Cykel Vasan 2011

Vasaloppet har ju under en längre tid regerat under vinterhalvåret i Sälen och i tillägg till Vasaloppet så har Kort-Vasan, Skejt-Vasan, Stafett-Vasan, Halv-Vasan, Tjej-Vasan, Vasaloppet Öppet Spår (söndag och måndag) tillkommit under åren som har gått sedan starten för 80 år sedan.

Cykelvasan är en av de absolut senaste tillskotten till Vasa-familjen utöver en stafett-variant av Vasaloppet där man i ett team springer hela loppet.


Dags att ge sig av på morgonkvisten. Som vanligt var alla deltagarna indelade i olika startgrupper. Jag och Christopher var i samma startgrupp och det var första gången vi tog en cykeltur till Mora.

Första sträckan gick på bilväg som till en början var asfalterad, men som sedan övergick till grusväg. Det gick till en början mycket uppför men jämnade ut sig efter ett tag.


Det märktes TYDLIGT vem som nyligen hade cyklat Vätternrundan och vem som hade suttit och lirat dataspel och mumsat godsaker (Ok, jag mumsar också godsaker, men jag rör lite mer på mig). Jag minns att jag cyklade på uppför backen och vände mig om efter en stund för att höra hur det gick, men det var ingen son där utan någon annan. När jag kom upp på backkrönet ställde jag mig bredvid och kollade på förbipasserande cyklister och efter en stund kom det en stackare som ledde sig cykel ;-)


Ok, då drar vi igen! Pusta kan man göra senare!


Här passerar vi 30 km av de totalt 90 km som vi skulle cykla.
Sonen cyklar i mitten i blå tröja.


Christopher vid en av kontrollerna längs vägen. Vi stannade till och fyllde på med energi och vätska ofta. Frugan, dottern och hunden följde även oss längs vägen och mötte upp oss framme i Mora.


Framme! Lika skönt, men inte lika jobbigt som det brukar vara när jag åker Vasaloppet. En avgörande faktor som bestämmer hur "bekväm" cykelturen kommer att bli är som vanligt träning och tack vare Vätternrundan så var jag i bra form.


Sonen framme i mål. Vi cyklade tillsammans hela tiden och det märktes på slutet att det började bli lite kämpigt. Grymt bra jobbat! Första Vasaloppet!


Rast, vila, lugn och ro framme i Mora. Frugan, dottern och vår hund mötte oss och såg till att vi hade allt vi behövde. Grymt skönt att vara framme! Ännu skönare att veta att vår badtunna var uppvärmd och väntade på oss hemma i Sälen.


Våra cyklar som vi hyrde på Kaisers Skidbod i Sälen. Trek har riktigt bra grejer och jag var riktigt nöjd med min cykel. Nästa år tänker jag köpa en egen MTB till mig och frugis som vi kan ha i Sälen.

Livet i Östra Hamnen

Här kommer några bilder jag tagit i Östra Hamnen, Västerås.

Briggen Tre Kronor på väg in till hamn.

Briggen när den kommit in till hamnen.

Bild tagen på Briggen Tre Kronor sent på kvällen. Den starka lampan i mitten är månen.

Isbrytaren Bore får äntligen vila efter en hård tid i vintras.

“Bore” - Världens äldsta ångdrivna isbrytare.

Fyrskeppet “Almagrundet” i Östra Hamnen, Västerås.

Elbafärjan har just lagt till vid ön Elba som ligger strax utanför Västerås.

Vilopaus…

Hmmm, livet blir inte alltid som man tänkt sig och efter en liten cykeltur i Sälen tvingas jag att ta det lugnt i närmare två månader.

Det var en vanlig solig lördag i Sälen och jag, sonen och en kompis (L) skulle cykla downhill. Vi hyrde cyklar och skyddsutrustning för en dyr penning för att sedan ta oss ner för de olika cykelbanorna i Lindvallen.

