Direkttåget hade blivit inställt, så alla passagerare som skulle tagit det tåget kom till vårt tåg. Jättemånga fick stå hela vägen till Västerås.

Det var väldigt många människor som stod och väntade på tåg till olika destinationer.

Fredagen den 19 februari 2010
Avgångstid 07.14
Tåget kom i tid, avgick som det skulle, dock var det överfullt, sen blev det fel på strömupptagaren som satt på ena tågsetet.
Det blixtrade till utanför och sedan vart hela tåget tyst och seglade fram längs spåren tills det stannade helt. Alla undrade vad som skulle ske och efter ett tag fick vi information om att tåget hade tekniska problem. Det visade sig sedan att strömupptagaren hade fastnat och att det var omöjligt att få loss den, så vi skulle bli evakuerade så fort det var möjligt.

Här blir vi evakuerade från tåget från det ena tåget till det andra.

Efter en bra stunds väntan kom ett likadant tåg och ställde sig på spåret bredvid och till sist kunde vi bli evakuerade till det andra tåget. Det fanns även möjlighet till att åka tillbaka till stationen och jag valde att skippa en resa till Stockholm idag. Jag minns inte exakt hur lång tid hela operationen tog och det känns som om det kvittade; dagen var ändå förstörd. Under ett av uppropen sade den stackars konduktören att “Om gud så vill och byxorna håller så kommer vi till Stockholm”.

Jag valde att inte åka till Stockholm denna dag med tanke på att jag faktiskt har ett liv hemma i Västerås. Om det nu är en katastrof att ta sig till Stockholm hur är det då att ta sig hem?

Måndagen den 22 februari 2010
Avgångstid 07.14
Tåget var kraftigt försenat liksom så gott som alla tåg mot Stockholm och övriga delar av landet, så jag valde att arbeta hemifrån. Jag satt på AF och arbetade och en av frugans kollegor kom in runt 10.00 och sade att det fortfarande satt folk och väntade som skulle ha åkt med 06.00 tåget.

Tisdagen den 23 februari 2010
Avgångstid 07.14
Tåget gick i tid så när som på ett par minuter och alla var glatt överraskade.
Avgångstid 16.07
Tåget gick en timme för sent strax efter klockan 17.00 och höll sedan den normala tiden på runt en timme till Västerås.

Onsdagen den 24 februari 2010
Avgångstid 08.00
Tåget var kraftigt försenat med 28 minuter. Efter en kort stund framgick det att 8.23 tåget skulle gå som vanligt, så jag satte mig på det. Strax efter att det skulle ha gått meddelade personalen att de hade problem med is som fastnat under tåget och som påverkade bromsarna. Tåget avgick 9.10 från Västerås. Tåget hamnade sedan bak ett av SL:s pendeltåg vilket gjorde att resan tog runt 1.5 timme.

Ståplats som vanligt…

Torsdagen den 25 februari 2010
Avgångstid: 08.00
Tåget överfullt, restid 75 min, ståplats.
Avgångstid: 15.07
Tåget mer än överfullt, restid 105 min, ståplats, varmgång i bromsar p.g.a. isbildning.

Fredagen den 26 februari 2010
Avgångstid: 08.00
Tåget överfullt, sittplats!!! Banverket hade inte uppdaterat sin sida vilket gjorde att jag trodde att 7.14 tåget skulle gå.

Måndagen den 1 februari 2010
Avgångstid: 06.53
Tåget gick som vanligt, men var överfullt vilket gjorde att jag fick stå hela resan.
Avgångstid: 17.07
Tåget var överfullt redan från början vilket gjorde att jag fick ståplats. När vi sedan rullade iväg fick vi stoppsignal under ca 20 minuter. När vi nästan var framme i Västerås tvingades tåget att stanna eftersom att en växel hade frusit ca 200 meter från perrongen. Totalt tog tågresan 2 timmar och 10 minuter.

Tisdagen den 2 februari 2010
Avgångstid: 06.53
Det verkade först som om att jag inte skulle få sitta men sedan sade konduktören att det fanns platser i nösta vagn. Jag gick dit, men det fanns inga platser så jag fortsatte till nästa vagn och till nästa och sedan kom jag fram till första klass och där fanns det faktiskt plats så jag satte mig där.
Avgångstid: 17.07
Tåget var överfullt som vanligt, men gick enligt tidtabellen. Jag fick med andra ord ståplats från Stockholm. När vi kom till Sundbyberg luktade det varm el eller någonting liknande, dvs bränt, och det visade sig att en av bromsarna på en av vagnarna hade gått sönder. Lokföraren försökte få los bromsarna tillsammans med övrig personal utan att lyckas vilket gjorde att många som skulle till Västerås och Enköping klev av för att vänta på nästa tåg. Klockan ca 17.50 kom nästa tåg och jag fick faktiskt en sittplats denna gång. Efter en liten stund fortsatte tåget mot Västerås. Drygt en kilometer från centralstation fick tåget stoppsignal vilket tvingade det att stanna under drygt en halvtimme. Totalt blev det en försening på ca 2 och en halv timme.

Snart är det sommar och sol (även fast det känns svårt att föreställa sig det just nu).

2010-03-01T12:16:00.001-08:00

Här kommer några sommarbilder bara för att påminna oss att det faktiskt finns en sommar och att den är här om några månader.

Foto-experiment i mörker

2009-12-27T16:09:00.000-08:00

Här kommer några bilder som jag tog igår kväll när jag experimenterade med min kamera. Värt att nämna är att det inte fanns några andra ljuskällor än månen och stjärnorna och att bilderna togs i Sälen.

Jag provade olika objektiv och slutartider för att på så sätt få olika effekter på bilderna jag tog.

Denna bild verkar vara tagen i skymning men är i själva verket tagen mitt i natten i mörker. Man ser stjärnorna klart och tydligt och jag tycker att det är vackert att se att himlen faktiskt är blå även mitt i natten.

En bild på orions bälte (strax ovan trädtopparna) och en flare från månen. Slutartiden var 30 sekunder och jag använde ett vanligt 18-55 mm objektiv.

På bilden syns karlavagnen klart och tydligt.

Min dotter poserade på tre olika platser under de 30 sekunder jag tog bilden, med andra ord så var slutartiden 30 sekunder.

Närbild på månen. Till vänster syns kratrar klart och tydligt. Jag tog bilden med ett 70-300 mm objektiv.

Månen med en vacker glöd-effekt.

Helikoptertur över Grand Canyon, Lake Mead och "The Strip"

2009-11-08T14:42:00.000-08:00

En bild på helikoptern vi åkte med. Företaget "Sundance" gjorde ett bra jobb och tog väl hand om oss tyckte jag.

Ett s.k. "block" i Las Vegas yttre områden. En sak som jag inte visste var att det bor ca 2,6 miljoner människor i Las Vegas.

Strax utanför Las Vegas började naturen göra sig påmind med vackra öken-landskap.

Alla passagerare hade varsina hörlurar för att dels få en guidad visning av piloten, men även av en förinspelad presentation av turen.

Frugis uppskattade turen lika mycket som jag - det var dyrt att ta turen, men det var det värt!

Ännu mera ökenlandskap på väg till Hover dammen.

Just nu pågår ett brobygge vid Hoover dammen för att alla bilar skall slippa åka över själva dammen.

Om ni tittar riktigt noga på bilden så ser ni små prickar - det är bilar som i snigelfart tar sig över Hoover dammen.

Jag blir verkligen fascinerad av de vackra mönster som uppstår då vatten rinner i miljöer som dessa. Riktigt vackra möster!
På bilden kan ni se delar av Lake Mead som är ett rekreationsområde utanför Las Vegas. Lake Mead är en konstgjord sjö tack vare Hover dammen.

Klippformationer i närheten av Lake Mead.

På bilden ser ni en väg som verkar sluta med ett stup och det är faktiskt samma stup som användes i filmen "Thelma & Louise". Själva scenen skulle ha spelats in i själva Grand Canyon, men det var omöjligt så de spelade in scenen här och retuscherade den efteråt så att det såg ut som om det var i själva Grand Canyon det hela utspelades.

Ännu mera klippformationer i början av Grand Canyon. Min bror Nils skulle nog direkt se att det var en fibro-laministisk-lava-gryt-nånting-sten; han pluggar geologi och jag har ingen aning om vad jag just skrev :-) Det finns ingenting som heter så.

Vyer från Grand Canyon - vackert!

Här ser man Colorado River som är floden som under miljontals år har bidragit till det fantastiska landskapet.

Grand Canyon - vi såg den s.k. SkyWalken som hänger över 1 200 meter över marken och som har ett golv gjort av glas. Fördelen med helikopter är att vi fick se så mycket mer.

Ännu mera Grand Canyon.

Vi åkte med den tur som kallades "The Twillight Tour" som innebar att vi fick se Grand Canyon i skymningen - grymt vackert!

Solnedgång över utloppet vid Grand Canyon.

En bild från cockpiten i helikoptern. Vi var totalt sju personer med piloten.

Solnedgång över Lake Mead.

På väg tillbaka till Las Vegas passerade vi en smal passage som ursprungligen hade valts för byggandet av Hover dammen. Marken var dock för skör vilket gjorde att de valde att flytta ner själva dammen till den plats där den ligger idag. En sak som är värt att nämna är att det för närvarande är väldigt lite vatten i Lake Mead och att detta beror på många år med lite nederbörd i fjällen som ligger kring Colorado River. Det syns tydligt på bilden att vattnet har varit mycket högre tidigare och det som troligtvis inte syns på bilden är krusningarna från en båt som åkte genom passagen just då jag tog bilden - det ÄR stort, jag lovar!

Las Vegas är som jag skrev en stor stad med flera miljoner invånare och det syns på bilden. Långt borta till höger syns ett par höga byggnader och det är de som är den s.k. "Las Vegas Strip", dvs Las Vegas Boulevard.

The Strip strax före landning - tyvärr var det skakigt och mörkt, så jag hade svårt att ta bilder med kameran som krävde längre slutartid.

För att summera det hela så tycker jag att det var väl värt att kosta på sig denna trip kring Grand Canyon och vi fick se en hel del som jag tyvärr inte fick med på bild.

Las Vegas - "The city of sin"

2009-11-08T03:00:00.000-08:00

Hmmm, Las Vegas... kan det vara något? Jag var lite osäker på hur det skulle vara att komma hit och tänkte att staden måste vara helt galen och nu med facit i hand så vet jag att det är sant - det är en helt galen stad.

Vår resa hit tog kring nitton timmar från det att vi rullade hemifrån med bilen mot Arlanda tills dess att vi landade på flygplatsen i Las Vegas. Under resan gjorde vi även en mellanlandning i Chicago där vi även stannade i tre timmar. Jag var rätt trött när vi gick och lade oss efter en dag då jag varit vaken i runt tjugofem timmar :-)

Vårt hotell heter Mandalay Bay och är samma hotell som jag kommer att vara på under den konferans som är det huvudsakliga syftet med resan. Under fyra dagar kommer jag att tillbringa mina dagar på en s.k. nördkonferans som frugis beskriver det. Konferansen heter DevConnections och riktar sig mot programmerare inom Microsoft utveckling. Hotellet är SJUKT stort och då menar jag verkligen sjukt stort. Det finns ett par tusen rum, jag tror att det ligger på över tretusen rum, plus att casinot är jättestort. Om jag går ett par minuter, en sisådär fem-sex, så hamnar jag på konferansdelen som även den är gigantisk. I hotellet finns det en galleria som är värd namnet. Jag höll på att glömma att hotellet även har en stor del som är till för världsartister som uppträder och shower.

Hotellkomplexet som heter "New York, New York" har en egen berg-och-dal bana utöver det vanliga, dvs casino, konferansdel, konsertarena, galleria plus ett par tusen rum. Hotellet är riktigt tufft designat som ett mini New York.

"The Excalibur" är inspirerat av "King Arthur" och grabbarna och påminner lite om Liseberg eller någonting i den stilen. Samma koncept som "New York, New York".

"Paris" är en av mina favoriter hittills och är inspirerat av en av mina favoritstäder, Paris. Vi åt mat på en asiatisk restaurang och åt god men stark mat. Det är helt fantastiskt att se att de har byggt ett eget Eiffel torn som är en del av komplexet. De resterande byggnaderna är inspirerade av bl.a. Paris stadshus samt andra kända byggnader i staden. Jag älskar stilen! Jag såg även att en busshållplats utanför var i Jugend-stil; de lämnar ingenting åt slumpen när de kopierar!

Mini-Eiffeltornet vi komplexet "Paris". Helt otroligt!

Hotelldelen vid "Paris" är inspirerat av Paris stadshus.

Utanför komplexet "New York, New York" finns självklart frihetsgudinnan, vad annars?

Bilden är tagen i galleriadelen i "Caesars Palace". Lägg märke till att "himlen", dvs taket är målat som en himmel och alla hus och butiker är inspirerat av Rom.

Vid entrén till gallerian som finns i "Caesars Palace" finns en rulltrappa som inte är rak. Det är första gången jag ser en sådan. Tänk vad pengar kan göra!

Efter flera timmars strosande åt jag och frugis en hamburgare (medium) på "Fat Burger". Hamburgarna påminner om de man köper på Max och det var första gången jag fick frågan hur jag ville ha mina pommes frites; skall de vara hårt eller löst friterade och skall det vara smala eller tjocka? I jämförelse med de stora hotellkomplexen bredvid ser restaurangen lite fjuttig ut, men den kan rekommenderas varmt!

Yes! - En nörds bekännelser...

2009-11-06T19:30:00.000-08:00

Ja! Jag gjorde det! Efter många svåra stunder så löste jag pusslet, dvs Sodukun på flygplanet på väg till Las Vegas.

Självklart hade jag valt "Extreme" som nivå; finns det några andra alternativ än extreme?

Lidingöloppet 2009

2009-09-26T12:27:00.000-07:00

Här kommer en liten rapport från Lidingöloppet som gick av stapeln den 26 september.

Detta år kan beskrivas med ett enda ord: OFÖRBEREDD!

Jag hade bara några ynka mil i benen inför årets lidingölopp och hade inte heller köpt en startplats i förväg. Med andra ord så var det väl en del tur och en hel del jävlar-anamma som gjorde att jag i alla fall genomförde loppet.

Jag lyckades i alla fall köpa en startplats på plats och det var med hårfin precision som jag fick tiden att gå ihop inför loppet eftersom att vi var framme i Stockholm ca 12.50 och sista starten gick 13.50 och med tanke på trafik och det vanliga hitta-hit-och-hitta-ditandet så var det inte gott om tid.

En lite lustig sak som inträffade då jag och Peter var på väg till starten var att jag gick FEL! Det kan ju tyckas lite konstigt att jag som genomfört Lidingöloppet tre gånger tidigare svänger till vänster i stället för till höger vid kyrkan och därmed hamnar ca 6 km från starten när det bara var tjugo minuter kvar. Det löste sig genom en tvärvändning och en hel del genvägar och vi, dvs jag och Peter var vid starten tio minuter före start. Bilden visar gärdet vi hamnade på då vi gått fel och på väg till starten trasslade jag in mig i en rosbuske (det var verkligen min dag) - två veckor senare klämde frugis ut en rostagg ur min arm! Det var bara liiite klantigt ;-)

Väl igång så sprang jag om några värnpliktiga som genomförde loppet i sina M90 - MYCKET MANLIGT! :-)

En vanlig dag i lidingöloppet, dvs pust, stånk och stön! Här hade jag fått upp farten och jag sprang tillsammans med Peter Westergård från Lund.

Frugis hade tagit sitt förnuft till fånga och valt att inte genomföra Lidingöloppet i år, dels eftersom att hon inte var riktigt i form, men även för att hon inte haft tid till att löpträna (all vår tid har gått till att renovera stugan).

Det är så här det se ut för det mesta... en massa ben över stock och sten. Jag och Peter pratade medan vi sprang och det bidrog nog till att tiden gick fortare.

En tanke som slog mig under tiden jag sprang var att det gick bättre än jag trodde. Det är en skön känsla som infinner sig när det blir ensiffrigt - vare sig det är Vätternrundan, Vasaloppet eller Lidingöloppet så känns det skönt när jag passerar den gränsen. På Vansbrosimmet är det skönt när jag passerar kröken efter lite mer än två kilometer. Efter två mil ökade jag tempot något och Peter fortsatte i det tempo vi hade hållt fram tills dess.

Det är roligt med alla som tittar på och en del ger lite extra. Här passerar jag en kör som stod någonstans efter två mil.

Här är jag vid början på den ökände Abborrbacken och jag valde som vanligt att lunka/gå uppför den. Det är helt idiotiskt att springa uppför den om du inte är ordentligt tränad inför loppet.

Aftonbladets Sportbilage-gäng var där som vanligt. De brukar alltid stå någonstans nära slutet och heja på de som deltar i loppen.

En kilometer kvar! Snacka om skön känsla! Jag valde att spurta de sista fyrahundra metrarna och det märktes väldigt snabbt hur slut jag egentligen var i kroppen. Efter tvåhundra meter var det bara slut kvar i benen och jag orkade nästan inte springa längre. All energi försvann på tvåhundra meter!

När jag väl kom in i mål letade jag rätt på frugis och efter en liten stund träffade jag på Peter som kom in ca tjugo minuter efter mig.

Löprundan tog 3 timmar och 15 minuter detta år och mitt mål var väl egentligen att ta mig runt så jag var riktigt nöjd med den tiden.

Det blev rätt så intressanta bilder med mobilkameran - riktiga action-pics må jag säga.

Dags för kaffe...

2009-09-03T06:33:00.001-07:00

Detta felmeddelande fick jag när jag satt och programmerade idag. Jag tycker att det talar för sig själv och beskriver i stort det tillstånd som vi stackars programmerare lever i.

Madonna på Ullevi - 9 augusti 2009

2009-08-09T07:53:00.000-07:00

Här kommer en liten rapport från förra veckans Madonna-konsert. Vi var på söndagens konsert och vädret var väl kanske inte det bästa med tanke på den störtskur som kom precis när vi gick från hotellet till konserten.

En taggad frugis på väg in på Ullevi. Vi hade så klart sittplatser, men även fast det regnade så såg vi fram emot konserten.

Ku klux klan var där för att lyssna på spektaklet... Det var många som hade köpt regnponchos och de flesta var vita.

Konserten i full gång. Det var grymt snyggt och producerat, lägg order producerat på minnet, och det ena numret avlöste det andra.

Ett av mina favoritnummer var en mix där Madonna hade tagit musiken från 4 minutes och sången från Vogue. Grymt bra gung tycker jag.

Ännu en fantastiskt högupplöst bild som jag tagit med min mobilkamera.

Jag tyckte att konserten var på tok för producerad vilket gjorde att den kändes opersonlig och tam. Ljudet var så där på de platser vi hade (U i STU på Ullevi) och det borde ha varit fler skärmar som presenterade Madonna. Jag fick en stå-utanför-och-titta-in-på-de-andra-på-klubben-upplevelse under konserten, dvs jag kände ingen direkt närvaro plus att det var inget bra drag på läktaren där vi satt.

Madonna får 3- i betyg av mig.

Madonna? Nja, en stackare som råkat ut för en svensexa tvingades stå och spela trombon och gitarr iförd glad-pack.

Gatukonst i Götte-la-borg. Snyggt och spontant.

Sälen: Operation "HALL", insidan del 2

2009-08-08T07:55:00.000-07:00

Här kommer ännu fler bilder från den nya hallen och nu härnäst är det ett nytt golv och lister som gäller.

Äntligen är tapeterna på plats! Vi valde supersnygga tapeter i grått och ljusblått. Frugis har laserat panelen i taket och jag har skruvat dit lampan. Den gröna dörren kommer att tas bort så fort fönstret och dörren isolerats ordentligt.

Den nya ytterlampan är på plats på den ny-gamla fasaden. Vi kommer att spika dit nya knutbrädor på hörnen, men även på skarven mellan den gamla och nya delen av stugan.

På bilden syns den nya trappan med gallret som skall samla upp allt grus och alla stenar. Den gamla trappan var hemsk och kollapsade på slutet.

Trappan i profil och på bilden syns det nya räcket som jag snickrade ihop. Vi tycker om stilen med korslagda brädor på räcket. Arbetet blev grymt mycket enklare med en riktig såg!

Frugis (barnen har faktiskt ochså hjälpt till) har burit en hel drös med sten som hon har lagt kring grunden. Det vart riktigt snygt med stenarna kring huset och syftet är bl a att minska stänk på fasaden då det regnar.

I helgen blir det troligtvis till att lägga plastgolv i hallen och i samma veva blir det knutbrädor och de sista panel-bitarna på fasaden.

