torsdag 22 juli 2010

Vilopaus…

Hmmm, livet blir inte alltid som man tänkt sig och efter en liten cykeltur i Sälen tvingas jag att ta det lugnt i närmare två månader.

Det var en vanlig solig lördag i Sälen och jag, sonen och en kompis (L) skulle cykla downhill. Vi hyrde cyklar och skyddsutrustning för en dyr penning för att sedan ta oss ner för de olika cykelbanorna i Lindvallen.

När jag nästan var nere under första åket råkade jag ut för att mitt framdäck skar ner i gruset i ca 25-30 km/h vilket gjorde att jag till slut tappade balansen över cykeln och flög över styret. Jag landade på min ena axel som fick ta den absolut största smällen vilket gjorde att även mitt nyckelben i princip krossades vid fallet. Snacka om ironi; första åket, fint väder, trevligt sällskap, jättetaggad, längtat efter att få cykla downhill, … nåväl, vad gör man? Frugis såg att jag ramlade och sade “att det var nog inte så farligt” till min kompis flickvän (M), och det var ju egentligen inte någonting speciellt med min vurpa; folk vurpar ju hela tiden, men när jag inte reste mig efter fallet förstod hon att jag hade gjort illa mig.

IMG_0473
Bilden visar nyckelbenet som är krossat. I normala fall skall det vara som en båge från fästet till vänster till fästet till höger. Det syns tydligt att jag fått en rejäl smäll på mitten av benet.

Det var ca 17 år sedan jag bröt någonting vitalt senast (lilltår räknas inte) så jag visste att det var någonting som inte stod rätt till när jag “rullat klart” vid fallet. Självklart blir man lite omtumlad, men det kändes inte som det brukar göra utan jag kände att någonting inte stod rätt till och när min cykelkompis (L) tog sig en titt på min axel såg han att den var rejält framskjuten. Frugis såg till att en som arbetar på Lindvallen kom upp en en fyrhjuling och det var nog lika bra det eftersom att jag kände mig rejält svimfärdig (jag brukar känna mig svimfärdig när jag gör mig illa). Jag åkte tillbaka till stället där jag hyrt cykel och utrustningen och fick hjälp med att ta reda på hur det stod ställt. Mannen som tog hand om mig var utbildad sjukvårdare och kunde snabbt konstatera att det var nyckelbenet som var problemet (det var även för den delen den absolut vanligaste skadan som folk råkar ut för när de cyklar downhill). Han gav mig en mitella och sade att det var bara att ta sig till lasarettet i Mora för att röntga skadan. Det var bara för mig och frugis att sätta oss i bilen för att ta oss till Mora medans sonen och min kompis cyklade vidare.

Väl framme i Mora fick vi uppleva den underbara känslan av att vänta in absurdum. Efter flera timmars väntan fick jag informationen att jag skulle komma till ett annat rum och en liten strimma hopp tändes om att få någon klarhet i hur det stod still, men det visade sig snart att det var många som råkat ut för olyckor under samma dag och när det sedan kom in ett trauma (tror att det var en trafikolycka) så vart det direkt helt becksvart när det gällde hopp om att få någon hjälp. Efter ett kort rådslag med frugis bestämde vi oss för att åka tillbaka till stugan i Sälen eftersom att det var inte så troligt att jag skulle få någon hjälp (jag hade ju bara ett brutet nyckelben) och att det bästa vore att kolla upp allting i Västerås på måndagen då det troligtvis var mycket lugnare på akuten. Så vi åkte hem och det var ingen större fara med mig bortsett från att jag hade ont och tog det ordentligt lugnt med min västra arm. Jag var lite orolig för hur det skulle gå att sova, men det var inga problem, bara jag tog det lugnt med armen och sov på rygg.