När jag nästan var nere under första åket råkade jag ut för att mitt framdäck skar ner i gruset i ca 25-30 km/h vilket gjorde att jag till slut tappade balansen över cykeln och flög över styret. Jag landade på min ena axel som fick ta den absolut största smällen vilket gjorde att även mitt nyckelben i princip krossades vid fallet. Snacka om ironi; första åket, fint väder, trevligt sällskap, jättetaggad, längtat efter att få cykla downhill, … nåväl, vad gör man? Frugis såg att jag ramlade och sade “att det var nog inte så farligt” till min kompis flickvän (M), och det var ju egentligen inte någonting speciellt med min vurpa; folk vurpar ju hela tiden, men när jag inte reste mig efter fallet förstod hon att jag hade gjort illa mig.

Bilden visar nyckelbenet som är krossat. I normala fall skall det vara som en båge från fästet till vänster till fästet till höger. Det syns tydligt att jag fått en rejäl smäll på mitten av benet.

Det var ca 17 år sedan jag bröt någonting vitalt senast (lilltår räknas inte) så jag visste att det var någonting som inte stod rätt till när jag “rullat klart” vid fallet. Självklart blir man lite omtumlad, men det kändes inte som det brukar göra utan jag kände att någonting inte stod rätt till och när min cykelkompis (L) tog sig en titt på min axel såg han att den var rejält framskjuten. Frugis såg till att en som arbetar på Lindvallen kom upp en en fyrhjuling och det var nog lika bra det eftersom att jag kände mig rejält svimfärdig (jag brukar känna mig svimfärdig när jag gör mig illa). Jag åkte tillbaka till stället där jag hyrt cykel och utrustningen och fick hjälp med att ta reda på hur det stod ställt. Mannen som tog hand om mig var utbildad sjukvårdare och kunde snabbt konstatera att det var nyckelbenet som var problemet (det var även för den delen den absolut vanligaste skadan som folk råkar ut för när de cyklar downhill). Han gav mig en mitella och sade att det var bara att ta sig till lasarettet i Mora för att röntga skadan. Det var bara för mig och frugis att sätta oss i bilen för att ta oss till Mora medans sonen och min kompis cyklade vidare.

Väl framme i Mora fick vi uppleva den underbara känslan av att vänta in absurdum. Efter flera timmars väntan fick jag informationen att jag skulle komma till ett annat rum och en liten strimma hopp tändes om att få någon klarhet i hur det stod still, men det visade sig snart att det var många som råkat ut för olyckor under samma dag och när det sedan kom in ett trauma (tror att det var en trafikolycka) så vart det direkt helt becksvart när det gällde hopp om att få någon hjälp. Efter ett kort rådslag med frugis bestämde vi oss för att åka tillbaka till stugan i Sälen eftersom att det var inte så troligt att jag skulle få någon hjälp (jag hade ju bara ett brutet nyckelben) och att det bästa vore att kolla upp allting i Västerås på måndagen då det troligtvis var mycket lugnare på akuten. Så vi åkte hem och det var ingen större fara med mig bortsett från att jag hade ont och tog det ordentligt lugnt med min västra arm. Jag var lite orolig för hur det skulle gå att sova, men det var inga problem, bara jag tog det lugnt med armen och sov på rygg.

På måndagen åkte jag till akuten tidigt och efter att ha röntgats och efter den traditionsenliga väntan som alltid uppstår på sjukhus så fick jag träffa en mycket trevlig läkare som berättade om hur det stod till. Mitt vänstra nyckelben var i princip krossat, dvs brutet på flera platser och han rekommenderade att det inte skulle opereras. Det finns flera anledningar till varför man inte väljer att operera nyckelbensfrakturer och bland dessa kan jag nämna att det inte blir speciellt mycket bättre, det blir ett fult ärr och att infektionsrisken är hög (i tillägg kan jag nämna att det i så fall skulle innebära en operation mitt i rötmånaden vilket är någonting som läkare försöker undvika så gott det går). Jag fick recept på smärtstillande och rekommenderas att bara ta det lugnt med armen.

Samma bild som ovan men från en annan vinkel. 