Sälen: Operation "HALL" - Insidan del 1

2009-08-06T02:43:00.000-07:00

Nu börjar insidan på hallen bli klar och det börjar att se riktigt bra ut. Jag har ännu fler bilder och de kommer så fort jag hunnit tömma kameran :-)

Här håller jag på och isolerar väggarna. En vanlig brödkniv är det absolut bästa redskapet för att dela på isoleringen. Väggarna är 12 cm tjocka, dvs 2"5.

Vi valde att ha rejält med isolering i väggarna för att spara energi och det märktes att det blev varmt när solen låg på.

På bilden ser man eldosan för ett kontaktuttag plus "kottlingar" som kommer att användas för att ge stöd till skoställ med mera. En kottling är en regel som t ex går mellan två reglar. Syftet med kottlingar är för att göra det möjligt att fästa olika saker i väggen eftersom att vanligt gips inte håller för större belastningar.

Det är viktigt att tänka igenom vart man vill ha el-uttag och lampor för att slippa komma på det när väggarna är klara. Frugis fick verkligen lida för min argumentation över VARFÖR det skall vara en trappomkopplare mellan hallen och allrummet. Gula dosor är till för dubbelgips och gröna för enkelgips, dvs är det en eller två lager med gips? I vårt fall var det två lager eftersom att vi även hade en OSB-skiva innaför gipset. Alla kablar har dragits i FLEX-rör vilket gör att det blir enkelt att dra elen med en dragfjäder.

Nu är all väggisolering för ytterväggarna på plats och jag har börjat sätta dit gipset. Det som inte syns så bra på bilden är att jag även har satt dit en OSB-skiva för att ge ytterligare stöd om jag vill fästa någonting i väggen. En OSB-skiva är ungefär som en spånskiva, fast med mycket större fibrer. Oftast ser man sådana när det renoveras i gallerior osv.

Takreglarna är på plats och de skall användas för att förankra takpanelen. En liten smart grej jag kom på var att lägga upp takisoleringen före jag gjorde klart taket eftersom att annars skulle jag bli tvungen att bära upp den utifrån vilket inte är helt enkelt.

När väggarna var klara var det dags för taket och jag började med att häfta dit plasten. Därefter fick jag hjälp av frugis med att sätta dit takpanelen. Svärfar hade lånat ut en DVD-serie om snickerier och den snickare som spikade takpenelen på DVD:n var bara liite säkrare än vad jag var. Nåväl, efter en del svordomar och ett klämt finger satt panelen på plats. Alla spikar sattes i noten bortsett från första panel-biten plus att jag körnade dem ordentligt för att vi skall slippa se dem. Frugis har laserat taket i vitt och det vart riktigt fint!

Vi arbetade så hårt att vi fick dricka kaffet i farten - eh, nåja, kanske inte riktigt så hårt. Tack frugis för att du ser till att vi mår bra medan vi grejar!

Här har jag börjat med innerväggen som skall bli vårt eget förråd. I samma veva som vi köpte ytterdörren så fick vi med en innerdörr som var perfekt för det nya förrådet. På bilden syns även ventlilationsluckan som kommer att sitta i förrådet.

Lägg märke till takpanel-biten som är i mitten på taket; den är resultatet av ren och skär "ingenjörskonst" med extremt noggranna uträkningar över vart hålen för takdosorna skall sitta. Det tog tid, men det var det värt! Ja, jag är petig!

Värt att tillägga är att det även var en hel del småsaker som att ändra på antenn-kabeln så att den gick på rätt sida av takstolarna plus att vinden var full med gamla skidor och skräp som nu ligger på återbruket. Spånskivorna skruvades fast och alla hålrum har isolerats med drev-remsor.

Sälen: Operation "HALL"

2009-07-31T15:22:00.000-07:00

Så äntligen började min "semester" och i vanlig ordning så valde vi att "koppla av" i Sälen. I mitt riktiga arbete arbetar jag till stor del med min hjärna (det är sant - jag har en!!!) och lite med kroppen (dricka espresso, käka arraksbollar, dricka Pepsi Max, hamra på tangentbordet, ...) eftersom att jag oftast sitter och programmerar något system, men nu, i Sälen, är det riktigt arbete som gäller! För att lyckas har jag varit tvungen att använda hela klaviaturen, dvs både hjärna, tur, muskler, ilska, tålamod, uthållighet, envishet samt frugans exceptionella förmåga att planera (hon lyckas alltid se till att det som behövs finns där).

"Hallen" före vi började bygga den.

Efter en lyckad "Calcutta"-transfer från Västerås (det var bara hönsen och fåren som saknades) anlände vi till Sälen med två dörrar, stora masonitskivor, en hund, en fru (med tillhörande packning), en Dan, packning, verktyg, diverse saker som behövdes för den nya hallen med mera. Väl framme möttes vi av svärfar som skulle hjälpa till med den nya hallen. Svärfars fru kallar hans garage för "lilla Jula" med tanke på alla maskiner som står där och det var en rejäl energikick i projektet att ha en riktig såg plus en person som byggt ett par hus till hands.

Ett stort tack till Svärfar Ole för all hjälp med snickeriet!

Vi började med att komplettera regelverket i grundplattformen som den tidigare altanen var byggd på. Som tur var så fanns det en hel del virke under stugan som vi kunde använda för att få en bra grund att bygga vidare på.

Sälens Bygg & Järn hade kört upp det trä vi behövde komplettera med och det var en enorm hjälp att de kunde levera till oss på plats eftersom att det inte är så lätt att koordinera allt från Västerås. Återigen var det Doctor X aka frugan som sett till att det som behövdes fanns på plats.

När golvreglarna var klara började vi att resa väggreglarna. Tack vare sågen så gick arbetet relativt snabbt. Träet i golvreglarna var över 40 år och det gjorde att det var svårt att få i spiken på vissa ställen och vi löste detta problem med att förborra för spiken i de nya reglarna; på så sätt slapp spiken tränga igenom båda reglarna. Alla reglarna sattes med CC 60, dvs vi satte dem med avståndet 60 cm från center till center på reglarna. Genom att göra så vet man alltid vart reglarna finns t ex bak en gipsskiva.

Trossbottenskivor och golvisoleringen är på plats. Vi valde att ha två lager med golvisolering för att det dels var praktiskare med tanke på golvspånet, men även för att minska risken för köldbryggor som kan uppstå. Genom att lägga isoleringen om lott blev golvet ordentligt isolerat.

Dörren på plats efter ett envist strulande. Eftersom att stugan är gammal så är den som så många andra hus inte helt raka i vinklarna vilket gjorde att vi fick justera den en hel del för att den skulle hamna rätt.

Här håller jag på och tar bort den gamla panelen som satt upptill på kortsidan. Det var ett tufft jobb att få bort den gamla panelen eftersom att spikarna satt riktigt hårt plus att det satt andra brädor som blockerade panelen. En annan sak som underlättade livet för en stackars byggare-bob-wannabe var mina nya snickarbyxor som frugis köpte till mig - helt fantastiskt att ha en hel verktygslåda i brallorna!

Äntligen var den gamla panelen upptill borta! Nu kunde jag börja med att sätta papp på utsidan av den nya fasaden.

Frugis har i princip gjort allt som haft med målning att göra på vår stuga och det finns antydningar till att hon är lite less på målning nu. Fint blir det i alla fall!

Den nya gavelfasaden med den nya panelen under arbete. Panelen skruvades fast vilket underlättade dels själva monteringsarbetet, men även framtida underhållsarbeten; det är ju enkelt att skruva ut skruvar till skillnad från spik som måste dras ut. På bilden ovan syns även spikläkten som är till för att få in luft under panelen; om det bildas fukt finns det ju risk för mögel och fuktskador.

Nu härnäst står insidan på tur och jag har faktiskt redan fuskat lite genom att börja sätta reglar och se över isoleringen. Mer om detta kommer inom kort...

U2 360 Tour, fredagen den 31 juli 2009

2009-07-31T13:46:00.000-07:00

U2 hade en helt fantastisk scen och de hade inte sparat det minsta på krutet. Ingenting verkar ha lämnats åt slumpen.

Äntligen! Efter en relativt lång bilresa från ett regnigt Sälen kom vi fram till ett uppklarnande Göteborg där solen började titta fram. Det börjar bli lite rutin på att pendla mellan GBG och SLN (med tanke på att frugis var på AC/DC för ett par veckor sedan) och trippmätaren visade 477,5 km då vi parkerade bilen.

U2 är ett av mina favoritband och jag har länge gillat deras musik. Det hela började med att jag gick med i SMC (Scandinavian Music Club) någon gång på åttiotalet i samband med det fick jag välja fyra LP-skivor (vinyl/Long Play) som välkomstgåva. Jag kommer inte ihåg vilka de andra skivorna var, men U2:s skiva "The Jushua Tree" var en av dem. Nåväl jag fick min skiva och lyssnade på den och tyckte att den var sådär; jag var inne i en synth-period just då, så skivan hamnade i samlingen.

Scenen under en av U2:s uppträdanden. När de spelade extranumren på slutet tände de en rätt skaplig spegelboll (nästan i stil med min dotters som jag köpte på Toys r' us) som fyllde hela Ullevi plus alla byggnade runt omkring.

Jag minns en gång då jag inte hittade min U2-skiva. Jag vart superarg på min bror och han fick skulden för att den hade försvunnit; han hade en beägenhet att låna mina saker och sedan glömma bort det så det verkade logiskt. När jag sedan kollade igenom skivorna så var den där och jag hade helt enkelt missat den. Min bror drog paralleller till "Rambo III" i den scen då han skjöt skurkar med pilar bestyckade med granater, med andra ord så var jag rätt arg för att skivan var borta - jag kände mig dum när skivan till slut kom fram.

En annan gång var skivan aktuell igen eftersom att jag hade lyckats få kontakt med en tjej som jag tyckte var snygg då jag gick i nian. Hon sade att hon gillade U2 och jag sade att jag hade deras första skiva (jag hade fel). Nåväl, hon skulle få låna skivan och jag tog med den till skolan så att hon skulle få spela av den. Hmmm, som jag sade så hade jag fel; det var ju inte deras första skiva så det vart ju bara pinsamt.

Efter ett par år i skivhyllan slängde jag på skivan och tro det eller ej - den var ju riktigt bra! Till saken hör ju att jag var diskjockey vid den tiden, så jag var helt enkelt tvungen att ha koll på "bra" musik.

Idag ligger min U2-skiva i garaget tillsammans med resten av min skivsamling, men musiken fastnade rejält och jag har många favoriter i U2:s repertoar.

Jag tycker att konserten var riktigt bra och att de gjorde ett riktigt bra framträdande. Jag gillade att de faktiskt spelade på instrumenten och att det inte bara var en massa "Oops, I did it againande". Börjar jag bli gammal?

Återvinning i Sälen

2009-07-30T13:56:00.000-07:00

Vi var på återbruket i Sälen (avfallshanteringsplatsen) och jag kunde inte låta bli att ta en bild på "avfallet".

Hur ser avfallet ut andra platser i landet?

Stureplan - brylcreem och silikon.
Norrland - snus, transparanta dunkar och snöskotrar.
Skåne - lexikon och spettekaka.
Kolbäck - traktorer.
Göteborg - VOLVO:sar.
Förslag ... ge gärna fler förslag!

Vansbrosimmet 2009

2009-07-12T13:44:00.000-07:00

Jaha, då var det dags för Vansbrosimmet igen och eftersom att den mesta av tiden då jag skulle ha tränat i stället har gått till att renovera vår stuga i Sälen, så valde jag att skippa tidspressandet för att i stället satsa på kvalitet och lugn och ro... eh, det kanske var fel år att välja just det med tanke på att det var 15,5°c i vattnet och ca 10° c i luften; det var alltså varmare i det kalla vattnet än i luften. Under dagen blev det dock lite varmare och jag vill minnas att vi såg solen på väg hem från Vansbro.

På väg från Sälen till Vansbro åkte vi genom Malung (tror jag det var) där en hel del gräsmattor låg under vatten. Det har regnat mycket under de senaste dagarna, inte minst i Sälen vilket märktes på vattennivån i Västerdalälven.

Nästan hela familjen samlade strax före start. Frugis var "lite" orolig inför den stundande simturen. Medan husse och matte simmade tog dottern hand om Cleo.

Som vanligt var det en hel del människor vid starten; både simmare och anhöriga och påhejare. Det började kännas lite "jaha, då var det dags igen", fast jag har ju övat två år redan så jag visste vad jag gett mig in på.

Under själva simturen tyckte jag att det mesta "flöt" på ganska bra. Jag körde mestadels bröstsim detta år eftersom att jag bestämde mig för att simma tillsammans med frugis (som fullföjde sin första svenska klassiker idag) och tiden landade på 1 timma och 13 minuter.

Det var som sagt kallt i vattnet, men en sak jag tänkte under tiden jag simmade var att "jag tycker om det här", dvs jag gillar de olika grenarna som ingår i klassikern (och inte när det är skitkallt, regnigt, ...).

Detta var min tredje svenska klassiker och det har varit en balansgång kantat med en hel del tur att jag klarat av att genomföra de fyra olika grenarna (Lidingöloppet, Vasaloppet, Vätternrundan och Vansbrosimmet) i ett sträck, dvs tolv grenar i en sekvens. Förra året var det på håret att jag kunde genomföra Vätternrundan på grund av en förkylning jag drog på mig bara några dagar före själva loppet.

Under simturen såg jag en mås som låg i ett rede på en pinne och glodde på alla glada simmare. En tant som satt i en följebåt ropade "en kilometer upp", dvs en avklarad kilometer i samband med en av broarna. Vi kröken förväntade jag mig att vattnet i Västerdalälven skulle vara mycket kallare än vattnet i Vanån, men vattnet var "lika varmt" till skillnad från första året jag simmade då det tydligt märktes att det var en temperaturskillnad mellan de olika älvarna. Det satt två gubbar vid kröken och en av gubbarna höll upp en klocka så att man skulle kunna hålla rätt på tiden och en skylt som löd "853,13 meter kvar!!!". I samma veva kom en ordentlig skur ovanifrån, men det gjorde inget eftersom att kroppen hade vant sig med kylan.

Som jag skrev så var det mycket vatten i älven vilket gjorde att det var riktigt strömt i Västerdalälven. Jag minns vid ett tillfälle att jag såg beslagen på en brygga varpå jag simmade ca två minuter och sedan tog en titt och såg att beslagen var kvar. Strömmen var inte det enda problemet utan även alla simmare som sparkades, sparkade och simmade på varandra (det var totalt ca 9 500 simmare som deltog). Jag hoppas att det blir lite bättre väder nästa år.

Ett superstort grattis till frugis som blev en svensk klassiker idag!

Läs gärna om mitt första Vansbrosim på följande länk:
http://dandarache.blogspot.com/2007/07/vansbrosimningen-avklarad-44-av-en.html

Mer bra felmeddelanden...

2009-07-09T02:15:00.000-07:00

Här kommer ett bra felmeddelande som jag fick av Adobe Reader.

Vad betyder detta?

Dök slutet upp strax före första sidan?
Dök slutet upp i mitten på dokumentet?
Var det typ som i Ingmar Bergmans pjäs, "Det sjunde inseglet" där en riddare spelar shcack med döden:

Dandarache: "Vem är du?"
Dokumentet: "Jag är slutet på Adobe Reader© dokumentet."
Dandarache: "Kommer du för att hämta mig?"
Dokumentet: "Jag har redan länge gått vid din sida."
Dandarache: "Det vet jag."
Dokumentet: "Är du beredd?"
Dandarache: "Min kropp är beredd, inte jag själv."

Snälla kan någon förklara detta felmeddelande för mig!

Jag tror att jag behöver semester nu!

Vår beresta hund

2009-06-29T04:18:00.000-07:00

Cleo, vår lilla Jack Russel valp är nu 11 veckor och har redan åkt ca 1 200 km i bil och mer lär det ju bli med tanke på att både husse och matte gillar att röra på sig.

Det kommer att bli många turer till Sälen plus att både husse och matte att det vore skönt att sitta någonstans på franska rivieran med ett glas rosévin i handen. Hmmm, det kommer ju att innebära en vaccinationsspruta för Cleos del eftersom att alla hundar som skall resa i Europa måste vara vaccinerade mot olika sjukdomar.

Förförra veckan skjutsade Cleo både sonen och frugis till deras AC/DC-konsert på Ullevi i Göteborg. Om några veckor är det dags för bilfärder igen och då får nog Cleo stanna hemma eftersom att både matte och husse skall gå och kolla på en gammal tant som sjunger.

Husse stannade mitt på bron över Västerdalälven när han åkte hem från Sälen för att ta en bild. Det var fantastiskt vacker då.

Målning och golvläggning

2009-06-28T04:24:00.000-07:00

Här kommer lite fler bilder på utvecklingen i stugan och förra veckans fokus låg i huvudsak på att måla lillstugan.

Det var inte tanken att vi skulle måla denna helg, men eftersom att det var så fint väder tog vi vara på det och målade vår lillstuga.

Först borstade vi fasaden ordentligt med vanliga piasavakvastar. Det är viktigt att få bort all färg som sitter löst plus all smuts som sitter i träet. Efter att fasaden var ren såg jag över alla synliga spikar med hammare och körnare.

Frugis började måleriet och slet sedan som en tok hela dagen. Vi kom ganska snabbt på att jag skulle ta de övre delarna av stugan medan hon fokuserade på de nedre delarna.

Lillstugans bakre fasad före den målades. Träet skrek efter färg och det kändes skönt att se över stugan.

Lillstugan när den målats klart. Bilden är lite missvisande eftersom att det började skymma när den togs plus att den är tagen med blixt på avstånd.

Här håller jag på med de näst sista bitarna på framsidan. Det som inte syns på bilden är den feeding-frenzy som pågick där jag var köttstycket som alla myggor, knott och bromsar kalasade på. Om ni tittar riktigt noga på bilden så ser ni ett litet blått streck bredvid stegen till vänster och det är en insektslampa som jag tände i ett desperat försök att minska irritationen. Jag hade även dränkt mig i Mygga, dvs myggmedel, och ett annat myggmedel som vi köpte i thailand; det var säkert bra för huden?!

Jag lyckades göra en "farbror Melker" där jag fick ett par deciliter färg över mig då jag klättrade uppför trappstegen. Tur att jag är man och har hår på benen *ironi*. När jag "rullade" av färgen på benen efteråt var det inte bara färg som lossnade utan även en hel del hår.

Under söndagen målade frugis klart det sista som återstod på lillstugan medan jag började klura på hur jag skulle lägga golvet i storstugan. Det var ju ingen jättestor area som skulle läggas, och frun gissade på att det skulle ta typ två timmar eller så, men som vanligt tar saker längre tid än man tror och jag var klar med golvläggningen kring klockan sju på kvällen.

Som en sista sak att göra på listan ville jag göra klart vattnet i badrummet och se till att blandaren kopplades in och självklart saknades en rör-koppling. Dock är mentaliteten i Sälen lite annorlunda mot vad den brukar vara i storstan, så efter ett par samtal per telefon hade vi fått tag på en rörmokare som bodde i Lima, men var i Östhammar, men som sade att det bara var att åka till hans lager och leta rätt på det jag behövde och lägga en slant på hans bord. Jag gillar den mentaliteten!

"Vi är ledsna ..."

2009-06-23T04:48:00.001-07:00

Det är bra att alla applikationer blir globaliserade, dvs alltid visar det språk som du förväntar dig. Bilden nedan talar om att teamet bak Mozilla Firefox är ledsna. Precis som om de skulle bry sig om mig! Min webbläsare, Firefox, råkade krascha och då fick jag upp detta felmeddelande.

En kollega fick ett fel i en applikation som vi håller på att arbeta med och såg i stapelspårningen vad som blivit fel. Varför väljer man att översätta ordet Stacktrace till svenska? För er som inte vet vad ordet betyder är det sak samma, men det blir sällan bra när man översätter ord som förekommer inom programutveckling till svenska.

Ett annat exempel hittade jag i dokumentationen för ett informationshanteringssystem där det skrev som Tillhandahållare - Varför överhuvudtaget välja att översätta ordet Providers (som varenda programmeringskotte vet vad det är för något) till svenska?

Resultatjakt

2009-06-22T04:21:00.000-07:00

Det finns en mycket bra tjänst på nätet för folk som idrottar och gärna vill veta hur det gått i t ex Vätternrundan eller Lidingöloppet.

Kolla in på Resultatjakt.se för att se hur det gick/har gått i de lopp du deltagit i.

Tack Janne och Kalle för tipset!

Kakeldags och varmvattenberedare!

2009-06-21T08:05:00.000-07:00

Under midsommarhelgen satte jag kaklet i köket och det vart en ganska så stor skillnad jämfört med den gamla gula färgen som var där tidigare. Det gick bra att sätta kaklet och jag börjar få ganska bra rutin på plattsättningen.