På måndagen åkte jag till akuten tidigt och efter att ha röntgats och efter den traditionsenliga väntan som alltid uppstår på sjukhus så fick jag träffa en mycket trevlig läkare som berättade om hur det stod till. Mitt vänstra nyckelben var i princip krossat, dvs brutet på flera platser och han rekommenderade att det inte skulle opereras. Det finns flera anledningar till varför man inte väljer att operera nyckelbensfrakturer och bland dessa kan jag nämna att det inte blir speciellt mycket bättre, det blir ett fult ärr och att infektionsrisken är hög (i tillägg kan jag nämna att det i så fall skulle innebära en operation mitt i rötmånaden vilket är någonting som läkare försöker undvika så gott det går). Jag fick recept på smärtstillande och rekommenderas att bara ta det lugnt med armen.

IMG_0491

Samma bild som ovan men från en annan vinkel. 

Efter en vecka var jag på återbesök och efter röntgen visade det sig att frakturen så likadan ut och att inga förändringar hade skett. Jag vart osäker på om det inte skulle krävas ett åttaförband (man lägger bandage som en åtta kring axlarna för att fixera dem) eller om det kanske ändå var bäst att operera nyckelbenet för att det skulle bli bra, så jag kontaktade en privat läkare för att på så sätt få en second opinion på skadan och med lite tur fick jag på mycket kort varsel en tid i Stockholm samma dag. Vi åkte dit, frugis och jag, och efter att ha blivit undersökt av den andra läkaren berättade han mer utförligt vad som sker i kroppen när benbrott läker och vad som kommer att ske framöver. Även han var emot att operera och det kändes bra eftersom att jag själv kände att det var bäst att låta kroppen läka själv. Om allt vill sig väl så kommer jag att få så gott som återställd rörlighet i armen, men det kommer att ta lite tid, kanske upp till 5 månader.

För min egen del har detta lilla oplanerade stopp i livets maskineri varit någonting nyttigt och som jag har försökt att göra till någonting positivt. Jag har vart tvungen att göra avkall på saker och ting och att varva ner mitt i all stress. Våren har varit stressig med en hel del bollar i luften för det mesta, så nu har jag fått tid över till annat som jag i normala fall inte skulle ha prioriterat (som t ex att blogga).

Det är viktigt att försöka att se positivt på saker och ting – mitt mål just nu är att kunna simma crawl före jul och jag kommer naturligtvis inte att ge upp cyklingen bara för ett missöde.

Livet vid hamnen

Här kommer några bilder som jag har tagit från terrassen där vi bor. Det är en hel del aktivitet på Mälaren utanför Västerås och det kommer båtar titt som tätt. De flesta av bilderna är tagna vid olika tillfällen.

IMG_3080_web

Kvällsbild tagen runt klockan 21.00 på kvällen. Havsörnen är på väg in till hamnen och en del segelbåtar är på väg tillbaka till småbåtshamnen.

IMG_3543_web

“Saga Lejon” är på väg in till hamnen. Båten lade till vid bryggan alldeles nedanför oss. “Saga Lejon” går från Stockholm genom Mälarens skärgård med slutdestination Västerås. De som rest med båten åker sedan med buss tillbaka till Stockholm.

IMG_3165_web

En kväll var det jättemånga segelbåtar som seglade tillsammans. Jag tror att det kallas för en regatta, men är lite osäker. En kompis som seglar mycket kallade detta för någonting annat som jag tyvärr inte kommer ihåg vad det hette. I bakgrunden ser man Enhagen/Ekbacken och den lilla ön heter Kattskär.

IMG_3159_web

Segelbåtar som kryssar mellan hamnen och Kattskär. Jag skulle vilja segla en större båt någon gång; kanske tillsammans med familjen i medelhavet eftersom att jag har hört att det skall vara riktigt vackert och trevligt att segla där.

IMG_3155_web

En båt på väg in till silon som ligger i östra hamnen i Västerås. Det ser nästan ut som om båten skall köra rakt in i bryggan, men det finns gott om marginal. Det kommer ett fartyg då och då för att bunkra spannmål som sedan transporteras från Västerås.   

IMG_3718_web

Soluppgång klockan ca 04.30 en sommardagsmorgon. Solen gick upp precis bak silon i hamnen, så jag fick tyvärr inte med den på bild. Kajorna som flyger om kring i Västerås förhöjde effekten av soluppgången.