Efter en vecka var jag på återbesök och efter röntgen visade det sig att frakturen så likadan ut och att inga förändringar hade skett. Jag vart osäker på om det inte skulle krävas ett åttaförband (man lägger bandage som en åtta kring axlarna för att fixera dem) eller om det kanske ändå var bäst att operera nyckelbenet för att det skulle bli bra, så jag kontaktade en privat läkare för att på så sätt få en second opinion på skadan och med lite tur fick jag på mycket kort varsel en tid i Stockholm samma dag. Vi åkte dit, frugis och jag, och efter att ha blivit undersökt av den andra läkaren berättade han mer utförligt vad som sker i kroppen när benbrott läker och vad som kommer att ske framöver. Även han var emot att operera och det kändes bra eftersom att jag själv kände att det var bäst att låta kroppen läka själv. Om allt vill sig väl så kommer jag att få så gott som återställd rörlighet i armen, men det kommer att ta lite tid, kanske upp till 5 månader.

För min egen del har detta lilla oplanerade stopp i livets maskineri varit någonting nyttigt och som jag har försökt att göra till någonting positivt. Jag har vart tvungen att göra avkall på saker och ting och att varva ner mitt i all stress. Våren har varit stressig med en hel del bollar i luften för det mesta, så nu har jag fått tid över till annat som jag i normala fall inte skulle ha prioriterat (som t ex att blogga).

Det är viktigt att försöka att se positivt på saker och ting – mitt mål just nu är att kunna simma crawl före jul och jag kommer naturligtvis inte att ge upp cyklingen bara för ett missöde.

Livet vid hamnen

Här kommer några bilder som jag har tagit från terrassen där vi bor. Det är en hel del aktivitet på Mälaren utanför Västerås och det kommer båtar titt som tätt. De flesta av bilderna är tagna vid olika tillfällen.

Kvällsbild tagen runt klockan 21.00 på kvällen. Havsörnen är på väg in till hamnen och en del segelbåtar är på väg tillbaka till småbåtshamnen.

“Saga Lejon” är på väg in till hamnen. Båten lade till vid bryggan alldeles nedanför oss. “Saga Lejon” går från Stockholm genom Mälarens skärgård med slutdestination Västerås. De som rest med båten åker sedan med buss tillbaka till Stockholm.

En kväll var det jättemånga segelbåtar som seglade tillsammans. Jag tror att det kallas för en regatta, men är lite osäker. En kompis som seglar mycket kallade detta för någonting annat som jag tyvärr inte kommer ihåg vad det hette. I bakgrunden ser man Enhagen/Ekbacken och den lilla ön heter Kattskär.

Segelbåtar som kryssar mellan hamnen och Kattskär. Jag skulle vilja segla en större båt någon gång; kanske tillsammans med familjen i medelhavet eftersom att jag har hört att det skall vara riktigt vackert och trevligt att segla där.

En båt på väg in till silon som ligger i östra hamnen i Västerås. Det ser nästan ut som om båten skall köra rakt in i bryggan, men det finns gott om marginal. Det kommer ett fartyg då och då för att bunkra spannmål som sedan transporteras från Västerås.   

Soluppgång klockan ca 04.30 en sommardagsmorgon. Solen gick upp precis bak silon i hamnen, så jag fick tyvärr inte med den på bild. Kajorna som flyger om kring i Västerås förhöjde effekten av soluppgången.

Inte långt kvar nu...

Snart är det återigen dags för en tur runt Vättern.

SJ – “Living on the Edge” i vardagen…

Ok, nog har jag pendlat till och från Stockholm lite titt som tätt under min tid som konsult, och då har det faktiskt fungerat för det mesta med tågen, men i och med att jag bytte jobb till ett företag i Stockholm den första februari i år så skulle man kunna säga att jag samtidigt passade på att börja pendla dagligen under den absolut värsta perioden när det gäller tåg och väder.

Bilden visar när nästa tåg går till Västerås. Det kan man alltid fråga sig. En sak jag hörde var en kvinna som hade frågat “När går egentligen 16.53 tåget till Linköping?” – inte så lätt att veta.

Jag har pratat med folk som har pendlat under fler år och tydligen är det ett extremt läge som gäller nu, men det måste bero på någonting; hur fungerar det i Alperna vintertid? Står tågen stilla i Sibirien (om det nu finns tåg där)? En kommentarer jag hörde är att Banverket har eftersatt underhållet av elnät samt järnvägen och det är svårt att säga vad som är den största orsaken (om man bortser från vädret) till att det blivit så här.

Här kommer några anteckningar som jag skrivit under den första månaden som pendlare till Stockholm.