Som vanligt är det en massa tricks som behövs för att det skall bli bra och i stället för att använda kakelkors valde jag att använda tändstickor. En riktig plattsättare skulle kanske ha skrikit om han såg alla tändstickorna, men jag tycker att det fungerade superbra och plattorna hamnade rätt. Ett verktyg som har visat sig vara användbart när man sätter kakel är hovtången som med fördel kan användas då du behöver fixa till plattorna vid kontaktuttag eller liknande. Vi hann med att foga plattorna så det kommer bara att vara att torka av dem nästa gång vi kommer upp till stugan.

Jag hann även med att koppla in vår varmvattenberedare och det gick bättre än jag trodde att bocka rör. I samband med att vi valde att byta skååen i köket så valde vi att flytta på VV-beredaren till den nya tvättstugan. Jag har dragit nya rör till köket och kompletterat de befintliga i badrummet med nya rör som går till tvättstugan. Det svåraste med detta lilla projekt var att dels få upp VV-beredaren på plats, men även att se till att vi hade alla kopplingar som behövdes för att koppla in alla rör. Helt fantastiskt skönt att kunna ta sig en dusch i varmt vatten.

Det märks att stugan är byggd på sjuttiotalet eftersom att allt är gult eller grönt eller träfärgat, dvs träpanel. Vi tycker om vita väggar (laserade) stilrent, grått, blått i en fin mix.

Jag tror att efter nästa duvning så kommer mycket att ha fallit på plats i storstugan.

Midsommarafton i Sälen

2009-06-19T14:29:00.000-07:00

För första gången firade vi midsommar i Sälen och vår nya familjemedlem, Cleo, var självklart med. Hon hade fullt upp med att snosa och sniffa på allt, springa, tvärstanna, lukta på ett löv i farten och så vidare. Det fanns en hel del hundkompisar där, men Cleo fick inte hälsa på dem eftersom att hon inte har fått sin vaccinationsspruta än. Efter en stunds midsommarfirande fick Cleo ta en paus i bilen för att sova lite och smälta alla nya intryck.

Vi deltog på midsommarfirandet i Sälen som ägde rum på Olnispagården somm ligger nära centrum på andra sidan av Västerdalälven. Det är en gammal gård med anor långt tillbaka i tiden.

Firandet började med att det kom spelemän (fast det var flest kvinnor som spelade) i båtar nerför älven. Det var en som rodde och tre som spelade fiol i båtarna.

Då båtarna kommit fram samlades spelemännen för att tillsammans gå upp till majstången som sedan skulle resas.

Ett gäng personer samarbetade för att resa midsommarstången och efter ett par växelvisa framskjut med hjälp av störarna hade de rest stången.

Ok, barnen kanske börjar bli lite gamla nu, men det var kul att dansa kring majstången. Förra året kom ett gäng engelsmän till Sverige i samband med Round Tables årsmöte och då fick även de förmånen att testa på att dansa små grodorna; de undrade nog om vi var kloka i Sverige.

Det var en hel del folk som deltog på midsommarfirandet även fast det var riktigt regnigt och kallt (som vanligt med andra ord).

Nästa år skulle vi vilja fira midsommar i Sälen tillsammans med vänner och då kommer stugan att vara klar med allt vad renoveringar heter.

Vätternrundan 2009

2009-06-13T05:58:00.000-07:00

Årets upplaga av Vätternrundan bjöd på både vind och regn och det kändes lite väl tungt inför starten på lördagsmorgonen. Jag hade lusläst väderleksrapporterna på både SMHI och på www.YR.no (bra norsk väderlekstjänst) och det såg mörkt ut, dvs både regn och blåst vilket inte är en bra kombination. Nåväl, vädrets makter rår ingen på och det är bara att ta det vi får.

Detta var mitt fjärde varv runt sjön Vättern och till skillnad från förra året så var både jag och frugis friska i år. Inför förra årets Vätternrunda blev jag rejält förkyld och fick 40 grader feber bara 10 dagar före och det var med nöd och näppe som jag kunde ge mig iväg. Lyckligtvis hann jag bli frisk tills det var dags att rulla iväg, men tyvärr blev frugis sjuk under loppet och blev tvungen att bryta i Fagerhult efter drygt halva rundan.

Mitt mål med årets runda var satt på kring tio timmar och det kändes rimligt eftersom att jag hunnit med en del långturer tillsammans med frugis där vi cyklat ca 150 km i trakterna kring Västerås plus att jag i år cyklade tillsammans med Västerås Cykelklubb (VCK).

Inför starten delades de ca 50 medlemmarna från VCK upp i olika grupper beroende på vilka tider de satsade på. Min grupp siktade på ca 10 timmar och på en medelhastighet på 35 km/h. Vi startade som startgrupp 259 klockan 04.36 på lördagsmorgonen och rullade iväg i gryningen.

Strax efter Gränna (ca 80 km) stannade vi till för en kort kisspaus på Kaxholmen och jag passade på att ta en bild på det fina vädret. Det hade blåst, regnat, stänkt och gått undan i en ganska så bra hastighet från starten i Motala. Tror att vi låg på en medelhastighet på över 35 km/h.

Nästa stopp blev i Fagerhult som ligger efter Jönköping. Då hade vi cyklat mer än 140 km. Jag fyllde på med energi och drack den fantastiska blåbärssoppan (mums) som alltid brukar finnas i dessa sammanhang. I samma veva gjorde jag mig av med min regnponcho (även känd som spinnakern) som fungerat som segel under ett par mil. Tips: cykla inte med regnponcho! Löfte: Nästa år kommer jag att ha en regnjacka.

Att cykla i klunga är en av grundförutsättningarna för att komma ner i tid då man cyklar t ex Vätternrundan. Vi var kring 20 personer som turades om att dra i det gäng jag cyklade med och längst bak hade vi en grindvakt som såg till att det inte kom in andra cyklister i vårt gäng. Vi som cyklade i ett team hade hyfsat bra koll på varandra, men det kan bli riktigt farligt om det kommer in någon annan cyklist som inte riktigt vet hur vi cyklar. När man cyklar i klunga signalerar man hela tiden till varandra plus att de flesta turas om att dra. För att det skall fungera med rotationen har man på förhand bestämt vilket led som skall gå fram respektive bak. Den eller de som drar brukar i regel ligga längst fram ca en minut för att sedan släppa fram nästa person. Det finns lite olika varianter, men denna variant är den jag cyklat mest i.

Under loppet såg jag bara en olycka där två cyklister hade ramlat och det är min absolut största skräck att ramla eller vurpa ordentligt. Jag råkade ut för ett tillbud då jag cyklade in i cyklisten framför mig då vi trampade upp för en backe. Lyckligtvis gick det bra och vi lyckades avvärja faran, men det var bra nära att jag vurpade.

Jag nämnde tidigare min spinnaker (segel), dvs min regnponcho som fladdrade fint i vinden och tillsammans med stänk från cyklarna framför stänkte det ganska fint emmelanåt.

Jag kommer smaken av salt som jag hade i trakterna kring Gränna. I tillägg till det så knastrade det rätt fint i munnen.

Friskvård på hög nivå!

Dags att lämna depån vid Stora Hammarsundet (258 km). Vi stannade till en kortis och fyllde på vatten. Jag hade varit smart nog att suga i mig en hel förpackning gel i Karlsborg (ca 5 mil tidigare) vilket inte var så bra eftersom att det stod att det var 3 doseringar som inte skulle tas vid samma tillfälle. Jag fick grymt ont i magen och jag var rädd ett tag att jag skulle bli tvungen att bryta; dock blev det bra igen efter mängder av vatten plus en banan och några vetebullar.

Vid Karlsborg splittrades klungan en stund eftersom att det vart ett litet missförstånd där ett gäng åkte in i depån för att fylla på vatten och det andra fortsatte en bit för att sedan stanna. Detta ledde till att mitt gäng på 5 personer cyklade själva tills dess vi kom ifatt de andra ca 6 mil senare.

Framme i mål kändes det grymt skönt att ha tagit sig igenom hela rundan än en gång. Det bjöds på pastasallad som vanligt och till de serverades det kall lättöl. Det är sällan en lättöl smakar så gott som efter ett varv runt Vättern.

Tiden slutade på 10 timmar och 22 minuter och av denna tid låg 37 minuter på olika stopp, dvs kisspauser osv. Medelhastigheten låg på 31,5 km/h och toppfarten på 60 km/h.

På bilden syns en del av de som var med i min klunga plus frugis som välkomnade oss vi målet. Jag skulle vilja tacka Västerås Cykelklubb och de andra som fanns med i min klunga (Thomas, Kenneth, Nicklas, Janne med flera) - grymt bra jobbat och tack för bra draghjälp. Vi ses nästa år!

Frugis var både glad och fräsch efter att ha tagit sig i mål på 13 timmar. Grymt bra jobbat! Nästa år vill jag att du hänger på i mitt gäng.

Självklart kom solen när vi åkte hem, men som tur var försvann den när vi närmade oss Västerås.

På cykeltur i Västmanland ...

2009-06-07T02:48:00.000-07:00

Det har blivit en del cyklande inför den stundande Vätternrundan som äger rum nästa helg och här kommer några bilder jag tog längs vägen under gårdagen.

Totalt vart det 150 km, dvs halva Vätternrundan, och det var en bra tur vi tog jag och frugis. Vädret var växlande som vanligt och det kom några droppar i trakterna kring Sala.

Först tog vi oss från Erikslund till Irsta via Anundshög. Frugis hade cyklat denna väg tidigare och visste vart vi skulle ta vägen.

Efter Irsta tog vi oss förbi Kungsåra och sedan över E18 vidare förbi Nykvarn och sedan till Orresta.

Jag såg en rolig brevlåda längs vägen. Tror att det var i trakterna kring Fjärdhundra. Vi gjorde en liten smygvisit i Upplands Län under vår lilla tripp.

Första tecknet på att vi närmar oss Sala då vi cyklade på riksväg 70.

Äntligen framme, tror att det var kring 92 km. Vi stannade på en mack och åt en macka, dricka, bulle och choklad!!!

Salbohed - här bor det bönder... eller?

På väg genom Sätrabrunn gick det bra och jag tror att vi snittade på ca 35 km/h.

Haraker blåste vi igenom på noll-komma-swisch!

Skultuna - metropolen alla vill till! Här bodde jag under två år då min mor drev brukshotellet och Skultunabadets servering.

När vi passerat Skultuna tog vi oss via Rönnby vidare till stan via Biskopsängen och målet var att ta oss till Kraftvärmeverket eftersom att vi bestämt oss för att det skulle stå mer än 150 km på hastighetsmätarna. Efter det vart det hem till gården där vi tog det lugnt med grillad mat.

Mälarenergi Stadslopp 2009... Brrrr!

2009-06-04T13:55:00.000-07:00

Fy vad kallt det vara att springa 10 km i ett regnigt Västerås. Jag tror att visionen som arrangörerna hade var att det skulle finnas en strimma sol så att folk kunde sitta i parken och mysa efter loppet och äta den goda picknick-kassen som delades ut till de olika lagen, men det vart inte riktigt så.

Jag tog mig runt på tiden 50.12 och med tanke på att jag inte har tränat så mycket den senaste tiden så känner jag mig riktigt nöjd.

Just nu sitter jag med en nybryggd kopp espresso och mumsar tiramisu-glass. Jag har på min tjocka fleece-tröja och fötterna börjar sakteligen få tillbaka känseln tack vare mina fårskinns-tofflor.

Brrrr! Blä för regn! Svensk sommar är fantastisk!

Lite bilder på vår närmaste granne - månen

2009-06-04T13:12:00.000-07:00

Jag har länge intresserat mig för foto och i julas köpte jag mig en lite bättre kamera jämfört med den lille rackaren (Pentax Optio S6) som följt med oss precis överallt. Den nya kameran är en s.k. instegskamera, dvs ett par miljoner gånger bättre än den jag hade tidigare eftersom att det är en systemkamera. I samma veva som jag köpte kameran fick jag tag på ett bra objektiv som fungerar lite som en kikare. Den nya kameran är en Canon EOS 1000D med ett par extra objektiv och den tar fina bilder. Det som är dåligt jämfört med den andra kameran är att den nya är mycket större och otympligare.

Tillökning i familjen - CLEO

2009-06-04T12:22:00.001-07:00

Efter många stunder av djupa funderingar har jag/vi kommit fram till att det äntligen känns rätt att skaffa en hund. Jag har inte velat skaffa mig/oss en hund utan att veta att jag/vi skulle ha haft möjlighet till att ta hand om den på ett bra sätt.

Nu kommer det inte att vara något större problem eftersom att barnen är tillräckligt stora för att ta en del av ansvaret plus att båda jag och frugan är både aktiva och kommer att ta del av ansvaret.

Vår hund heter Cleo och är en av valparna från den tredje kullen av Cleos mamma, därav namnet som måste börja på C.

Cleo är en Jack Russel Terrier och hon föddes vecka 16. Till en början hette Cleo "Cara Mia", men min dotten som har spelat Nintendogs i alla dess former hittad e snabbt på namnet Cleo.

Den 14:e juni kommer hon hem till oss och vi har redan börjat förbereda hennes ankomst genom att köpa det som kommer att behövas för att hon skall få det bra.

Bilder på stugan...

2009-05-26T13:57:00.000-07:00

Efter lite tjat kommer nu lite bilder på stugan. Under den senaste tiden har vi lagt ner en hel del energi på att renovera och se till att få vår prägel på stugan och det börjar se riktigt bra ut.

Golvet i storstugan är slipat och vart 100 gånger bättre mot vad det var tidigare.

Frugan har laserat bort bastu-känslan och det vart en helt annan ljusbild. Jag var lite skeptisk till att lasera taket, men det vart fint.

Frugan har laserat hörnskåpet i dalablått och det känns konstigt att tänka sig att det var bara träfärgat tidigare.

Renen, även kallad Lenin sitter på plats på den nytapetserade väggen bredvid kaminen.

Våra gamla stolar som legat på vinden i Västerås har hittat sin rätta plats i Hemfjällstangen i Sälen. I bakgrunden syns även ett av de nya elementen vi köpt till stugan. Alla element var ca 40 år gamla, så det var på tiden att byta ut dem.

Inom kort kommer köket att vara klart och strax därefter kommer det att ligga ett ekgolv istället för de linoleum-plattor som ligger där idag. Stogorna skall målas nu i sommar men det som står allra närmast på listan är den nya hallen som skall byggas.

Renoveringshelg i stugan

2009-05-25T11:53:00.000-07:00

Här kommer en "kort" beskrivning av kristi himmelsfärds-helgen då vi var uppe i Sälen för att renovera stugan.

Helgen började för min del klockan 15.45 på onsdagen då jag gick hem från jobbet. Frugis hämtade mig och vi åkte direkt och hyrde ett släp för att kort därefter åka till ByggMax där vi köpte reglar, isolering, gips, papp, isoleringsplast/fuktspärr... för den planerade nya hallen och för tvättstugan i stugan. Det tar tid att handla saker till byggen och då vi var klara var det dags att lasta allt ordentligt på släpet så att det skulle klara en resa på 300 km till Sälen.

Sonen skulle ha med en kompis till Sälen och mitt i all stress hämtade jag han och hans cykel. Planen var att de skulle cykla MTB medan jag och frugis renoverade. Jag lastade upp min, frugis, sonens och kompisens cykel på släpet och som tur är har frugis (min tredje hjärnhalva) bra koll vilket gjorde att vi inte glömde en del mindre viktiga saker som t ex nycklar till stugan, pump till cyklarna, häftapparat, osv - jag slår rekord i tankspriddhet!

Klockan 21.00 kom vi äntligen iväg och efter en timmes bilkörning svängde jag in på en mack i Ludvika för att tanka. Bilen hulkar soppa när den måste dra ett släp. Jag gick ut ur bilen, började tanka, tittade sedan på släpet och gick sen direkt till frugis och sade att vi har problem! Ena däcket på släpet var punkterat och det var ju inte alls bra med tanke på att bara cyklarna som fanns på släpet kostar mer än 50 000. Hmmm, tänka, tänka, tänka ... jag hade som sagt med en cykelpump med anslutning för bilventiler och det gick att använda den för att pumpa upp däcket så att vi kunde ta oss till en bemannad mack. Däcket såg ut som Barbapappa när jag pumpat upp det och jag var livrädd för att det skulle explodera. Vi lyckades ta oss till en Statoil-mack, men det visade sig ganska snart att det inte fanns så mycket att göra eftersom att alla deras släp var uthyrda plus att de inte har några reservdäck på macken. En securitasvakt och kassörskan på macken hjälpte oss så gott de kunde och när allt vårt hopp var så gott som ute och klockan var efter midnatt hade jag lyckats få kontakt med ett gäng grabbar som var ute och åkte bil. En av grabbarna var en riktig mekare/däck-hamster och hade ca 20 uppsättningar däck (snacka om flyt!) i sitt garage i Grängesberg. Grabbarna hjälpte oss att byta det trasiga däcket mot ett reservdäck som hade samma dimension och bultmönster som det som satt på släpet. Därefter åkte vi till den ena killens garage där de hjälpte oss att byta till ett bra däck som skulle klara resan till Säeln. Helt fantastiskt schyssta grabbar! Vi kommer att ge ”Hanse” någonting för att han hjälpte oss.

Klockan ca 03.00 (tror jag) rullade vi vidare mot Sälen och när det bara var 5 mil kvar var jag så trött att jag fick stanna för att gå ett par varv kring bilen. Klockan strax före 06.00 var vi äntligen framme och kunde efter att ha lossat allt som fanns på släpet gå och lägga oss lade oss. Vi var riktigt glada att vi lyckades ta oss fram till Sälen.

Torsdagen började jag med att såga till ekskivan i köket. Det tog sin lilla stund och när det var klart påbörjade jag monteringen av spisen och spiplattorna; det har varit ett projekt att göra mat under renoveringen och frugis har gjort mirakel i det obefintliga köket med maten som vanligt = god mat = viktigt för att vi skall orka. När spisdelen och spisplattorna var inkopplade var det dags att börja med rördragningen för vattnet i köket. Jag drog nya rör från badrummet till köket och målet var att vi skulle bli klara med vattnet under kvällen. Under tiden vattnet var frånkopplat i köket fick frugis ta hand disken på golvet på toaletten eftersom att det var bara där det fanns vatten. Varmvattenberedaren var urkopplad, så det var bara iskallt fjällvatten som gällde. Som tur är har vi en vattenkokare, men det blir ändå en hel del paltande för att hantera matlogistiken. Tyvärr saknade jag en del delar för vattendragningen, men det ordnade sig dagen efter. Klockan 02.00 var det dags att krypa till kojs.

Fredagen var ju en vanlig fredag vilket betydde att allt var öppet som vanligt. Vi började med att åka till återbruket och slänga en massa gammalt trä och åkte därefter till Sälens Bygg & Järn för att köpa det som behövdes för vattnet. Mitt i all stress och allt som behövde göras ringde svärfar som var i Älvdalen och frågade om de kunde komma förbi på en kopp kaffe. Puh, ännu en sak på agendan. Jag hittade en dubbelmuff till avloppet som gjorde att jag kunde göra klart vattnet i köket och efter en timmes strulande med avlopp och kopplingar kunde jag äntligen slå på vattnet i köket! Hurra! Tänk vad mycket vi tar för givet här i världen. Efter att ha fikat tillsammans med svärfar och hans fru åkte vi med ett fullt lass gamla takpannor till återbruket i Sälen; grabbarna hade fått ett tillfälle till att tjäna en varsin hundring (barnarbete?) och de hade gjort ett riktigt bra jobb. Svärfar har byggt en hel del och brukar komma med en hel del bra tips. Jag fick låna en ”Bygga i trä” DVD-samling som vi skall kolla igenom inför nästa projekt: hallen.

Grabbarna gillade att vara på återbruket och insåg snabbt att de skulle kunna bli miljonärer på att sälja gamla toablandare, köksblandare, cyklar, dörrar, gamla grejer som folk bara slänger. De snodde en gammal trampbil som vi upptäckte låg på flaket när vi åkte hem (hmmm...).

När väl vattnet fungerade vart det en hel del finlir i köket där jag fixerade köksskåp och så till att diskbänken hamnade rätt. Jag passade även på att se till att kylskåpet hamnade rakt, dvs såg till att det veNär det var klart var det dags för mat och denna kväll tog jag det faktiskt lite lugnt och gick på en promenad med frugis, kollade på film med Linnéa och lade mig relativt tidigt.

Lördagen var den stora bygga tvättstuge-dagen, dvs vi skulle bomma igen en dörr, bygga en vägg, riva en vägg. Jag påbörjade arbetet med att flytta ytterdörren från ena sidan till andra sidan, dvs jag flyttade låset och inte själva dörren. Efter en del mätande påbörjade jag arbetet med att sätta reglarna, kort därefter var det dags för gips på ena sidan och sedan isolering och sedan gips igen. Frugis kom med den briljanta idéen att bygga inifrån och ut, dvs först bygga innerväggen och sedan ta rivningen av väggen mot toaletten. Genom att göra på detta sätt slapp vi damm i hela stugan och det blev ett bättre upplägg på det hela. Nåväl, innerväggen var klar och jag började med ett litet gulligt hål i den gamla väggen som sedan blev till ett litet större som till slut var 68 x 200 cm stort. Rivningen tog sig en god timme eller två och när hålet var klart gick jag lös med slipmaskinen som saknar dammuppsamlare. In-i-dimman får helt plötsligt en helt ny betydelse. Det vart en soppåse med sågspån och damm. När rivningen av väggen var klar var det dags för vägg nummer två, dvs igenbomningen av den tidigare ytterdörren. Min plan var att bygga en vägg med extra reglar för varmvattenberedaren som skulle sitta ovanför tvättmaskinen. Jag märkte att tiden gick eftersom att det vart mörkt och kallt och klockan runt 02.00 var det dags att avsluta dagens arbete.

Söndagen ägnade jag åt att göra klart ytterväggen och att isolera den nya väggen. Vi hade beslutat att låta den gamla dörren finnas kvar, men att det skulle vara en dead-end med vägg bakom. Lite längre fram kommer vi att bygga ett förråd för skidor med mera. Det tog lite tid att stabilisera och stärka upp den bärande regeln som VV-beredaren skulle sitta på, men det vart bra och kändes riktigt stabilt; jag körde en chin-up utan att regeln rörde sig. Jag skar till gipset, bar in det i det nya rummet, satte dit den väderbeständiga plasten på insidan tillsammans med frugis, isolerade, isolerade och isolerade, och sedan var det bara att slammra igen dörren. Så var det dags för eld-provet: hänga upp VV-beredaren; ett tungt elände som måste väga över 40 kilo (frugis sade att den borde väga kring 25 kilo, men hon kanske vill att jag skall få ännu större muskler?) Skiten var tung och otymplig som f_n och det jag fick baxa runt VV-beredaren runt hela stugan, in genom allrummet och sedan i på toa och slutligen in i tvättstugan. Frugis hämtade en pall medan jag höll beredaren och sedan var det ”bara” att lyfta upp den. Frugis fungerade som ryggstöd medan jag försökte få dit eländet på hållaren som satt på den nya väggen. Efter en del konstiga läten satt sk_ten där den skulle och känslan vi hade var väl någonting i stil med den vi brukar ha då vi just passerat mållinjen på Vasaloppet. Puh! Jag avslutade dagens projekt med att lägga in ett golv som frugis hittat på Bauhaus. Vi kopplade av med en hemresa på 300 km och var hemma efter midnatt.

Idag vilar vi upp oss på jobben! Solen skiner!

Nästa gång är det dags att göra klart köket genom att sätta kakel, kompletteringsmåla, och sätta dit lister – sedan är det dags för den nya hallen .... ;-) Detta är till stor del min version av det vi gjorde i helgen och medan jag höll på med mitt så höll frugis samma tempo på andra fronter i projektet. Jag har säkert glömt en massa min hjärna är inte här just nu, knäna värker och jag är trött. Parallellt med allt det här så har vi en tonåring som tycker om att chilla, gärna har sin egen åsikt om saker och ting (konflikter, ja tack!) och är ordningssam (ironi).

Det börjar se riktigt bra ut och stugan börjar få vår prägel. Vi trivs i Sälen!

Thailand - version 3.0

2009-03-31T14:59:00.001-07:00

Suwarnabhumi i Bankok är en av världens största flygplatser.

Så har då lugnet äntligen börjat lägga sig efter vår rofyllda semester i Thailand. Vi hann med en hel del och även då vi slappade, så gjorde vi det effektivt. Resan denna gång gick för min del till tre platser i Thailand: Chiang Mai, Koh Lanta och Bankok.

Sjukt stor flygplats med folk precis överallt.

Chiang Mai ligger i den norra delen av thailand; ungefär en timme med flyg från Suwarnabhumi som är Bankoks flygplats. Chiang Mai är som ett Bankok i miniatyr och även fast det är Bankoks näst största stad så bor det bara ca 250 000 invånare där; jämfört med Bankoks invånarantal på ca 7-8 miljoner så är det en pyttestad, men Thailand består av en hel drös mindre samhällen.

Vi var där under fyra dagar och hann med ett besök på Chiang Mai Zoo som var jättefint, Doi Zu Tep som är ett av Thailands största tempel, Tiger Kingdom som har mängder av tigrar, Jungle Flight där vi åkte/flög mellan träd med hjälp av vajrar plus en hel del shopping. Just denna tid på året eldar de mycket i de trakterna vilket gjorde att tillsammans med det varma och fuktiga klimatet och all trafik, allt damm och all rök så var en rejäl smog-ridå över staden.

Vi flög tillbaka till Bankok och tog oss senare vidare till Krabi med buss. Att åka buss i Thailand fungerar faktiskt helt okej och resan mellan Bankok-Krabi tar ca 11-12 timmar och åker man under natten förlorar man inte så mycket tid på destinationerna.

Koh Lanta är vårt andra hem, vi trivs där och älskar det lugna tempot. Vi tog det rejält lugnt de första dagarna där och den stora frågan varje dag var "Vad/vart skall vi äta?". Efter ett par dagar bestämde vi oss för att låta dottern ta ett avancerat dykcert och passade på att dyka samtidigt medans hon dök med sin instruktör. Det är dykning i världsklass på öarna kring Koh Lanta och vi dök på Koh Haa, Koh Bida och Hin Daeng/Hin Mouang. Vi såg valhaj på ca 7 meter, svartfenad revhaj (helt magiskt) och leopardhaj (väldigt vackra) plus det gamla vanliga, dvs muränor, drakfiskar, skorpionfiskar, barracudor, "nemo"-fiskar, bläckfiskar, havormar, med mera. Det finns fantastiska koraller kring reven vi dök vid.

Slutet på semestern tillbringade vi i Bankok och högst på agendan stod så klart shopping. Det finns enorma gallerior i Bankok och en av de gallerior vi besökte, Platinum Fashion Mall, har flera tusen butiker. Jag köpte ett objektiv till min kamera på Pantip Plaza som är ett varuhus med 7 våningar och som bara har butiker som säljer datorer, komponenter, tillbehör till IT, kameror, ... gigantiskt. Första dagen besökte vi Jatujak Weekend Market som är en marknad där man i princip kan köpa vad som helst (på gott och ont). Det fanns massor av hantverk, frukt, kläder, väskor, djur (stackars djur som led i värmen), mat, konst, you name it!

Det vart inte bara shopping utan vi han även med att besöka Grand Palace som är det kungliga palatset mitt i Bankok. Det är ett stort område som har mängder av tempel och vackra byggnader plus museum där man kan se kungliga mynt och föremål.

Nu är vi hemma igen och det känns konstigt idag att tänka sig att jag för ca två dygn sedan tyckte att värmen i Bankok var outhärdlig i den gassande solen. Det måste ha varit mellan 35-40 grader och jag kände mig rätt smart som valde att ta på mig en svart t-shirt just den dagen :-)

Dykrapport: Hin Daeng och Hin Mouang

2009-03-24T06:09:00.000-07:00

Dykbåtar utanför Hin Daeng i Thailand.

Hin betyder rev, daeng betyder röd och mouang betyder lila på thailändska. Dessa rev ligger relativt långt från Koh Lanta och för att ge lite perspektiv så tog båtfärden från Ban Saladan (ban=by) till reven runt fyra timmar; bra tid för att läsa ut böcker.

På väg ut till Hin Daeng och Hin Mouang åkte vi in i ett riktigt åskväder. Det kom massor av blixtar och mullrade en hel del.

Denna dag var den sista dagen i dotterns dykkurs och jag, frugis och sonen dök tillsammans med vår divemaster Andreas. Begreppet divemaster får en annan innebörd i thailand jämfört med hemma eftersom att det jag har sett av en divemaster hemma mer har varit en person som håller koll på vilka som är i vattnet och vilka tider de förväntas vara nere. De divemasters jag har sett hemma sitter oftast på land. En divemaster i thailand har till uppgift att fungera som guide under vattnet och se till att säkerheten uppfylls.

Genomgång av dykplatsen inför dyket.

Vår divemaster Andreas guidade oss genom dyken dels genom sina fina illustrationer över reven och dels eftersom att han visste vart det var värt att ta sig en titt. Ett misstag som många gör (jag inräknad) är att simma för fort. När du sänker farten och inte stressar på så är det mycket lättare att upptäcka de små sakerna som t ex sjöhästar, räkor eller ornate ghost pipefish, m m.

Vi hade ett bra dyk där vi såg massor och när det var dags att göra ett säkerhetsstopp var det lite uppståndelse vilket senare visade sig bero på en valhaj som simmade förbi. Jag och mitt dykgäng såg valhajen och det är helt magiskt att se den sväva fram i vattnet.

Dottern tillsammans med sin instruktör, Marie.

Tyvärr såg vi inga mantor detta år och vad vi senare fick höra så hade fiskarna i trakterna kring Koh Lanta trålat upp 11 mantor!!! Jag blir så grymt f_rbannad på ett sådant missbruk av naturen och att fiskarna dessutom trålar i ett naturreservat är obegripligt.

Dykrapport - Thailand

2009-03-23T06:11:00.000-07:00

Dykbåtarna på väg ut från byn Ban Saladan på Koh Lanta.

Under vår resa till Thailand dök vi under fyra dagar på reven i trakterna kring Koh Lanta och jag hann med åtta dyk under dessa dagar. Min dotter tog sin PADI OW Advanced certifiering under dessa dagar så vi "följde" henne på de platser där hon dök.

Som vanligt så dök vi med Lanta Diver som är den största arrangören av dykutfärder på Koh Lanta och allt fungerade toppenbra som vanligt.

Koh Haa - Lagoon och Yai

Första dykdagen tillbringade vi på Koh Haa som är en liten ögrupp som ligger utanför Koh Lanta. Vi har dykt många gånger på Koh Haa och under ett dyk förr-förra året såg vi valhaj där. Första dyket gjorde vi med lagunen som startplats och simmade sedan runt ett par av de yttre öarna. Andra dyket gjorde vi med Koh Haa Yai (yai=stor) som startplats och simmade sedan runt halva ön och tillbaka. Sikten var bra under dyken, men inte lika bra som under tidigare dyk. Sikten är helt beroende på tidvattnet och månens fas; är det högre/lägre tidvatten så ökar/minskar strömmarna i proportion och det är månen som påverkar hur högt tidvattnet blir.

Under dyken såg vi det gamla vanliga, dvs lionfish, scorpionfish, triggerfish, banded seasnake, ... Riktigt bra dyk.

Koh Bida - Nai och Nok

Denna dag dök vi på Koh Bida som är en av de öarna som ligger i trakterna kring Phi-Phi. Koh Bida består av två öar: Nai och Nok, dvs nai=yttre och nok=inre.

Detta år gjorde vi fyra dyk på Koh Bida och en summering av dyken är att det är klart bäst dykning där jämfört med dykning på de andra reven kring Koh Lanta. Sikten var hyffsat bra under dyken och det fanns en hel del att se. Under ett av dyken på Koh Bida Nai såg vi svartfenad revhaj och under ett senare dyk på Koh Bida Nok såg vi två leopardhajar. Utöver det såg vi sköldpadda, sjöhäst plus mycket annat. Toppenbra dyk!

Åkteknik i backen

2009-03-08T04:23:00.000-07:00

Jag har efter mycket intensivt tankearbete kommit fram till att den glada bananen som dansar i "Peanut butter Jelly time" skulle kunna representera min åkstil då jag är i backen.

Åååå, vad jag tycker om att ösa ner för backen!!!

Funderar på att byta taklampa i storstugan i Sälen...

2009-02-28T14:45:00.000-08:00

Jaha, det vore ju rätt bra med en schysst taklampa i nya stugan. Hmmm, jag såg en fin i Prag som jag skulle kunna tänka mig. Fast det blir nog en som är lite billigare från IKEA trots allt eftersom att den i Prag redan är monterad på den kungliga operan och det skulle leda till viss irritation om jag som av en händelse skulle "låna" den.

Jag kanske skulle tillägga att lampan är ca tio meter hög och tar därmed lite plats; inte för att det är något problem i vår stuga direkt, men ändå...

Jävligt manligt ...

2009-02-28T14:27:00.000-08:00

Ok, här kommer det: Jag har en egen snöslunga! Det är egentligen inte så märkvärdigt, men tänk på att jag snabbt kan utföra tungt arbete utan att ens bli speciellt svettig (en riktig man svettas hela tiden liksom jag).

En god vän till mig sade att en man utan minst tre snöskotrar betraktas med sneda ögon lite längre uppåt i landet; man är lite knapsu så att säga. Just nu funderar vi (ok, jag erkänner jag bestämmer men fattar inte alla beslut ;-)) på att sälja slungan och köpa oss en snöskoter. Det vore rätt nice att ta snöskotern till backarna som ligger ca 10 minuter från stugan i Hemfjällstangen i Sälen.

Stugan i Hemfjällstangen, Sälen

2009-02-21T12:33:00.000-08:00

Jaha, så då växte vuxenpoängen ytterligare med en hel drös poäng. Jag och frugis tog vårt förnuft till fånga och köpte oss en stuga i Sälen, närmare bestämt vid Hemfjällstangen som ligger på "baksidan" av Lindvallen i Sälen.

Under flera år har vi tillbringat vintrar i Sälen och under de senaste åren har vi även varit där under sensommaren och för att summera det hela kort så tycker vi om att vara där.

Det vart riktigt varmt när vi eldade i vår egna kamin.

Vår stuga består av två fastigheter där storstugan på ca 40 kvadrat är den största av de två byggnaderna. Lillstugan är egentligen inte så liten, utan nästan lika stor som storstugan och den har även en bastu. Totalt rymmer båda stugorna ca 6+7 bäddar om man trixar lite och inte är så bekväm, dock är det 4+5 som är det jag skulle rekommendera.

Frugis sitter och laddar inför morgondagens Vasalopp (öppet spår) - Mycket Carboloader blir det...

Det har varit ett stort steg att köpa stuga för vår del och frugis har lagt ned en hel del tid på att kolla upp allt som behövs inför köpet. En glad överaskning för vår del var att det mesta som behövs redan finns i stugan och fungerar som det skall. Det finns kamin, värme, köksprylar, toa, varmvatten... toppenbra tycker jag! Vi kommer att bygga till lite för att förbättra storstugan med en ny hall och ett större allrum, men det kommer inte att ske förrän i sommar när snön försvunnit. En annan sak som kommer att bli intressant är att se hur tomten egentligen ser ut eftersom att det just nu är mer än en meter snö på marken.

Pulka-åkning och snögubbar på Björnön

2009-02-08T08:35:00.000-08:00

När vi vaknade idag hade det kommit över tio centimeter med snö och som vanligt när det är alldeles vitt ute väcks leklusten. Barnen som satt och spelade under nästan hela gårdagen "slapp" göra det idag och tvingades i stället ut i den friska luften!

Efter lunch åkte vi till Björnön, som är ett friluftsområde vid Mälaren i utkanterna av Västerås, för att åka pulka och grilla korv. Det var massor med folk på Björnön och majoriteten hade små barn (hmmm, mina börjar ju bli riktigt stora nu). En liten reflektion jag och frugis gjorde var att vi sade åt sonen att han inte skulle ropa eller gapa varpå en liten elak dvärg (småtting) skrek jättehögt. Reflektion: gapet försvinner inte och det är bättre att barnen gapar där.

Nåväl, det vart god korv med inbyggda oliver och fetaost och därefter vart det en mumsiche apfel-kanel-küchen som försvann tillsammans med ett par koppar kaffe. Självklart åkte vi pulka och det var ett mycket hårt slag att frugis vann stjärt-lapps racet.

Efter att vi hade ätit började dottern att göra snögubbar vilket triggade sonen till att även han börja göra en snögubbe vilket i sin tur gjorde att jag (som vanligt) skulle göra den största snögubbe i stada! Ett frenetiskt arbete påbörjades där alla myror i hela världen låg i lä och där fem miljarder kineser inte skulle kunnat göra ett bättre arbete. Jag och sonen fick hjälp av en annan pappa med att lyfta dit midjan på "lilla gubben" medans dottern ägnade sig åt att stabilisera vårt verk. Sonen och dottern gjorde klart huvudet som frugis garnerade (kvistar och kottar) eller stylade i bästa MTV-total-makeover-pimp-my-snowman-manér. Lägg märke till den extremt kraftiga armen på snögubben.

Det var skönt att få komma ut en stund i den friska luften!

Vintermorgon i februari

2009-02-02T03:45:00.000-08:00

Idag när jag åkte till jobbet var det en så fantastiskt vacker soluppgång så att jag blev tvungen att stanna bilen och ta en bild.

Det är riktigt vackert när det är kallt och klart väder och tillsammans med Mälaren blir det ännu finare.

Vårt ena marsvin dog tyvärr under kvällen vilket påminde oss om att vi inte skall ta någonting för givet här i livet.

Skidåkning i Sälen

2009-02-01T14:32:00.000-08:00

Förra helgen var vi i Sälen för att träna teknik inför det stundande Vasaloppet (öppet spår) som går av stapeln om några veckor. Det var riktigt fint väder och rejält kallt som sig bör i januari och om jag skall summera helgen så är jag nöjd med träningen.

Vi åkte till Sälen på fredagskvällen och var vid niosnåret framme vid stugan som frugis hade hyrt. En sak som är riktigt skönt med att ta en weekend eller att åka upp till Sälen är att hela familjen kommer närmare varandra plus att stressen minskar eftersom att alla måsten försvinner på något sätt. Jag tycker mycket om att få komma iväg en stund och i dagens stressade samhälle behöver vi små oaser då och då.

Målet med helgen var som sagt att jag och frun skulle få några mil i benen, men även att låta barnen få åka lite skidor/bräda plus att vi skulle ta oss en titt på en stuga på fjället.

Som sagt, det var grymt bra skidspår och jag kan bara hoppas att det kommer att vara bra spår när vi skall åka Vasaloppet om några veckor. Barnen retades och sade att det var manchester i backen och perfekt åkning utför, nåväl - jag kan inte göra allt.

Under lördagen var det -17 grader vid Lindvallen och temperaturen höll sig stadigt under dagen. Jag åkte totalt 34 km i skidspåren som var helt perfekta; skönt att ha lite bra förutsättningar för en gångs skull, dvs om vi bortser från kylan.

Under söndagen vart det ytterligare 28 km, men det var så kallt att jag fick ta ett förmiddags- och ett eftermiddagspass för att inte förfrysa mig; dock visade det sig att jag förfrös mig i alla fall på örsnibbarna av alla ställen. Jag upptäckte att jag hade fått en vattenblåsa på örsnibbarna när vi kom hem igen på söndagskvällen. Även blixtlåset på min träningsjacka hade gjort ett litet avtryck på halsen i form av ett sår som såg ut som ett brännmärke; kallt var det!

På konferens i Prag

2009-01-07T14:50:00.000-08:00

Det finns gott öl i Prag - och tur var väl det med tanke på att det var -11 grader under hela veckan.

I januari deltog jag på en konferens som ägde rum i Tjeckiens huvudstad - Prag. Det var ett mycket högt tempo under de fem dagar jag var där, dels under dagarna på själva konferensen men inte lika minst tack vare min eviga scout a.k.a. "frugis" som såg till att vi inte hade en lugn stund på kvällarna.

Frugis framför Laterna Magika som är en dansföreställning jag kan rekommendera varmt. Vi var självklart där (det enda vi inte gjorde var väl att hälsa på presidenten eller nåt...) och det var en mycket bra föreställning med väldigt duktiga dansare. Laterna Magika kombinerar dans med multimedia vilket gör att det blir en riktigt stämningsfull effekt i de föreställningar som sätts upp.

På bilden ser man Karlsbron i förgrunden och Prags palats med den vita katedralen på höjden. Vi gick åt en mycket god middag på restaurang Stóleti som ligger alldeles i närheten av bron och jag kan rekommendera ett besök.

Bilden är tagen på Karlsbron under kvällstid och det kändes nästan som om att miljön var taget ur en film när jag gick över bron.

Det är riktigt vackert i Prag och en sak jag verkligen gillar är alla gamla hus som är bevarade. Det är gränder överallt och själva staden ligger på ett par kullar vilket ger en väldigt speciell stadsbild.