Måndagen den 1 februari 2010
Avgångstid 07.14
Tåget var försenat på grund av  kontaktledningsfel i Sundbyberg och jag kom ca 1 timme sent första dagen på nya jobbet.
Avgångstid 17.07
Tåget kom i tid, men hamnade bak ett försenat pendeltåg vilket gjorde att det blev ca 10 minuter försenat till Västerås.  

Tisdagen den 2 februari 2010
Avgångstid 07.14
Tåget var i tid och gick sedan sönder av någon okänd orsak. Tåget avgick till slut klockan 07.50 från Västerås. Jag kom fram 45 minuter efter utsatt tid.
Avgångstid: 12.07
Hemresan gick bra, dock stannade vi till strax före Västerås. >60 min. Normalt för en gångs skull.

Onsdagen den 3 februari 2010
Avgångstid 06.53
Jag skulle egentligen ha tagit 07.14 tåget, men eftersom att 06.53 tåget var försenat med ca 15 minuter när jag kom till stationen tog  jag det i stället. Jag fick en sittplats, men det var många som fick stå från Enköping.
Avgångstid 17.07
Tåget var jättefullt eftersom att tåget som skulle ha gått före blev inställt. Jag fick stå hela vägen hem liksom väldigt många andra.

Fredagen den 5 februari 2010
Avgångstid 07.14
Tåget stod på perrongen när jag kom till stationen, men blev försenat 20 minuter eftersom att det väntade in ett tågset från Hallsberg som skulle kopplas ihop med vårt tåg. Tåget som kom från Hallsberg gick sönder då det kopplades ihop med vårt tågset och startade inte. Jag kom fram 35 minuter efter utsatt tid.
Avgångstid 15.30
Jag skulle egentligen ha tagit 17.07, men det var så kaotiskt på centralstation så jag letade fram första bästa tåg om skulle gå till Västerås. Tåg jag hittade kom in till stationen 16.20 och skulle egentligen ha kommit in klockan 15.30. Jag lyckades få en sittplats och det visade sig ganska strax att de som satt mitt emot mig hade suttit där i flera timmar. Ingen visste när vi skulle åka och vi fick ingen information om det som gällde. Tåget gick till slut och jag minns inte hur sena vi vart.

Fredagen den 12 februari 2010
Avgångstid: 07.14
Tåget var inställt och ersatt med bussar till Stockholm. Bussresan skulle ta 1,5 timme så jag valde att ta 7.30 tåget. Tyvärr var det jättefullt så jag fick stå enda till Stockholm. Konduktören beklagade sig med att säga "vi sitter i samma båt".

Tisdagen den 16 februari 2010
Avgångstid 17.07
Fick ståplats som vanligt eftersom att tåget var överfullt och det blev ännu fullare i Sundbyberg. Tåget gick i tid!

Onsdagen den 17 februari 2010
Avgångstid 07.30
Tåget var sent och gick sedan med reducerad hastighet mot Stockholm. Jag kom fram drygt 20 minuter efter utsatt tid.

Torsdagen den 18 februari 2010
Avgångstid: 17.07
Jag var i god tid och funderade på att ta direkttåget 16.56, men valde att ta tåget som vanligt. Jag fick en sittplats och allt verkade bra ända till strax före tåget skulle gå. Direkttåget hade blivit inställt, så alla passagerare som skulle tagit det tåget kom till vårt tåg. Jättemånga fick stå hela vägen till Västerås.

Det var väldigt många människor som stod och väntade på tåg till olika destinationer.

Fredagen den 19 februari 2010
Avgångstid 07.14
Tåget kom i tid, avgick som det skulle, dock var det överfullt, sen blev det fel på strömupptagaren som satt på ena tågsetet.
Det blixtrade till utanför och sedan vart hela tåget tyst och seglade fram längs spåren tills det stannade helt. Alla undrade vad som skulle ske och efter ett tag fick vi information om att tåget hade tekniska problem. Det visade sig sedan att strömupptagaren hade fastnat och att det var omöjligt att få loss den, så vi skulle bli evakuerade så fort det var möjligt.

Här blir vi evakuerade från tåget från det ena tåget till det andra.