Arkitektur är någonting som intresserar mig och överallt fanns det någon form av utsmyckning på fasaderna. Alla som deltog på konferensen fick en guidad visning med buss och även fast jag bara såg en massa byggnader som for förbi så insåg jag att det finns massor med historia i staden.

Den astronomiska klockan med tillhörande apostlar. Varje hel timme skulle alla apostlarna komma ut genom det ena hålet och in genom det andra. Dock gjorde de inte det idag och jag tror att det måste ha berot på den stränga kylan; kan dockor frysa?

Klockan sitter på det gamla rådhuset som ligger mitt i staden och konstruerades år 1400.

Katedralen på höjden är mycket gammal och har byggts i flera etapper. Grunden för kyrkan lades någon gång i början på 1000-talet för att sedan byggas om till en katedral under mitten på 1300-talet. Den kallas den vita katedralen och är en av de vackraste kyrkor jag har sett.

En sak en kollega berättade för mig var att en kyrka blir en katedral om det finns en hemmahörande biskop där.

Insidan på katedralen var lika vacker som utsidan och sprang runt och lekte japan med min nya fina kamera. Det var detaljer precis överallt och ingenting hade lämnats åt slumpen i utsmyckningen.

Detaljer från ett av kyrkofönstren - helt fantastiskt dekorerat!

Samma fönster, men i större format - tänk vilken tid det måste ha tagit att göra allt detta.

I kyrkan "St. Martin in the Wall" lyssnade vi till en mycket bra konsert där tre violinister och en som celloist (heter det så?) framförde klassiska stycken av Mozart, Händel, Pachelbel, med mera. Konserten pågick under en timme och det är otroligt vad ett par instrument kan göra tillsammans med akustiken i en kyrka.

Bild på den gotiska kyrkan Church of Our Lady in front of Týn som finns mitt i gamla stadens torg. Kyrkan byggdes någon gång på 1400-talet.

Konferens i Milano 2008

2008-11-21T02:11:00.000-08:00

Företaget jag arbetar på brukar varje år åka till ett land för den årliga konferensen. Det brukar bli en mix av både s.k. business-mumbo-jumbo och trevligheter i stadens sus och dus.

Helt fantastiskt att se ner på alperna - hmmm, jag vill åka skidor!
Detta år var destinationen Milano som ligger i provinsen Lombardiet i Italien. Vi reste dit på fredagsmorgonen och var där under tre dygn, från fredagen till måndagen. Första stoppet efter att vi landat på flygplatsen i Bergamo var på en Autogrill som låg längs vägen till Milano. Jag åt en pizza-slice som var supersmarrig (hmmm, kanske var den extra god eftersom att jag var tok-hungirg?) med parmaskinka och färsk basilika.

Solnedgång över Nils Liedholms vingård.

Efter maten åkte vi vidare mot resans första aktivitet, dvs Liedholms vingård som låg ca en och en halv timma från Milano. Vingården ligger i tio mils radie från Milano, Genova och Turin. Det var en mycket lång resa för att få smaka tre glas vin, men det var första gången jag var på en vingård, så det var det värt. Någon gång skulle jag vilja åka på en vin-resa där jag och frugis bara testar olika viner i t.ex. Toscana eller något. Jag har hört att Sydafrika skall vara riktigt, så dit skulle jag också vilja åka.

I bakgrunden syns faten där vinet lagras. Vår guide, Liedholms son,
berättade att de gjorde en omfattande renovering 1987.
Det var intressant att se Liedholms vingårds anläggning och jag tycker alltid att det är fascinerande att få se hur saker och ting görs.

De hade en intressant buteljeringsmaskin som de använder då de buteljerar
de ca 1000 flaskor då det är dags för tappning.

Då vi visats runt i anläggningen fick vi prova på ett par olika viner. Ett av vinerna var mouserande, dvs prosecco, och de andra två vinerna vi testade var röda viner. Efter vinprovningen var det dags att åka vidare tillbaka till Milano - puh! en och en halv timme till på bussen.

Red, red wine ... det skall vara gôtt att leva!
Då vi kom fram till hotellet var det kväll, så vi checkade in och gjorde oss i ordning inför kvällen middag på en restaurang i Milano. Maten var god och det var lite annorlunda att äta biff med bara sallad och körsbärstomater. Jag vet inte hur många flaskor vin som gick åt; gott var det i alla fall.

SteLun visar musklerna.
Kvällen avslutades på hotellet med en god öl, snacks och lite armbrytning. Det är min kollega som försöker bryta ner en en person på ett annat företag.

Ny blogg!

2008-10-16T17:03:00.000-07:00

Så då vart jag med ny blogg och orsaken till det var att Sprayblog valde att upphöra med sin bloggtjänst.

Nu är min tanke att föra över mina gamla blogginlägg eftersom att jag ofta skriver om resor jag har gjort. Jag tycker om att resa och kommer nog att fortsätta skriva om bl.a. resor. Annat som är intressant är sådant som jag gör på min fritid, dvs en svensk klassiker, dykning, tabling (Round Table) och annat som intresserar mig.

Övning tillsammans med SSRS Sjöräddningen Västerås

2008-08-25T01:08:00.000-07:00

Sjöräddningssällskapet i Västerås brukar med jämna mellanrum genomföra olika former av övningar för att testa att allt som skall fungera verkligen fungerar. Denna kväll fick även jag och barnen möjlighet att delta som offer för olyckor på sjön.

Före övningens början gick alla deltagare igenom de olika scenarion som skulle gälla. Christer med son, Stefan, Kristoffer, Karin, Torbjörn, pappa Olle och jag med familj fick en briefing före avfärd till olycksplatserna. Totalt var det fyra olika scenarion som skulle utspela sig där en båt börjat brinna, en annan börjat ta in vatten, en tredje vattenskoter försvunnit och en fjärde båt åkt vilse. Den andra besättningen på SSRS Västerås hade jouren idag och skulle ta hand om alla olyckor som inträffade (utöver de riktiga olyckorna som eventuellt skulle kunna inträffa).

Sonen lyfter farfars Olles hund Billy-Boy med hjälp av hantaget på flytvästen. Billy-Boy är en riktig sjö-hund som inte verkade vara ett dugg rädd för vatten.

Karin och Kristoffer förbereder sig som paret som kört på grund och fått hela båten vattenfylld. Den ena personen skulle ligga i vassen och den andra skulle irra runt på Kattskär och leta efter hjälp.

Olle och Torbjörn på väg ut till olycksplatsen. Vårt scenario var att vår båt hade fattat eld av någon orsak varpå alla utom båtens ägare, Torbjörn lämnat båten. Torbjörn hade stannat kvar för att bekämpa elden. Mina barn och farfar med hund hade tagit sig till land med olika skador. Hunden hade fått ett huggormsbett, farfar en hjärtinfarkt, sonen en kraftig smäll i magen och dottern hade brutit handleden. Själv hade jag lämnat båten tillsammans med dem, men av någon anledning tappat bort dem och legat i vattnet under en längre tid.

När sjöräddningen dykt upp letade de rätt på mig som låg och flöt en bra bit från båten. De försökte få kontakt med mig, men jag spelade trött, frusen och chockad och svarade svagt på deras signaler. De ledde mig med en båtshake till aktern på båten och drog sedan upp på däck med hjälp av en bår. Därefter kontrollerade besättningen hur jag mådde och i vilket tillstånd jag befann mig i. Eftersom att jag i detta fall hade legat länge i vattnet och var rejält kyld plus att jag inte visste vart barnen och min familj var så var jag chockad och trött.

En av besättningsmännen på Sigfrid Edtröms spejar ut efter resten av passagerarna som befunnit sig på den brinnande båten.

Jag tog en liten paus mitt i eländet och följde besättningen i deras räddningsaktion. Bilden togs av Torbjörn som körde vår båt, dvs den båt som brann. Lägg märke till min EXTREMT trendiga flytväst; samma flytväst jag hade jag bodde hemma hos mina föräldrar på Tidö-Lindö under slutet på 80-talet.

Efter en kort stunds span hittade sjöräddningen resten av familjen som hade tagit sig till ön som låg bredvid och stigit i land på en brygga.

Besättningsman Mike tog hand min dotter som hade brutit handleden.

Lanternorna används för att signalera till andra båtar i vilken riktning båten är på väg och om båten har begränsad körförmåga. Om ni tittar på raden med de tre lanternorna till vänster på bilden så är den översta röd, mellersta vit och nedersta röd, och dessa används för att tala om att fartyget bogserar någonting - i detta fall en båt vid sidan om. De andra lanternorna (bortsett från de som alltid lyser framår och bakåt) används på samma sätt för att tala om att fartyget bogserar någonting med lina.

Det var en mycket vacker kväll då solen väl tittade fram. Intressant att få möjlighet till att delta i denna övning. Stort tack till SSRS Västerås.

Elbasimmet 2008 avklarat

2008-08-16T01:11:00.000-07:00

Sjöräddningens nya båt plus några av de nio följebåtarna samlades strax före start.
Det var med stor ödmjukhet och respekt som jag idag simmade mitt första Elba-sim. Elba-simmet är ett tufft lopp för kunniga simmare och består av 2 600 meter simning mellan ön Elba och Lögarängen i Västerås. Det var det 92:a loppet som gick av stapeln detta år och totalt var det ca 50 simmare från olika klubbar och föreningar, främst från VSS (Västerås Simsällskap) och från Väsby Simsällskap men även från Linköping, Umeå och Motala. Loppets veteran, Mr Elba himself, Per-Anders Fahlén deltog i år för 47 året i rad och kommenterade sim-förhålladena som inte helt enkla eftersom att det blåste ganska ordentligt. Temperaturen i vattnet låg på 18 c och lufttemperaturen var ca 20 c.

Skeppare Olle Jansson med besättning på båten Sigfrid Edströms och en av följebåtarna.
Först var det samling och genomgång av hur loppet skulle gå till och efter att alla bytt om tog vi Elba-färjan ut till ön. Under tiden vi tog oss ut till ön såg frugis med besättning (med sonen som skeppare) till att ansluta till de följe-båtar som skulle följa simmarna längs loppet. Sjöräddningen var med under hela loppet med tre båtar där min käre far, Olle Jansson, var skeppare på Sigfrid Edströms, en av de större sjöräddningsbåtarna. Sjöräddningen var även ansvariga för att lägga ut de åtta bojar som alla simmare simmade längs.

Alla simmare gör sig klara för starten som gick 17.00.
Starten gick klockan 17.00 och spridningen bland simmarna var ganska stor. Jag tillhör VSS Vuxensim och har börjat simmat ganska nyligen (sedan två år tillbaka), så det gick inte riktigt lika fort för mig som för de yngre grupperna; de är grymt duktiga och snabba. Jag tyckte att simningen gick bra till en början, men efter ett tag fick jag en rejäl kallsup och fick stanna till; lite lustigt att jag agerade precis som en dykare i nöd brukar gära, dvs hostade, frustade och tog av mig glasögonen. Undrar varför vi gör så? Det blir lite add-insult-to-injury eftersom att situationen bara blir värre om man tar av sig glasögonen. Nåväl, jag tog det lugnt (jag brukar ta det lugnt i de flesta lägen) och var snabbt på banan igen. Det var en del vågor så jag var noga med att synka andningen med vågorna; lite svårt att synka tre-takt med vågor plus allt annat. Det vart en hel del bröstsim för min del eftersom att det var enklare att inte få kallsupar plus att jag fick lite problem med andningen i höjd med Kattskär. Sjöräddningen fick rycka in och hejda en båt som inte riktigt verkade ha koll på att det var ett helt gäng glada simmare i vattnet. Frugis med crew tog hand om ett par frusna tjejer som valde att bryta loppet och jag vet inte hur många andra som tvingades bryta, men jag tror att de flesta tog sig till mål.

En glad motionär simmar de sista metrarna till mål.
Väl framme i mål var det bara en simmare kvar i vattnet, typ jag, men det var många som hejade på mig och jag var glad att jag klarat av loppet. Våra kära vänner R & C med vår goa gud-dotter G var där tillsammans med Frugis och besättning plus pappa med sjöräddningsbåten. Skönt att se er som vanligt!

Mannen och havet - bak mig skymtar restaurangen som ligger på ön Elba.
Jag skulle vilja rikta ett stort tack till VSS som är en riktigt bra simklubb, Lars E som är en riktig inspirationskälla och eldsjäl inom simningen, Sofia som både kan vakta marsvin och piska på simmare, Janne på VSS-kansli, mina sim-kompisar i VSS Vuxensim (nästa år förväntar jag mig sällskap under loppet), Frugis med besättning, Sjöräddningen SSRS Västerås plus alla andra som deltog i årets Elba-sim.
Trevligt att råkas och ses igen nästa år!

Andas

2008-05-15T01:16:00.000-07:00

Jag tar ett djupt andetag, dyker ned under ytan och simmar längs botten. Simtag efter simtag tar jag mig fram emot andra sidan där jag vet att jag kommer kunna fylla lungorna med luft igen. Efter halva sträckan andas jag in luften jag har i munnen samtidigt som jag fortsätter mot mitt mål - andra sidan. Inte långt kvar nu och jag känner att kraften och luften börjar ta slut. Nu börjar viljan ta överhanden och jag vet att det är en inlärd känsla som sitter djupt rotad i mitt väsen som människa som talar om för mig att jag borde stiga upp till ytan. Jag vet att det inte är långt kvar nu och simmar vidare längs botten. Pulsen ökar och det är bara några meter kvar tills allt är över. Jag börjar uppstigningen och tar tag i väggen på andra sidan - framme!

Dan Jansson

Dykning i världsklass

2008-01-29T00:17:00.000-08:00

De senaste dagarna har vi dykt en hel del med Lanta Diver samtidigt som sonen gjorde klart sin AOW (Advanced Open Water) utbildning. Under gårdagen dök vi på King Cruiser som är ett vrakdyk och avslutade med ett nattdyk i Thailand.

Dykflaggan talar om att det är dykare i vattnet ch att man skall iakta försiktighet. Lanta Diver är duktiga på att hålla säkerheten på en bra nivå.

Inför varje dyk tar divemastern fram en dykplan på hur dyket skall genomföras. Vi går igenom vart nedstigning skall ske och hur länge vi skall vara nede.

Hin Daeng är rankat som en av världens bästa dykplatser. Vi dök ett mycket bra dyk här och såg bl. a. ett stort stim med stora batfishes. Sikten var riktigt god och vattnet var från svagt till medel strömt. Tyvärr missade vi manta ray detta dyk, men det gjorde ingenting eftersom att vi såg två under det föregående dyket. :-)

På väg tillbaka blev det lite uppståndelse då vi passerat Koh Haa (även det ett mycket uppskattat dykmål). Kapten på båten hade hört att valhaj hade setts till och vi började genast speja efter den. Efter en stund fick vi syn på den och det visade sig ganska snart att det inte var en utan tre till fyra stycken!!! Vi lyckades styra båten så att vi kom upp bredvid valhajen och kunde se hela det magnifika djuret; den måste ha varit ca sju meter lång. Helt fantastiskt!!! Det var en vacker kväll då vi till slut kom till piren i Ban Saladan.

Mat i thailand ...

2008-01-19T00:32:00.000-08:00

Ok, som en del smarta människor förstått så är det både mycket god och billig mat här. Vi har nog gått igenom hela repertoaren av rätter som finns och det är bara att börja om eftersom att det är så gott.
Nu senast beställde vi:
- 1 st Papaya salad (supergott!!!)
- 2 st Chicken with red curry
- 1 st Chicken with green curry
- 1 st Chicken with basil leaves and chili
- 4 st ris (man beställer riset separat)
- 6 st läskedrycker
- 2 st öl (jag är den skyldige, jag erkänner)
- 2 st kaffe
- 1 st frukttallrik (mango, melon, banan och ananas - mums!)
Notan hamnade på 960 vilket kan tyckas vara rimligt där hemma om man räknar i svenska kronor; det är ju det vi brukar betala.
Sanningen är dock den att den egentliga summan i SEK är:
960 BAHT / 10 * 2 = 192 SEK
Denna summa är ganska hög om man jämför vad vi brukar betala för t ex lunchen som brukar landa på ca 500 BAHT, dvs 100 SEK.

Dagsutflykt till Koh Thalabeng, Koh Bubu...

2008-01-17T00:34:00.000-08:00

Förra veckan gjorde vi en dagsutflykt till öarna på baksidan av Koh Lanta, dvs den östra sidan. Vi blev hämtade på vår resort tidigt på morgonen och kördes sedan till en brygga på öst-sidan som låg i ett mangrove-träsk. Där klev vi på en longtail-båt som skulle ta oss ut på utflykten.

På bilden ser man hur rötterna ser ut i ett mangroveträsk. För de som inte vet vad ett mangroveträsk är så finns de i tropiska miljöer och är helt enkelt en skog som växer i vattnet. Mangroveträsk förhindrar erosion och minskar vågornas kraft. Det fanns många krabbor i alla möjliga olika färger och en detalj jag lade märke till var att en del krabbor hade en stor klo och en obetydligt liten. Undrar varför den ena var så stor? Naturen är fascinerande.

Vi matade apor med banan och det var inte en apa utan snarare ett trettiotal. Båda barnen matade aporna som fick slåss om maten. En del av aporna var aggresiva och det var väl alfa-hannen. Efter ett tag så röt en av de stora aporna till varpå alla de mindre aporna lystrade omedelbart.

Efter mangroveträsket och aporna var det dags att paddla kajak. Vi släpptes av på en strand vid Koh Thalabeng och fördelade oss på kajakerna som arrangörerna fraktat ut dit. Målet var att paddla runt halva ön och det skulle ta ca en och en halv timme. Öarna består i huvudsak av kalksten och tillsammans med erosionen har de fått sina karaktäristiska former. Det var fantastiskt vackert att se dem och jag tror att min bror skulle ha uppskattat denna utflykt.

Vi paddlade in i en stor grotta som hade både stalktiter och stalagmiter. Skillnaden mellan de båda är att stalaktiter är droppstenar som hänger i taket medan stalagmiter är droppstenar som bildas på marken av salter som droppar från taket. Vi pratar inte timmar här utan hundratals år av droppande. Det var möjligt att klättra upp i grottanoch ta sig ut på toppen av ön där det låg ett litet vatten som man kunde bada i; vi gjorde dock inte det eftersom att tiden inte räckte till plus att det krävdes lite mer utrustning.

Vi avslutade utflykten vid Koh Bubu där vi åt en som vanligt god lunch. Det var en fin ö och det var ett lojt tempo som passade mig utmärkt. Jag såg flera ödlor (ca 30 cm långa) och bl.a. den spindel (ca 10 cm) som syns på bilden. Jag mötte en fransman då jag var ute och gick och han hade sett en grön/grå orm i buskaget jag just passerat.

Svenska caféet - Gafae Aroy

2008-01-13T00:36:00.000-08:00

Det finns ett café vid den stora vägen (Klong Dao Beach) som drivs av Laila som kommer från sverige. Där kan man bl. a. köpa Ahlgrens Bilar, svenska kakor, mackor med ost, gott kaffe!!!, med mera. Det är faktiskt ganska många svenskar som väljer att bo här större delen av året.

Frugis är helt lyrisk då hon fått en baguett med västerbotten-ost och en rejäl kopp kaffe. Vi delade på baguetten och det var gott med riktig ost för en gångs skull.
Laila redde ut två saker som jag gått och funderat på:
1) Varför har så många katter krokig svans?
2) Varför har lastbilarna röda, gröna och blå lampor?
Svaren är:
1) Det är helt enkelt en genetisk sak som gör att svansarna är krokiga och ser ut som om de vore brutna. Med andra ord är det normalt.
2) Thailändarna älskar färger och därför har de gärna färger överallt. Jag såg en lastbil som hade röda lamor i hjulhusen - smart? nja, snyggt - ja! Jag såg även en tuk-tuk som hade neon-lampor undertill.

Svensk-ön Koh Lanta

2008-01-12T00:39:00.000-08:00

Koh Lanta är en mycket populär ö bland svenska turister. Jag behöver inte gå speciellt långt för att träffa på andra svenskar och ganska ofta ser jag t ex menyer och annan information som är skriven på svenska. I förmiddags var vi på svenska kaféet och åt en ostmacka (västerbotten-ost) tillsammans med en kopp kaffe (som faktiskt smakade riktigt gott). På väg till seven-eleven passerade vi lilla svenska skolan, som är en av två skolor för svenskar som finns här på Koh Lanta.
En liten bi-effekt på att det är så många svenskar på Koh Lanta (och även i thailand med för den delen) är att sannolikheten att jag träffar någon jag känner ökar avsevärt. Min dotter tog sitt dykcertifikat på Lanta Diver som ägs och drivs av svenskar. Hennes dykinstruktör visade sig efter lite klurande vara en gammal vän till mig (en av de s.k. Stockholmsbrudarna) som numera arbetar på Koh Lanta under turistsäsongen som sträcker sig från oktober till april. Okej, det var ju lite lustigt att jag åker över halva jordklotet för att träffa på folk jag känner igen, men det slutar inte där. Då jag var vid poolen på vår resort träffade jag på en gammal kompis som var tillsammans med en tjejkompis för ca 15 år sedan. Sjukt igen, svenskar über alles! Nåväl, idag då jag skulle gå hit för att tilsammans med frugis planera lite inför de kommande veckorna träffade jag ett par gamla kompisar från Round Table som jag satt tillsammans med huvudstyrelsen under åren 2004/2005. Undrar vilka fler kompisar jag kommer att stöta på under återstoden av denna resa.

RÖKNING DÖDAR står det på cigaretterna där hemma. Thailändarna är lite tuffare och visar helt enkelt hur man kan komma att se ut då man rökt ett tag. Det är bilder på en stackare som ligger med en massa slangar i munnen, ett par svarta lungor, totalt trasig mun/tänder, ett barn som knappt kan andas (passiv rökning). Budskapet går hem.

Vilken födelsedag!

2008-01-11T00:38:00.000-08:00

Idag vaknade vi tidigt och det var riktigt varmt. Vi åt en snabb frukost och gick sedan ned på stranden där vi blev upplockade av en speedboat som skulle ta oss till naturreservatet Koh Rok som ligger ca en timmes båtfärd från Koh Lanta. Vi besökte Koh Rok förra året och det är fantastiskt fint där. Stranden är helt vit och fin som mjöl. Vi snorklade massor och jag såg bl.a. en trumpetfisk, nemo-fisk (clownfish), barracuda, ... listan är lång och det var riktigt coolt att simma ned ca tio meter och simma längs bottnen en liten stund.

Här står jag vid ett jättestort fikusträd - helt otroligt stort och påminner om sagan om ringen enterna.

Min dotter ligger vid en longtail-båt och kollar på fiskar. Det var fruktansvärt varmt och hon fick ha tröjan på sig för att inte bränna sig i den starka solen. Det var ca 41 grader så vi drack en hel del vatten.

Väl hemma hade frugis beställt en solnedgång. Suck, ännu en ... tror att vi är uppe i ett tiotal snart. Kort därefter lurade hon iväg mig till ett ställe där jag fick fotvård. Jag tror att hon som fick mina fötter drog nitlotten eftersom att hon hyvlade och hyvlade medans hennes kollega som tog hand om frugis fötter mera pillade lite här och putsade lite där.

Jag och frugis då vi åt på resortens restaurang (D.R. Lanta Bay Resort). Restaurangen har mycket bra mat och Korean Style Barbeque är en av våra favoriter. Maten serveras med en slags salsa och soppa och äts tillsammans med ris.

Personalen grillade kyckling och biff och serverade oss vid bordet där vi satt på stranden. Underbart gott! Vi avslutade måltiden med en smaskig glass.

Mañana

2008-01-09T00:40:00.000-08:00

Det känns nu som om vi har varvat ner ordentligt från livet där hemma och det återstår fyra veckor av semestern. En fråga man kan ställa sig är - vad skall man göra med all den tid då man är ledig?
Ett bra svar på den frågan är att bara VARA.
Idag åkte vi till en strand som ligger långt ned på Koh Lanta. Vi kom överens med en tuk-tuk att han skulle köra oss till stranden och sedan hämta oss på eftermiddagen då vi solat/snorklat färdigt. Chauffören var inte helt begeistrad över att köra tuk-tuk i flera mil, men vi kom överens och det var en trevlig tripp.
Det finns en mängd stränder längs Koh Lanta och Kantiang Beach är en av dem. Stranden var lite annorlunda och det var riktigt fint där. På vägen hem fick vi stanna för tre apor som satt och åt vid vägkanten och lite längre fram fick vi bromsa för en elefant som gick mitt i vägen. Igår såg Anna (som avskyr bl a ormar) en grön orm som var ca en meter lång då hon åkte till Relax Bay.
Utöver det har vi dykt en del vid Koh Haa - numera dyker hela familjen och under gårdagens dyk såg vi en hel del olika fiskar. Sikten vid dykningen ligger på kring tio meter och den är beror mycket på månens olika faser. Under dykningen hittills har vi sett bläckfisk, frogfish, scorpionfish, lionfish, sköldpadda, muräna, små ålar, maneter, ... listan är lång och vi kommer att dyka vid Similan om några veckor.

För ett par dagar sedan besökte vi Relax Bay som ligger vid slutet av Long Beach (Phra Ae Beach). Det fanns bra mat på restaurangen och det gick att snorkla där. På bilden är frugis på väg ned för trapporna till resorten som ligger vid en sluttning.

På väg hem från long beach såg vi denna skylt - PORN ELECTRIC - Hmmm, undrar vad en sådan gör? Ser till att alla hot-spots är ordentligt belysta? Nja, jag tog mig en titt och det var helt enkelt en affär för elektriker.

Pimp my Tuk-tuk En del thailändare har pimpat sina tuk-tukar med t ex breda lampor bak, lättmetallfälgar, osv. Det finns en viss likhet mellan thailändska förare och nyblivna förare från sverige med keps och sänkt Volvo 240 med gammal turbo - de kör lika säkert (läs illa). Nåja, egentligen är det inte så illa (bara nästan) och jag HAR sett en del förare med hjälm; det är sant!

Mmmmm, Espresso! Kvalitén på kaffet varierar dock och igår fick jag en espresso som var större en frugis kaffekopp. Frugis bryggkaffe var vattnigt, men det gjorde inget eftersom att det är själva koffeinet vi vill åt. Vanligtvis betyder kaffe instant-coffe, dvs pulverkaffe.

Det finns många hundar utan ägare på Koh Lanta och en del har det nog lite tufft. Hunden på bilden fanns i byn Ban Saladan och som ni ser är det någon som roat sig med att sminka den. Jag såg även en katt utan svans och flera andra katter med krokiga svansar. Då vi betalade dykningen skänkte vi en liten slant till en insamling för djuren.

Prut-teknik och galande tuppar

2008-01-04T00:43:00.000-08:00

Ok, det är superviktigt att pruta. Jag menar, varför betala 32 kronor när man kan betala 30 kronor? Frugis är Dr. Fil. Kand. Senior SWAT-team/professor i ämnet och jag är en tacksam turist som tänker - Äh vafan! Betala skiten, det kostar ändå ingenting!

Undrar om man kan pruta i det verkliga livet? Egentligen prutar vi ibland som t ex då vi prutar lön inverterat (den tekniska termen är lönesamtal vilket jag skall ha då jag kommer hem), dvs min roll är att få upp lönen och chefen skall hålla den nere - X tusen, nej Y tusen... hmmm, nja Y tusen minus Z hundra, ... hmmm eller Z om jag även får det och det på köpet.

Här handlar det om att få ner de futtiga kronor saker och ting kostar till ännu mindre futtiga stålar. Det är omfattande förhandlingar om solhattar, badlakan, kramande salt- och pepparkar, kopior av superkända märkeskläder. Nåväl, det är som ni kanske märker avgörande förhandlingar som äger rum.

Vi har bytt resort nu och jämfört med vår tidigare så är D.R. Lanta natt och dag. Det är tyst, det är fint på rummet, det finns en bra pool (tips för de som reser med barn), med mera. På den förra resorten gol tuppen klockan 03.00 AM (AM = Ante Meridiem), hundarna ylade ikapp, bilarna och tuk-tukarna vrommade på vägen som låg 50 meter längre bort, mitt i natten var det några som passade på att varva upp moppen/scootern; kanske för att impa på brudar? - skönt med tanke på att vi då hade varit vakna i 36 timmar. Vi var missnöjda med den resorten och det kändes lite som om vi blivit lurade då vi kom dit.

Nu är det dags att gå och leta rätt på en Caïpirinja (drink). Klockan är 21:12 och dagen har varit het och solig.

So long!

Playa del Sälen - NOT!

2007-08-05T01:47:00.000-07:00

Paraplydrinkar, bikinibrudar, party och hålligång till sena natten? Nja, så vart det inte direkt för oss, men att åka till Sälen mitt på sommaren är faktiskt riktigt skönt och det finns massor av saker att göra där. Vi var där en vecka och jag kan varmt rekommendera en tur på sommaren.
Stugorna kostar nästan ingenting att hyra under sommartid (jämfört med vintern/våren), så det är ett relativt billigt alternativ att åka upp dit under en vecka. Vi har varit mycket i Sälen (vintertid) och börjar få bra koll på de olika områdena på fjället och i dalen. Denna gång rörde vi oss mest kring Tandådalen.

Vi firade första dagen med att gå upp i de ännu brantare partierna som finns på vänster sida om den välkända väggen. Pust, stånk och stön! Det kändes skönt att komma upp på toppen av Hundfjället.

En dag gick vi upp för Vasaloppsstarten, dvs den korta sträckan före den lilla backen som ALLA skidlöpare skall ta sig förbi. Familjen förstod ganska snabbt att det var lite längre än vad det verkade vara (på tv) och efter en ganska rejäl promenad var vi uppe på Vasaloppets högsta punkt (512 meter) där vi passade på att ta en fika. Vädret var som vanligt ostabilt och solen sken för att sedan döljas av tunga regnmoln.

Ett riktigt tufft och roligt alternativ till skidäkning är att åka mountainbike (Mountainbike/Downhill) ned för backarna. På Lindvallen hyrde vi cyklar och tog liften upp (Märta Express) tillsammans med cyklarna som sattes fast i speciella cykelhållare. Det fanns ett antal olika cyklar att välja bland och jag valde en som hade bra dämpning både fram och bak.

Banan varierade gällande hur stor lutning, stenigt, gyttjigt, blött det var. Det gick för det mesta bra även fast vi rammlade ett par gånger. Efter ett tag vågade jag släppa på rejält med fart och det var riktigt coolt att bara ösa ned för backen.

Under cykelturen (och även före dess) så vi att det fanns gott om blåbär detta år. Det blev ett antal liter blåa godsaker (som med framgång enkelt kan förvandlas till en blåbärs-paj) efter ett par timmars plockande. Det var ont om hjortron detta år till skillnad från förr-förra året då det i princip fanns hur mycket som helst.

Fika under bärplockningen - inte så dumt faktiskt!

Vi köpte fiskekort för Transstrands fiskeområde och provade på fisket i ett par tjärn. Här provar jag lyckan i södra Långtjärn, men tyvärr vart det inget napp.

Det vakade en hel del under tiden vi fiskade, men jag tror att de rackarns fiskarna är allt för sluga för våra metoder. Som vanligt var det väldigt vackert och rofyllt.

Skymning i Långtjärn på fjället bak Lindvallen.

På vägen hem stannade vi på Lappens Gatukök i Hedemora och köpte lite? glass. Den lilla skapelsen jag håller i handen gjorde mig rejält mätt och kostade bara 20 kronor.

Suopotkupallo 2007 - World Championship in Swamp Soccer

2007-07-20T01:49:00.000-07:00

Suo-potku-pallo (swamp-kick-ball) is a really extraordinary sportevent in Ukkohalla, Finland, and I got the opportunity to try it through a friend who won a competition.
This is one of the wackiest things I have ever done, and it was a long time since I had so much fun in such a short time.

After the arrival to Oulu, the Nokian Tyres Team got together in the bus towards Hyrinsalmi. After a while my friend broke the silence by yelling Nastorovia, and then the ice was broken and the get-together-party started.

Alexsej, Rolf, Tuomas and Lauri somewhere between Oulu and Hyrinsalmi, 500 km up north from Helsinki in Finland.

Our cabin was really nice and I think that we must have been some of the first to stay there.

Maija Vilkkumaa is a really famous artist in Finland and the crowd enjoyed her music. There where a lot of people listening to Maija at the Swamp Rock this evenening.

Me and Rolf standing at the gate of Suopotkupallo.

Standing: Rolf, Dan (me) and Dmitry. Sitting: Lauri and Tuomas.

Alexsej prepares himself by putting Duc-tape around his shoes.
He actually lost one of his shoes in one of the first games he played.

The Nokian team from russia. I dont know all their names, but they where really energetic in the games we played.

Dmitry is trying to take the ball and prevent a goal from the opposite team.

The ball in play, but it is not that simple to get it since all the players are sinking down about 20-70 centimetres in the swamp.

Notice how deep the players are with their feet in the swamp. They ARE standing.

I am trying to take the ball from a finnish player. It is hard but I am a strong person and I never gave up the hope in succeding taking it. I was laughing constantly for the first half of the match and it felt wonderful when I lost the ball and the finnish guy who took it lost it again because the ball got stuck in the swamp. He yelled PERKELE and I guess he felt just as frustrated as we all did.

We won one match and celebrated it by throwing ourselves into the deepest part of the swamp. Notice the cameraman to the right. He was filming the whole game.

About half of the teams in Soupotkupallo where female. Here ar two teams fighting of the ball by crawling in the swamp.

Alot of the teams had special outfits and I loved seeing this. Notice the white turkey who is alive and the one that is the dying swan.

As I said, there was a cameraman filming the games, and when we got to the Swamp Rock in the eveneing they had a big screen where they showed our game . It is me trying to run through the swamp.

A field ready for a game. There where lots of water since it had been raining a lot the previous evenening.

Why would I ever like to take a bath here? Maybe if I were finnish! Well, after a game it did not matter where you went since you got all wet.

Some finnish guys trying to have a decent game. As you can see they are stuck in the swamp.

A team that had just won a game celebrated with a ritual where they all approached eachother and finally threw themselves to the ground in the swamp.

The ball at play in a good game! It is hard, but people are stubborn and strong. No sissies here!

The first-aid tent. According to a worker there had been 6 snakebites and 12 broken legs by the time half of the tournament had been played.
Last year the swamps was much drier and the result of that was many broken legs.

I am getting ready for a game. Please notice that I am actually clean.

Well, we lost the game and I was not that clean anymore.
Can you spot something that is dry on me except from my hair?

There was a thunderstorm, and the lightning struck
just near the swamp-area. The restaurant tent was
totally full of people who did not want to get wet
(why? they got wet anyway).

A mix in the mouth grog done by one of the russian guys.
First a little Koskenkorva and second som Coka Cola.

I would like to send my regards to all the team-members from russia, finland and a special thank you to the people at Nokian Tyres for giving us the opportunity to participate in this event.

A very special thanks to my friend, Rolf, who made it possible for me to go there by asking me if I would like to join him.

Thanks again!

Vansbrosimningen avklarad - 4/4 av en Svensk Klassiker

2007-07-08T01:58:00.000-07:00

Då var det äntligen klart med klassikern och precis som jag tidigare hört var Vansborsimmet som att duscha efter Vätternrundan. :-) Det var en riktigt regnig dag som loppet ägde rum, men vad gör väl det när det enbart handlar om att bli blöt?

Här är jag på väg till starten vid bron vid Vanån. Det var lika många på väg dit som på väg tillbaka (även fast det kanske inte syns på bilden).

Gruppen före min grupp värmer upp. Varje grupp bestod av 400 personer och min grupp tillhörde en av de sista för dagen. Strax före starten fick jag en hälsning av speakern (tack frugis) som önskade mig lycka till.

Här går starten och det regnade friskt. Vattnet var inte så kallt som jag trodde även fast det låg på kring 17-18 grader celcius. Många simmare använde vaselin eller ull-fett för att isolera sig mot kylan, men jag valde att avstå eftersom att det även minskar friktionen mellan huden och vattnet vilket leder till att man simmar saktare. Jag kan inte säga att jag frös mer med tanke på att jag skippade fettet.

Strax efter starten och trångt i vattnet. Jag fick en del sparkar men det var bara att ta det lugnt och försöka crawla genom de grupper som bildades. Här är det ungefär 2 kilometer ned till kröken där Vanån rinner ut i Väster-dalälven.

Här är det ungefär halva sträckan och det är många simmare i vattnet. Det kändes bra att simma och jag frös inte. Längs hela sträckan var det följebåtar ifall någon skulle vilja avbryta simningen.

Längst ner på bilden simmar jag och jag varierade bröstsim med crawl och simmade lite ryggsim om vartannat. En kort stund senare kom jag till Vanåns utlopp och då märktes det att temperaturen i Vanån var något högre än i Väster-dalälven; det kändes ungefär som ett språngskikt inom dykningen.

Strax efter utloppet i Väster-dalälven kom jag till en följebåt där det satt två gubbar och höll koll. De bjöd de som ville på en skvätt saft och hejade på oss andra simmare. På deras båt hade de en skylt där det stod 854.12 meter kvar. På bilden ser man målområdet.

Här har jag precis kommit i mål på tiden 1:06:31. Som vanligt var det skönt att komma fram till slut och att jag dessutom nu var klar med klassikern gjorde inte saken sämre.

Glad med blommor och medalj! Nu återstår bara att skicka in resultaten till kansliet på en svensk klassiker. Den fina våtdräkten var ett bra fynd som jag köpte på Lidl för bara 299:-

Nybytt och klar och med min klubbtröja på. Sedan i oktober förra året har jag varit medlem i VSS Vuxensim. När jag duschade pratade jag med en simmare som hade simmat utan våtdräkt. Han hade legat i ett värmetält en halvtimme efteråt eftersom att han vart rejält nerkyld.
Ett stort tack till min familj som hejade på!

Lunch i Visby

2007-07-03T02:02:00.000-07:00

Tisdagen den 19 juni var det äntligen dags för vår utflykt tillsammans med våra vänner. Målet för dagen var att flyga till Visby och att äta en god lunch på en trevlig restaurang.

Vi träffades klockan tio vi flygplatsen och gick sedan till flygplanet av model DA42 (Diamond Aircraft) som fanns vid hangarerna på Hässlö.

Planet rymmer 4 personer och är modernt med den senaste utrustningen. Blondinerna på bilden ingår inte då man köper flygplan utan tillkommer som en extra feature om man bjuder på tillräckligt med champagne och är snäll.

Min vän är mycket intresserad av flygning och har lagt ned massor av tid på att bland annat ta flygcertifikat för instrumentflygning. När det gäller flygning är det liksom i dykningen krav på olika certifikat beroende på vilket flygplan du tänker flyga och på vart du tänker flyga; man får t.ex. inte flyga genom moln utan att ha certifikat för instrumentflygning och det finns mängder med bestämmelser på vart man får och inte får flyga. Nåväl, efter ett antal checklistor och diverse anrop från flygtornet på flygplatsen fick vi klartecken till att lätta.

Kalhygget på Björnön som ligger strax intill flygplatsen, inte speciellt vackert direkt, men viktigt för trafikflyget.

Frugan med hörlurarna. Alla hade hörlurar för att kunna höra varandra.

Bron i Strängnäs - liten uppifrån men stor i verkligheten.

Här flyger vi igenom molnen och det var riktigt vackert att se det. Inom flygningen pratar man mycket om CB, dvs Cumulus Nimbus moln. CB är inte så bra vid flygning (och inte annars heller) eftersom att det är åskmoln. Det är under slutskedet av utvecklingsfasen som ett CB börjar åska och då det till slut kollapsar kommer åskskurarna.

Genomgång av landningsbanan på Visby flygplats. Det är hela tiden checklistor som måste kontrolleras då man flyger. Säkerheten är ett måste och alla flygplan har i regel dubbla system i de fall någonting skulle strula.

Framme i Visby, strax dags att landa. Man ser ringmuren som omsluter stadskärnan på bilden.

Visby är riktigt vackert precis som vädret vart då vi kom fram. Vi åt en en god lunch och passade på att se oss omkring en stund.

Flapsen används för att bromsa planet vid landning och sitter bak på vingarna.

De blåa zonerna på displayen markerar vilka områden som kontrolleras av flygledartornen. Den vita linjen markerar vår rutt. Under stora delar av flygningen användes autopilot, bortsett från under landning och vid start.

På hemvägen vart det ordentligt med regn och det var återigen vackert att se de olika skiftningarna i vädret.

Strax dags att landa, man ser planets skugga på åkern. Oscar Yankee Romeo Bravo Delta är på väg att landa på Hässlö flygplats.

Vätternrundan avklarad - 3/4 av en Svensk Klassiker

2007-06-16T02:07:00.000-07:00

Så var det äntligen över för denna gång och även fast kroppen är slut och knäna värker, så känns det riktigt bra. Årets Vätternrunda kan sammanfattas som bra, men riktigt blåsig under större delen av sträckan.

Äntligen i mål, lägg märke till den fantastiskt goda baguett-biten i handen.

14:38 kom jag i mål, 12 timmar och 44 minuter efter start och jag möttes av min familj som gav mig en blomkrans, en nallebjörn och en bit baguette (fantastiskt gott). Medans jag stod i kön för att få min medalj såg speakern som välkomnade alla cyklister nallen kring halsen och kunde inte låta bli att intervjua mig. Hon frågade vad jag ville mest av allt just då och jag sade att jag bara ville lägga mig ned och ta det lugnt.