Efter en bra stunds väntan kom ett likadant tåg och ställde sig på spåret bredvid och till sist kunde vi bli evakuerade till det andra tåget. Det fanns även möjlighet till att åka tillbaka till stationen och jag valde att skippa en resa till Stockholm idag. Jag minns inte exakt hur lång tid hela operationen tog och det känns som om det kvittade; dagen var ändå förstörd. Under ett av uppropen sade den stackars konduktören att “Om gud så vill och byxorna håller så kommer vi till Stockholm”.

Jag valde att inte åka till Stockholm denna dag med tanke på att jag faktiskt har ett liv hemma i Västerås. Om det nu är en katastrof att ta sig till Stockholm hur är det då att ta sig hem?

Måndagen den 22 februari 2010
Avgångstid 07.14
Tåget  var kraftigt försenat liksom så gott som alla tåg mot Stockholm och övriga delar av landet, så jag valde att arbeta hemifrån. Jag satt på AF och arbetade och en av frugans kollegor kom in runt 10.00 och sade att det fortfarande satt folk och väntade som skulle ha åkt med 06.00 tåget.

Tisdagen den 23 februari 2010
Avgångstid 07.14
Tåget gick i tid så när som på ett par minuter och alla var glatt överraskade.
Avgångstid 16.07
Tåget gick en timme för sent strax efter klockan 17.00 och höll sedan den normala tiden på runt en timme till Västerås.

Onsdagen den 24 februari 2010
Avgångstid 08.00
Tåget var kraftigt försenat med 28 minuter. Efter en kort stund framgick det att 8.23 tåget skulle gå som vanligt, så jag satte mig på det. Strax efter att det skulle ha gått meddelade personalen att de hade problem med is som fastnat under tåget och som påverkade bromsarna. Tåget avgick 9.10 från Västerås. Tåget hamnade sedan bak ett av SL:s pendeltåg vilket gjorde att resan tog runt 1.5 timme.

Ståplats som vanligt…

Torsdagen den 25 februari 2010
Avgångstid: 08.00
Tåget överfullt, restid 75 min, ståplats.
Avgångstid: 15.07
Tåget mer än överfullt, restid 105 min, ståplats, varmgång i bromsar p.g.a. isbildning.

Fredagen den 26 februari 2010
Avgångstid: 08.00
Tåget överfullt, sittplats!!! Banverket hade inte uppdaterat sin sida vilket gjorde att jag trodde att 7.14 tåget skulle gå.

Måndagen den 1 februari 2010
Avgångstid:  06.53
Tåget gick som vanligt, men var överfullt vilket gjorde att jag fick stå hela resan.
Avgångstid: 17.07
Tåget var överfullt redan från början vilket gjorde att jag fick ståplats. När vi sedan rullade iväg fick vi stoppsignal under ca 20 minuter. När vi nästan var framme i Västerås tvingades tåget att stanna eftersom att en växel hade frusit ca 200 meter från perrongen. Totalt tog tågresan 2 timmar och 10 minuter.

Tisdagen den 2 februari 2010
Avgångstid: 06.53
Det verkade först som om att jag inte skulle få sitta men sedan sade konduktören att det fanns platser i nösta vagn. Jag gick dit, men det fanns inga platser så jag fortsatte till nästa vagn och till nästa och sedan kom jag fram till första klass och där fanns det faktiskt plats så jag satte mig där.
Avgångstid: 17.07
Tåget var överfullt som vanligt, men gick enligt tidtabellen. Jag fick med andra ord ståplats från Stockholm. När vi kom till Sundbyberg luktade det varm el eller någonting liknande, dvs bränt, och det visade sig att en av bromsarna på en av vagnarna hade gått sönder. Lokföraren försökte få los bromsarna tillsammans med övrig personal utan att lyckas vilket gjorde att många som skulle till Västerås och Enköping klev av för att vänta på nästa tåg. Klockan ca 17.50 kom nästa tåg och jag fick faktiskt en sittplats denna gång. Efter en liten stund fortsatte tåget mot Västerås. Drygt en kilometer från centralstation fick tåget stoppsignal vilket tvingade det att stanna under drygt en halvtimme. Totalt blev det en försening på ca 2 och en halv timme.

Snart är det sommar och sol (även fast det känns svårt att föreställa sig det just nu).

Här kommer några sommarbilder bara för att påminna oss att det faktiskt finns en sommar och att den är här om några månader.