Jag och en hel drös cyklister pustar äntligen ut. Lägg märke till att flaggorna fladdrar i vinden.

Kort därefter kom jag ut ur målfållan och fick äntligen krama min familj som mötte mig. De hade med sig mat och en picnic-filt och vi letade rätt på en plats i parken där vi slog oss ned tillsammans. De behandlade mig verkligen som en kung (jag = bortskämd) och matade mig med baguette, aioli (mega-fantastiskt gott om jag jämför med sötsliskiga energi-bars, gel, honungsvatten, sportdryck, osv), jordgubbar, kramar, massage, cola. Helt underbart skönt!

Livet känns underbart och smaken av aioli tillsammans med baguett, cola, jordgubbar och kaffe var obeskrivlig!

Som jag skrev i början var Vätternrundan riktigt blåsigt detta år. Nästa år får vi se om jag får känna på hur det är att cykla i regn; vem vet hur vädret kommer att bli då? För min del är Vätternrundan ett bra sätt att hålla sig i form och jag ser den inte som en tävling. Fast det vore ju ballt att spräcka tiden på tio timmar. :-)

Ps: Kom ihåg att vindstilla är också motvind om du cyklar i 30 km/h. Om du inte tror mig kan du ju prova på fenomenet hamsterkäft genom att säga Aaaa samtidigt som du sträcker ut huvet ur bilen eller båten när du håller en ungefärlig motsvarande hastighet. /ds ;)

Vätternrundan 2007 - Under loppet

2007-06-15T04:47:00.000-07:00

Strax före starten klockan 01.56 på lördagsmorgonen.

Jag startade 01.56 och gav mig iväg i natten tillsammans med ett gäng andra cyklister. Det var riktigt kallt och kändes skönt när vi väl kom iväg eftersom att kroppen fick börja arbeta. Jag tyckte att den första biten gick riktigt bra och höll ett ganska högt tempo. Före Gränna (80 km) hamnade jag i en klunga som höll mitt tempo och efter ett tag förstod jag att det var bara ett par av de som fanns med som cyklade tillsammans. En sak som märktes var att det var få som var villiga att turas om att dra. Det är ju inte så lätt att veta hur man skall göra men det finns ju några väl beprövade sätt, dvs antingen öppna käften och fråga eller bara ta bara kommandot, så jag tog mig fram och började turas om att dra. Två av de som cyklade i klungan hette Per och Lars och kom från Årjäng och vi höll ihop enda fram till strax före Jönköping. De frågade om jag skulle hänga med på Styrkepröven (540 km på mycket kuperad landsväg i norge), men jag sade att jag nog hoppar detta år. ;-) Per och Lars verkade vara riktigt rutinerade cyklister och hade cyklat Telemark Tours (bara 252 km kuperad landsväg i norge) för två veckor sedan. En annan sak de var noga att hålla koll på var pulsen i förhållande till farten. Jag tror faktiskt att det kan vara en bra idé att skaffa en pulsklocka.

I Jönköping (109 km) vart det ett kort stopp där jag åt korv med mos och snodde åt mig ett gäng bananer. Jag var noga med att hålla nere tiden för stoppet eftersom att jag hittills hade en bra medelhastighet på ca 32 km/h. Jag fortsatte mot Fagerhult (144 km) och nu började motvinden komma i form av kraftig sidvind. Eftersom att det var ordentlig sidvind var det inte mycket att tjäna på att cykla i klungor plus att det är en relativt konstant stigning mellan Jönköping och Fagerhult, så det var en riktigt jobbig etapp. Orken började tryta så jag fyllde på med energi-bars och söta vetebullar som jag svalde ned tillsammans med söt sportdryck. Precis allt var sött! Megablä för söta saker! Nåväl, om man ser till att svälja skiten snabbt och samtidigt tänker att det är bra för mig så går det bra.

Väl framme i Hjo (178 km) var jag riktigt trött och kände att jag inte kunde skjuta upp mitt viktiga möte med nummer två (tack för det pasta och carboloaders!), så jag tog mig till den mycket korta kön (ironi) som ledde till baja-majorna. Jag lade märke till att jag inte såg horisonten i riktning mot Hammarsundet vilket inte kändes så skönt med tanke på att jag skulle passera det om ett par timmar. När det äntligen vart min tur fick jag tillfälle att lära mig tros-tricket (byta/manipulera kläder utan att ta av sig dem, används flitigt av fruntimmer därav namnet) eftersom att det var stört omöjligt att ta av sig cykelbyxorna utan att ta av sig allt på överkroppen. Jag passade på att lämna in en del kläder eftersom att det blivit lite varmare plus att jag masserade in ormsalva (fungerade fantastiskt bra, rekommenderas varmt till ömma muskler) på lår- och vadmusklerna som värkte.

Jag rullade vidare mot Karlsborg (210 km) och nu kändes det mycket bättre både mentalt och i kroppen. Jag hade bra flyt och hittade en del klungor som höll min takt. Tyvärr såg jag en cyklist som ramlade och det verkade som om han/hon slog sig ordentligt. Jag undrar egentligen hur pass många olyckor som sker varje år? Det är ju inte konstigt att det är en del med tanke på att det är ca 17 000 cyklister som är i farten. Det Jag valde att cykla förbi Karlsborg för att i stället stanna i Boviken (232 km) där jag passade på att dricka kaffe (fantastiskt gott) och ta av mig min vindjacka eftersom att det blivit varmare.

Sträckan mellan Boviken och Hammarsundet (259 km) gick riktigt bra och jag hade mycket bra tempo. Jag höll ihop med en klunga på sju personer och vi turades om att dra en bra bit. En sak som jag lade märke till var att en del mer rutinerade cyklister hade skrivit lappar som de satt på sina ryggar med deras profil, dvs Janne, medelhastighet: 30-35 km/h, planerade stopp: Hjo, Boviken. Supersmart eftersom att då vet man ju på en gång vad personen är ute efter.

Den sista sträckan mellan Medevi (279 km) och målet (Motala 304 km) var jobbigast eftersom att jag var riktigt trött och att vinden blåste på rejält. Jag stannade till efter Medevi och mumsade cashewnötter (tack frugis) som jag sköljde ned med sötsliskigt gel och fick äntligen i mig lite salt. Det var många som var trötta och jag körde om lika många som körde om mig; alla har ju olika profiler gällande hastighet. Det var skönt att närma sig målet, nästan skönare detta år om jag jämför med förra året eftersom att då var det mycket mindre vind.

På besök i Fagersta & branden på Nisses

2007-06-06T02:29:00.000-07:00

Äntligen framme i Fagersta!

Nu är det inte långt kvar tills det är dags för Vätternrundan som går av stapeln 01.56, lördagen den 16 juni. Jag har de-pimpat min hoj genom att skruva bort allt som väger något och som inte behövs. Träningen går riktigt bra och efter dagens cyklats så är jag uppe i 721 km sedan starten i april.

Planen för dagen var lika enkel som vanligt, dvs cykla till Fagersta, fika med gammel-svärmor och sedan cykla hem igen. Jag startade strax efter klockan tio och höll ett bra tempo på runt 30+ km/h. Eftersom att solen sken och att det inte fanns ett moln på himlen var jag mycket noga med att dricka med jämna mellanrum.

Först kom Surahammar, sedan Ramnäs och eftersom att det är mitträcken på sträckan mellan Ramnäs och Virsbo tog jag den gamla vägen mellan de två bruksorterna. Det var en fin sträcka att cykla och det jag cyklade förbi Ruukki (där en kompis jobbar), Uponor, med mera som låg strax utanför Virsbo i ett industriområde.

Sträckan Virsbo-Fagersta var ganska kuperad (backarna märks verkligen när man cyklar) men det är fint med vattnet plus att det var en bra väg att cykla på.

Väl framme i Fagersta tog jag mig till gammel-svärmor som bjöd på hallonsoda och sockerkaka (socker är bra men snabba kolhydrater, återkommer lite senare om det). Det var trevligt att träffa henne och hon berättade att hon och hennes man en gång hade cyklat ända till Göteborg i dagsetapper på tio mil. Inte illa faktiskt! Gamla människor har ofta mycket intressant att berätta som vi stressade ungdomar inte hinner lyssna på förrän vi själva blir gamla.

Nåväl, när det var dags att cykla hem igen såg jag till att fylla upp vattenflaskorna. Solsken och badväder är verkligen inget bra cykelväder om du tränar tempo så vattnet är livsviktigt! Jag kramade om gammel-svärmor och påbörjade min hemresa mot Västerås efter klockan två och cyklade förbi det gamla nedlagda bruket i Fagersta.

När jag kommit till riksväg 66 bestämde jag mig för att justera växlarna som irriterat mig ganska länge och efter en hel del mixtrande sade det bara smack-smack när jag växlade; skönt när saker och ting fungerar!

Hemresan var kämpig och det märktes efter ett tag då jag hade passerat Virsbo att energin började ta slut (sockerkaka = bara kortsiktig energi). Trötthet, huvudvärk, ingen ork ... inte bra, så jag fyllde på med en Gel (en sockersöt geleaktig sak du sprutar in i munnen, ungefär som tårtpynten man använder när man skriver namn på tårtan - jag har _självklart_ aldrig provat smaka på tårtpynt ;)) och med en powerbar (super-duper-special-müsli som blandats med en mega-söt smet som smakar något, t ex mango/hallon och som sedan täckts med en youghurt-chokladaktig-smet) - supergott! Det gick ett par kilometer och sedan fick Bamse i sig dunderhonungen till slut. Orken kom tillbaka och höll ända hem nu; på Vätternrundan kommer jag att se till att äta en bar eller någonting var femte mil för att inte gå tom på energi. Dricka är lika viktigt; iallafall för mig.

Dagens Road-Kills:

En mås
Ett rådjur
En större fågel (ljusbrun)
En grävling

Förra cykelturens Road-kills:

En ekorre

Branden på Nisses

Jag kom fram till Nisses strax efter det att branden brutit ut.

Strax efter Lillhärad såg jag en rökpelare på flera hundra meter stiga upp från Erikslunds köpcentrum. Jag förstod på en gång att det inte var normalt och efter ca en mil var jag framme vid köpcentrat. Jag måste ha kommit strax efter att branden bröt ut och det kändes sorgligt att se allt av värde brinna upp. Det är inte bara värdet på det som brann som är sorgligt utan även det faktum att branden påverkar miljön på flera olika sätt.

Cykeltur till Kopparberg

2007-05-06T02:32:00.000-07:00

Så då var det äntligen dags att tillbringa en dag i Kopparberg bara tillsammans med grabbarna - inga fruar bara riktiga karlar. Planen var enkel och genialisk - åka till Kopparberg, dricka öl, basta, äta gott och spela poker tills det fick vara nog.

På Valborg var vi och två andra par (plus tillhörande barn) på middag hos ett par mycket goda vänner. Det var under denna middag jag kom på den briljanta idén att jag skulle cykla till vår grabbträff i Kopparberg.

Det är inte några konstigheter med att cykla till Kopparberg utan det är samma princip som alltid när man cyklar (trampa, trampa, trampa, ...) bortsett från att det är ca 110 km som delvis är ganska kuperad (backar).

Jag startade klockan 09:00 på morgonen och påbörjade min resa längs riksväg 66. Efter ca 35 km hade jag passerat Surahammar och tog av mot Skinnskatteberg. Nu började det komma lite backar och även fast det kanske inte riktigt syns så märks alla osynliga backar när man cyklar. Nåväl temat var det samma förbi Skinnskatteberg och jag hade ett bra tempo på ca 30 km/h fram tills före Malingsbo då de riktiga backarna började komma. I samma veva kom mina kompisar ikapp mig och gav mig vatten (stort tack!). När jag till sist kom fram till Kopparberg kunde jag inte låta bli att ta fram kameran - rätt skönt faktiskt. :-)

Väl framme hade mina vänner fixat i ordning soldatens ärtsoppa med tillhörande punsch, senap, timjan och hårt bröd - helt fantastiskt gott!

Mr W. tyckte väl kanske inte att punsch var den godaste dryck som uppfunnits. Jag tycker däremot att punsch måste drickas till ärtsoppa, det blir konstigt annars.

Mr E. påpekade flera gånger att vattennivån i Ljusnarn var ovanligt låg i år. Alla som var där blev ordentligt informerade om detta faktum vilket vi även märkte när vi badade efter att ha suttit i den tokheta bastun.

Hela gänget samlat: Mr W, Mr Jag, Mr L, Mr E och Mr S.

Ett av delmålen med kvällen var ju som jag sade god mat och det var riktigt gott med oxfile. Tomatsalladen var speciellt god - helt fantastisk faktiskt.

Koncentrationen var hög under större delen av kvällen. Inga drycker såsom Sambuca, Caol Ila, vin, bärs, groggar eller dylikt förtärdes under kvällen.

Dagen efter på riktigt - starka(?) grabbar som gör sig redo för att åka hem. Jag åkte lite tidigare med tanke på att jag hade ca 4 timmar på cykelsadeln framför mig.

När jag äntligen kom hem och tog av mig hjälmen lade jag märke till de vita kristallerna i pannan. Det är salt som lagrats där hjälmen satt åt, med andra ord var det lite svettigt!

Summa summarum cyklade jag totalt 230 km med en medelhastighet på 26 km/h. Det var en fin tur och det känns som att uppladdningen inför den stundande Vätternrundan i juni har kommit igång ordentligt.

Ett superstort tack till Mr E och mina vänner för den trevliga kvällen!

AvenueQ, shopping & blondiner

2007-03-24T02:35:00.000-07:00

Lördagen den 17 mars var dagen då det äntligen blivit dags för en dag i Stockholmen på tu man hand med ett par mycket goda vänner.

Målet för dagen var shopping, skumpa, god mat, mera skumpa, musikal, paaartyyy i bratsens förlorade land (alla talar svenska).

Väl framme checkade vi snabbt in för att på så sätt optimera den faktiska shoppingtiden. Shopping är ett mycket intressant fenomen där man kan göra s.k. fynd som sedan ger personen i fråga en viss form av tillfredställelse (stimulus response). Ibland kan man hitta saker på REA och som en god vän sade är REA ett tillfälle då du kan hitta saker du absolut inte behöver till ett pris du inte kan motså.

Män brukar i regel tänka A -> B, dvs jag behöver en ny skjorta -> jag köper skjorta nu bums -> klart! Kvinnor däremot följer ett annat mönster som kan liknas med konkreta och tydliga saker som t ex vädret, dvs typ jag behöver en något, kanske ett plagg -> oj! kolla vilken kjol! -> nämen här fanns det ju skor också (aj, aj, aj) -> oj 30% rabatt gör att jag SPAR flera hundra kronor -> fast jag skulle ju ha en topp ju -> ... -> jaha ja, då var det bara ... -> titta här, titta där, titta everywhääär -> klart!

Puh! Livet är hårt och efter en stund tog vi oss till champagnebaren på NK där vi pustade ut över ett varsit glas champagne. Mer shopping (shopping tar tid) och före vi visste ordet av det var det dags att ta oss tillbaka till hotellet för att förbereda oss inför kvällens main attraction - AvenueQ. En snabb cesarsallad fick sätta livet till över ett ännu snabbare glas champagne och sedan vart det språngmarsch (baaraa tio minuter) till Maxim där föreställningen visades.

AvenueQ handlar om vuxna människor som har vuxna problem - dvs de är ensamma och blir aldrig bjudna ut på en date, har inget jobb, bor i garderober (som de egentligen skulle behöva komma ut ur), helt plötsligt hamnar i säng med varandra och så tycker de om att surfa på internet för att se på PORR!!! Kort och gott så utspelar sig handligen på gatan Avenue Q i New York där ett gäng personer bor i samma hus lever olika liv och alla har drömmar.
Kate Monster är lärarassistent på en skola där hon hjälper fröken von Surfitt att ta hand om elever. Princeton är precis klar med skolan och har fått ett bra jobb som han sedan blir av med före han ens hunnit börja. Nicky är arbetslös och bor hemma hos sin kompis, Rod som har en garderob han behöver komma ut ur. Treckie Monster tycker inte om att träffa folk utan trivs bäst med att surfa PORR hela dagarna! Lucy T. Slut är super-snygga-bimbo-baben som har äkta bröst, här är det kvantitet som gäller. Det finns fler karaktärer i pjäsen som var väldigt rolig och bra gjord. Bäst var dålig-idé-björnarna (Princeton och Kates undermedvetna) som kom med bra förslag som: -ta en öl, nej ta två, nej förresten köp en hel platta, JAAAAAAA!!!!
Skådespelarna var fantastiskt duktiga, det var en bra story med bra musik och jag rekommenderar AvenueQ varmt.

Efter föreställningen var vi hungriga och det problemet löste vi på Brasserie Gôdot med en varsin Chevre Cháud tillsammans med en god Caïpirinja. Eftersom att det är gott med drinkar slank det ner flera (som höll de andra sällskap i magen). Vi smet vidare till hotellet för att testa om drinkarna var goda där också (smakade snudd på bättre faktiskt) för att sedan halka in på Sture Compagniet. Jaha, då var man på var man på folkdans igen. Vi shakade loss och jag reflekterade över att det satt ett gäng damer på ena sidan; ett gäng karlar på andra; medans merparten minglade runt, dansade och hade kul - precis som för hundra år sedan. Jag tycker om s k spretig dans, dvs springa-på-stället-dans och inte alls den här jag-dansar-med-mig-själv dansen som verkar regera nu för tiden - DET VAR BÄTTRE FÖRR! Vi höll ut en timme eller så för att sedan äntligen dyka i säng.

Tack till våra vänner för en supertrevlig kväll och till farmor för barnvakt!

PORR!

Vasaloppet avklarat - 2/4 av en svensk klassiker

2007-03-10T01:36:00.000-08:00

Här hade jag precis kommit in i mål i Mora.

Så hade det då äntligen blivit dags för min lilla skidtur mellan Sälen och Mora.

Jag och min största supporter (a.k.a frugis) kom fram till Sälen strax före klockan 05.00 och började med förberedelserna på en gång. Först på listan stod startnummer och det hämtade jag ut i kanslit vid Vasaloppsstarten. I samma veva köpte jag ett par nya handskar, en ny mössa och energitillskott i form av bars (chokladkakor). Jag hade bestämt mig för att låta någon proffsig ta sig an fästvallan eftersom att det kan vara svårt att få till den beroende på vädret och smakar det så kostar det. Det vart i alla fall bra och så här i efterhand kan jag säga att det var värt de pengarna.

Sportdryck är A och O för att överhuvudtaget lyckas.

Tiden gick fort och före jag visste ordet av det var det dags att värma upp inför starten. Fyra helikoptrar svävade runt startfältet och det var skidåkare precis överallt. Eftersom att detta var mitt första Vasalopp fick jag starta i startled tio tillsammans med 5 000 andra glada skidåkare. Nästa år skall jag försöka att starta i startled sju eller bättre eftersom att spåren är mycket bättre då (återkommer till det här med spåren senare).

Startområdet med helikoptarar och media som bevakade starten.

08.00 gick starten och en enorm orm bestående av ca 15 100 skidåkare gav sig iväg mot Mora. Lite lustigt var att alla gav sig iväg och trodde att de skulle kunna skida på för att sedan hamna i den första backen. Det var tvärstopp i backen och tempot som gällde var snigelfart. Jag var livrädd för att mina stavar eller utrustning skulle gå sönder i trängseln, men det gick bra och efter mycket möda var jag upp på toppen.

Första kontrollen var Smågan som låg 11 km från start och strax efter starten dök de underbara distans-skyltarna upp. Skyltarna är mycket viktiga rent mentalt eftersom att de fungerar som delmål till nästa kontroll och hela tiden räknar ned antalet kilometer till Mora; det var dock lite kämpigt att se Mora 86 på den första skylten. Det första som slog mig då jag åkt ett tag var att det verkligen inte fanns en tillstymmelse till spår att åka i. Vad jag har hört i efterhand så hade det snöat, töat på natten plus att ca 10 000 andra åkare hade åkt i spåren före mig så med andra ord var det väl bara att vänja sig.

Jag tyckte att det gick bra att åka även fast det inte fanns några spår och jag stannade till ca var femte kilometer för att dricka och äta någonting. En sak som är intressant med t ex Vasaloppet, Vätternrundan osv är att man lär sig veta hur kroppen fungerar. Om du inte dricker får du ont i huvudet och om du inte matar maskineriet med energi så tappar du orken.

På väg nedför backarna efter Evertsberg.

Först kom Smågan, därefter Mångsbodarna, sedan Risberg och som en milstolpe Evertsberg. De dåliga förhållanderna i spåret gjorde att allt tog tid och tyvärr vart det en kamp mot de ökända repet. I Evertsberg kände jag mig trött, men eftersom att det var halvvägs kändes det bra mentalt och tillsammans med blåbärssoppa, sportdryck, bulle, min största supporter som matade mig med jordnötter och kanelbulle, så fick jag tillbaka massor med kraft och när jag dessutom upptäckte att det nu fanns spår att åka i så var det fullt ös som gällde. En liten bonus var att jag strax efter Evertsberg blev påhejad av min största supporter som stod och hejade på mig vid spåret.

Jag och ett helt gäng skidåkare vid Oxberg.

Nästa kontroll var Oxberg och sedan var det Hökberg och här var det samma visa som tidigare; äta och dricka massor, fylla flaska, sträcka på benen plus att frugis fanns där och hejade på mig. I Hökberg kändes det riktigt bra eftersom att kampen mot repet var slut. Jag skulle klara det! Jag stannade till och vallade om fästytan på skidorna och passade även på att prata med andra skidåakare. Det var många som hade brutit och alla jag pratade med sade att detta var ett av de tuffaste Vasalopp de varit med om.

En Duracellkanin i svart mundering! Mycket kämpa vart det.

Efter Hökberg kom Eldris och nu hade det börjat skymma. Jag hade ingen som helst koll på tiden, men det gjorde inget bortsett eftersom att Eldris låg samtidigt som nedräkningen blev ensiffrigt, dvs 9 km kvar!!! Tyvärr vart spåren dåliga igen och även fast det var skönt att bara ha några kilometer kvar så var det fortfarande krävande att ta sig till mål i Mora. Efter ett tag stod det Mora 2 km och nu spelade det ingen roll om det fanns spår eller inte. Det är en fantastiskt skön känsla att veta att man strax är framme och när jag kom fram till målområdet gav jag gärnet den sista biten. Jag vet inte vart jag fick energin ifrån, men skönt var det. Frugis fanns där och bättre kranskulla går det inte att hitta.

Totalt tog det 11 timmar och 20 minuter för mig att ta mig till Mora och nästa år kommer jag att försöka landa under tio timmar.

Ett stort tack till frugis & co, svärfar & co, L-G och alla mina vänner som hejade på mig!

Operation: Vasaloppet

2007-03-01T03:44:00.000-08:00

Efter en lång tids velande fick jag äntligen tummen ur (tack frugis) och bestämde mig för att genomföra Vasaloppet. Detta skedde på söndagen, en vecka före det aktuella evenemanget som skulle äga rum mellan Sälen och Mora.

För att lyckas genomföra Vasaloppet hade jag först ett par konkreta problem att ta itu med:

Jag hade inga skidor.
Jag hade inte åkt på längdskidor sedan jag åkte vita blixten under lumpentiden. Dessförinnan åkta jag längdskidor i norge då jag var barn (~8 år gammal).
Jag hade inget startnummer till Vasaloppet (lite trivialt kan tyckas).

Under måndagen köpte jag mig ett par fina Salomon-skidor med pjäxor och stavar. Som vanligt var det en massa extra saker som behövdes så det vart billigt som vanligt (ironi).

För att kunna åka på skidorna behövde jag valla dem och eftersom att jag är totalt orädd för nya saker jag inte testat på tidigare gav jag mig in i den veteskapen med mottot -De dummaste bönderna får de största potäterna.

Vallningen var inte så svår att göra och jag offrade vårt strykjärn för glidvallan och lade stor möda på att göra som det stod på paketet. Fästvallan är något av det viktigaste i längdskidåkning och jag strök ut den ordentligt på fästytan under skidan.

Lite senare på kvällen var det dags att provåka skidorna och det fanns gott om snö i spåret på Rocklunda. Totalt han jag åka 75 km före Vasaloppet på söndagen och tekniken började komma sakta men säkert under veckan. Jag hann självklart med ett antal olika vurpor och ju mer jag åkte, desto stöddigare blev jag i spåret.

Det sista problemet var ju min biljett till folkfesten, dvs att få ett startnummer. Lyckligtvis fanns det en tjänst på Vasaloppets hemsida där man kunde köpa och sälja andras startnummer och efter lite letande lyckades jag få tag på en kvinna som sålde sin plats (hon hade tränat för lite ... bara 50 km). Det vart en bra affär och jag betalade bara en tedjedel mot vad det borde ha kostat egentligen.
Nåväl, då var det bara att få det registrerat hos Vasaloppet som återstod och detta kunde bara göras på plats i Mora. Lyckligtvis har jag en gammal vän i Mora och han hjälpte mig att även lösa detta problem (tack L-G!).

Alles klar! Då var det bara det roliga kvar att göra!

Orup & Lena

2007-02-10T01:44:00.000-08:00

Orup, Lena och Karaoke-japanerna - hela publiken sjöng karaoke!

Orup & Lena har tillsammans satt ihop en superbra show på China-teatern i Stockholm och jag kan rekommendera den varmt om ni gillar deras musik.

Orup har gjort många bra låtar (Regn hos mig) och Lena har funnits med väldigt länge och tillsammans tyckte jag att de var fantastiskt bra.

Jag gillade verkligen när Orup körde en aukustisk version av Mercedes tillsammans med sitt band och det syndes verkligen att han/de tyckte om att lira - grymt duktiga. Ett annat inslag som jag tyckte mycket om var när Orup och Lena satt och pratade samtidigt som de pratade och spelade varandras låtar. Lena var riktigt duktig på piano; något som jag inte vetat och Orup hade sin gitarr.

Bäst var karaoke-japanerna som rockade loss - ett genidrag!

Dykrapport / Koh Lanta, Thailand

2007-01-30T01:54:00.000-08:00

Ok, så då har jag hunnit med åtta dyk i tropiska vatten och skillnaden jämfört med dykning hemma är väldigt stor. Temperaturen ligger på runt 28 grader oxh sikten ligger på tio meter eller bättre.

Vi har dykt på tre olika platser under fyra olika dykutfärder och sett mängder av olika arter av fiskar och koraller. De bästa dyken har vi haft kring Koh Haa till stor del beroende på att vi dykt de flesta dyk där. Under gårdagens dyk såg vi en valhaj för första gången; värt att notera är att grabben avslutade sin OW-utbildning med ett dyk tillsammans med valhaj!!!

Under ett normalt dyk brukar vi se lionfish, scorpionfish, banded sea snake (havsorm), triggerfish, cutterfish (bläckfisk), Forsters barracuda, pufferfish, ... listan kan göras riktigt lång och det som fascinerar mig mest är färgrikedomen som möter mig så fort jag hamnar under ytan.

Idag dök vi på King Cuiser (vrakdyk) och Hin Bida (rev) och under båda dyken upplevde vi strömmar; starkast ström var det på vrakdyket där vi fick håla fast oss för att inte driva iväg.

Thailand - Koh Lanta

2007-01-30T01:52:00.000-08:00

Nu har det gått cirka en och en halv vecka sedan vi kom hem från vår resa i Thailand och med tanke på all snö som äntligen har kommit här hemma så är kontrasten mellan här och där verkligen påtaglig.

Första doppet efter den långa resan till Koh Lanta. Det kändes grymt skönt att äntligen komma fram efter ett dyngs resande.

Skymning vid stranden. De små vita prickarna i horisonten är fiskebåtar som låg där varje kväll. Först trodde vi att det var en konstig väg som låg där, men sedan fick vi reda på vad det var.

En ödla på en palm strax bak poolen. Det fanns småödlor lite överallt, men detta var nog den största jag såg.

Överallt på stranden fanns dessa mönster som små krabbor gjorde i sanden. De gräver ett hål, samlar ihop sanden till en liten boll som de sedan lägger exakt på en bestämd plats i mönstret. Lägg även märke till att det finns en gång i mönstret som är deras nödutgång.

En stor krabba vi såg längs stranden. De är grymt snabba när de väl sätter fart.

Utsiskt från stranden. De två stora öarna i bakgrunden är Koh Phi Phi Ley och Koh Phi Phi Don.

Ännu en solnedgång - fantastiskt ljus. Att molnen ser lite tunga ut var ingenting som brydde oss speciellt. Det vart oftast molnigt på kvällarna.

Bananer In-Real-Life. Dessa bananer växte längs den väg vi gick för att ta oss in till Ban Sala Dan (staden).

Längst bort på Klong Dao (stranden vi bodde vid) fanns det en hel del fiskebåtar. Här låg även Time for Lime där vi testade en riktigt god Mohito (drink).

En av alla vackra solnedgångar under våra dagar på Koh Lanta. Barnen lekte i sanden medan solen gick ned. Det var varmt som alltid där nere.

Öltoppen, Thailand: 1) Tiger, 2) Singha, 3) Chang. Alla öl är lager och Tiger vann eftersom att det smakade mest.

Månen var inte som hemma, dvs den låg ner i Thailand.

Det fanns skyltar som talade om vart man skulle ta vägen vid en eventuell tsunami. Koh Lanta vart inte lika hårt drabbat som de övriga öarna omkring.

Thailand - Koh Haa

2007-01-30T01:48:00.000-08:00

Under semestern i Thailand gjorde vi ett antal dagsutflykter till olika öar och en av dem var Koh Haa (dykning och snorkling). Vi gjorde våra utflykter till Koh Haa med Lantadiver som var ett av de största dykcentren på Koh Lanta.

En av de båtar vi åkte med till Koh Haa. Båten hade precis allt som behövs för att kunna dyka. Maten var god och det var varmt och skönt.

Koh Haa är en ö-grupp bestående av fem öar (egentligen är de sex öar) som alla består av kalksten. Dykningen var fantastisk här och vi såg massor av olika sorters fisk - däribland valhaj.

Klipporna var väldigt höga och beväxta till stor del. Lägg märke till den lilla (stora) båten nedanför klippan.

En av öarna som bildar Koh Haa.

Båten var välsignad likt det mesta i Thailand. Överallt (affärer, ...) fanns det altare där Thailändarna offrade olika saker.

Thailand - Koh Rok

2007-01-30T01:45:00.000-08:00

Koh Rok är ett riktigt paradis och jag saknar stranden och snorklingen där. Vi åkte med Surin Lanta Tours och de gjorde ett mycket bra jobb för att få gästerna att trivas. De som ville snorkla (vi) blev skjutsade till olika platser där snorklingen var fantastisk; det var bara att stoppa ned huvudet för att se en helt annan värld.

Sanden var mycket fin på Koh Rok.

Vi matade fiskar med banan och vattnet formligen kokade av liv och rörelse.

Koh Rok är en nationalpark och det fanns en stig som man kunde gå för att ta en promenad. Det som inte framgick var att det var grymma trappor och före vi visste ordet av det var vi längst upp på ön.

Det fanns ett gäng varaner som gôttade sig bland lite sopor som låg spridda vid ett hus. Jag tror att vi såg sju stycken utan att leta.

Jul - en tid för eftertanke

2006-12-24T01:56:00.000-08:00

Jag såg en kortfilm igår som jag tyckte mycket om. Den visades direkt efter Kalle Ankas jul och är tydligen en tradition på SVT sedan 1994.

Filmen heter Kan du vissla Johanna och handlar om en liten pojke som inte har en morfar. Hans kompis vet vart det finns många morfarar, så de går tillsammans till ett äldreboende för att leta efter en. Efter ett tag hittar de en farbror som ser ut att passa och vips så var det problemet löst.

Det som gör att jag tycker om just den här filmen är att den tar upp viktiga tankar om livet och vad som egentligen betyder någonting.

Pojkens nya morfar hade tidigare arbetat som säljare och hade en mängd slipsar från olika tillfällen i hans liv. Han hade ett knyte med en sjal som hade tillhört hans fru som han var mycket rädd om eftersom att hon dött för ett tag sedan. Eftersom att pojken ville ha en morfar som gör morfariga saker som att äta grisfötter, skänka en liten slant, hitta på saker tvingas farbrorn bryta lite mönstret där han sitter på äldreboendet, så istället för att bara sitta och uggla gör de saker tillsammans och lever livet en liten stund.

Sjalen som tillhört farbrorns fru använder de till att göra en drake och för att få draken att flyga behövs en svans som de tillverkar av farbrorns slipsar.

Det var en väldigt fin film och jag rekommenderar den inför nästa jul. Läs mer på: http://sv.wikipedia.org/wiki/Kan_du_vissla_Johanna

God Jul!

Dykning på västkusten

2006-10-28T02:59:00.000-07:00

Nu har det gått en intensiv vecka sedan vi åkte till västkusten för att dyka för första gången. Vi åkte på fredagen direkt efter jobbet och kom hem sent på söndag kväll.

Väl framme i Tanumstrand (Grebbestad) letade vi rätt på vår stuga och sedan vart det hälsokost i form minimala kebaber med antingen mycket sallad och inget kött eller tvärtom (åtminstone för vissa). Det är viktigt att satsa på säkra kort, så jag slog till med en kebabtallrik.

Under helgens dykning såg vi mängder av maneter, fiskar, krabbor, humrar med mera. Det var riktigt fint att få dyka på västkusten och de som var med som hade varit där tidigare sade att det normalt sett brukar vara ännu klarare och finare.

Vad hände med den stora stormen som basunerades ut i media? Nåväl, vi märkte faktiskt av stormen på mer än 20 meters djup där det var mycket sämre sikt än vad det normalt brukar vara.

Här är en bild på den dykbåt som tog oss ut till de olika dykplatserna. West Point Divers gjorde ett bra jobb trots lite motorproblem på lördagen.

Frugan förbereder sin dykutrustning för dyk nummer ett på lördagen.

Hela Västeråsgänget samlat på ett skär på västkusten. Bilden är tagen på söndagen då vi åt lunch. Vi hade just gjort ett dyk vid ett annat skär. När vi ätit klart dök det upp en säl som simmade runt mellan skären där vi låg.

Det är väldigt vacker på västkusten och speciellt då solen tittar fram. Jag gillar verkligen kustlandskapet och omgivningen.

Bilden är tagen vid det skär där vi åt lunch och visar en del av vår utrustning. Som jag skrivit tidigare krävs det en hel del saker för att kunna dyka bekvämt och säkert. Det var första gången jag och min parkamrat dök från båt och det fungerade mycket bra.

Det är ett evigt fixande och konkande när man håller på med dykning. På bilden syns jag som håller på med min dykväst och min parkamrat (frugan) i bakgrunden.

Flygande öar är en intressant hägring man kan se ute i skärgården. Det ser verkligen ut som om de svävar i luften.

Ett knep för att frysa lite mindre före och under dyket är att hälla kokande vatten i t.ex. dykskorna eller dykvantarna. Det syns lite dåligt på bilden, men det ryker ur skorna. Genom att göra det slipper kroppen värma upp det kalla vatten som strömmar in då man hoppa i vattnet. En modig dykare i helgens dyksällskap dök alla dyk i våtdräkt och han sade att det var helt ok att göra det.

Lite om att dyka i saltvatten ...
Det som skiljer dykningen i saltvatten jämfört med sötvatten är att saltet har en bärande förmåga; man måste alltså ha mer vikter på sig (+3 kg) när man dyker i saltvatten. Normalt brukar det vara fantastiskt bra sikt i saltvatten, men i och med stormen var det ganska dålig sikt på djupt vatten.

Lidingöloppet avklarat - 1/4 av en Svensk Klassiker

2006-09-23T04:43:00.000-07:00

Ok, så var det då äntligen över det som jag gått och bävat mig för inför en längre tid - Lidingöloppet i Stockholm, den 23 september 2006.

Jag har tränat en del för inför loppet och trots att jag råkade ut för en rejäl förkylning är jag nöjd med mitt resultat. Eftersom att jag aldrig har deltagit i ett liknande arrangemang fanns det inga data på hur jag är som en löpare vilket gjorde att jag hamnade i det sista startfältet. Totalt var det ca 27 000 deltagare fördelade på nio startfält och min start gick 13.50. Det kändes som om det var ganska många som var där för första gången med tanke på att vi startade sist. Om jag deltar nästa år kommer jag att seedas om vilket innebär att baserat på årets tid kommer jag att matchas med det startfält med löpare som har liknande profil som jag.

Starten gick och vi började springa - ´Run Forest, RUN!´ - ärligt talat kändes det lite hopplöst när det stod ´28 kilometer´ på en banderoll ovanför spåret vi sprang i. Jag försökte hålla mitt tempo, men det var lite svårt eftersom att det var väldigt många löpare som trängdes i början av loppet. Efter ett tag planade det ut, dvs löparna spreds ut i spåret berodende på hur snabbt de sprang och jag kunde öka mitt tempo en aning. Var femte kilometer var det vätskekontroll och tidsregistrering och efter första etappen hade jag sprungit ca 29 minuter. Andra registreringen skedde efter 9,5 kilometer och visade 52 minuter. Kort därefter var det åter igen trångt i spåret och jag råkade stuka min högerfot på en kvist eller nåt. Jag tänkte att nu är det kört, men märkte snabbt att foten fortfarande funkade och ökade istället tempot så att jag kom bort från klungan jag sprang bak. Tredje registreringen skedde av någon anledning vid 25 kilometer (tror att jag slarvat med att rensa gamla SMS) och då hade jag tiden 2 timmar och 29 minuter.

Sista etappen var den värsta med tanke på att just klarat av den världsberömda aborrbacken (45 meter höjdskillnad fördelat på 650 meter löpsträcka) och att jag började bli riktigt trött. Det var folk omkring som hejade på alla som sprang och det kändes väldigt skönt att se kilometrarna minska. Sista kilometerna fick jag någon form av nytändning efter en del såsande och orkade helt plötsligt springa mycket fortare. En liten kille som stod och hejade ropade att det bara var 500 meter kvar och då kändes det fint på riktigt - jag spurtade (vet inte hur det gick till - kanske har jag Kenyanblod i mig eller nåt, det var förresten en Kenyan som tog hem spelet på 1 timme och 20 minuter!) och när jag kom i mål kändes det fantastiskt skönt. Min familj väntade på mig och jag fick en ros och kramar av dem - sluttiden vart 3 timmar och 2 minuter.

Nu sitter jag och max-slappar, har precis tryckt i mig en stor kebabtallrik, druckit ett glas vin, lagt ett bandage, punkterat blåsor på fötterna, käkat choklad.

Nästa bit i ´En Svensk Klassiker´-pusslet är Vasaloppet där jag kommer att åka öppet spår när det äger rum. Det innebär att jag startar på måndagen i stället för på söndagen då den officiella starten äger rum. Återigen har jag ingen bakgrund som skidåkare och skulle få starta allra längst bak om jag skulle delta på söndagen. Genom att åka öppet spår kommer jag att kunna seeda in till näst-nästa år om jag skulle vilja delta.

dandarache
2006-09-30 21:57
Håkan: Tack! Om du vill kan du haka på 2007. Vi får se om det kommer att bli en vana att slita ut sig :-)

Håkan Fröling @ froling.blogg.se
2006-09-27 23:22
Grattis. Mycket imponerande. Jag siktar på Lidingöloppet 2006 sa jag 2004. Jag hur nu skjutit upp det ett par år. Lycka till med klassikern.

dandarache
2006-09-26 07:31
Det är klart att det var TVÅ rosor - Jag är snurrig som vanligt :-) Det var guld värt att ha er där och jag behövde verkligen massagen efteråt.

Anna
2006-09-25 14:17
Hej baby!
Du fick faktiskt TVÅ rosor av mig & barne och massage efteråt ;-)
Vi är jättestolta över dig!!!

dandarache
2006-09-24 17:36
Tack! Det gick bra att springa men jag är halta-Lotta idag med tanke på min stukning av högerfoten :-) Vätternrundan var mycket jobbigare med tanke på att den verkligen dränerade mig på energi..

Norpan @ lillanorpan.sprayblog.se
2006-09-24 11:43
GRATTIS! Kul att du tog dig runt och att det gick så bra :) Bra jobbat!

Hello World

2006-08-24T14:25:00.000-07:00

Hello World :D
Ok, alla som har syslat med programmering känner till det lilla begreppet Hello World och vad det innebär; du skriver ett litet program som sedan skriver ut "Hello World" på skärmen.
Det finns många intressanta exempel på just hur du på ett komplicerat sätt skriver en snurra som sedan skickar ett budskap till en annan snurra som i sin tur omvandlar och avkodar budskapet för att slutligen presentera de mjuka fina välkomnande bokstäverna Hello world på skärmen.
Nåväl, ni som läser detta kanske redan har förstått att jag äntligen fått min onormalt stora tumme ur och hamrat in just dessa bokstäver in i min egen blogg - Hello world!

C#-kod

public static void HelloWorld(string[] args)
{
      string message = "Hello World!";
      Console.WriteLine(message);

}

JavaScript-kod

function WhyMeGod()
{
      alert('Hello World!');
}

WhyMeGod();