Elbasimmet 2008 avklarat

Sjöräddningens nya båt plus några av de nio följebåtarna samlades strax före start.
Det var med stor ödmjukhet och respekt som jag idag simmade mitt första Elba-sim. Elba-simmet är ett tufft lopp för kunniga simmare och består av 2 600 meter simning mellan ön Elba och Lögarängen i Västerås. Det var det 92:a loppet som gick av stapeln detta år och totalt var det ca 50 simmare från olika klubbar och föreningar, främst från VSS (Västerås Simsällskap) och från Väsby Simsällskap men även från Linköping, Umeå och Motala. Loppets veteran, Mr Elba himself, Per-Anders Fahlén deltog i år för 47 året i rad och kommenterade sim-förhålladena som inte helt enkla eftersom att det blåste ganska ordentligt. Temperaturen i vattnet låg på 18 c och lufttemperaturen var ca 20 c.

Skeppare Olle Jansson med besättning på båten Sigfrid Edströms och en av följebåtarna.
Först var det samling och genomgång av hur loppet skulle gå till och efter att alla bytt om tog vi Elba-färjan ut till ön. Under tiden vi tog oss ut till ön såg frugis med besättning (med sonen som skeppare) till att ansluta till de följe-båtar som skulle följa simmarna längs loppet. Sjöräddningen var med under hela loppet med tre båtar där min käre far, Olle Jansson, var skeppare på Sigfrid Edströms, en av de större sjöräddningsbåtarna. Sjöräddningen var även ansvariga för att lägga ut de åtta bojar som alla simmare simmade längs.

Alla simmare gör sig klara för starten som gick 17.00.
Starten gick klockan 17.00 och spridningen bland simmarna var ganska stor. Jag tillhör VSS Vuxensim och har börjat simmat ganska nyligen (sedan två år tillbaka), så det gick inte riktigt lika fort för mig som för de yngre grupperna; de är grymt duktiga och snabba. Jag tyckte att simningen gick bra till en början, men efter ett tag fick jag en rejäl kallsup och fick stanna till; lite lustigt att jag agerade precis som en dykare i nöd brukar gära, dvs hostade, frustade och tog av mig glasögonen. Undrar varför vi gör så? Det blir lite add-insult-to-injury eftersom att situationen bara blir värre om man tar av sig glasögonen. Nåväl, jag tog det lugnt (jag brukar ta det lugnt i de flesta lägen) och var snabbt på banan igen. Det var en del vågor så jag var noga med att synka andningen med vågorna; lite svårt att synka tre-takt med vågor plus allt annat. Det vart en hel del bröstsim för min del eftersom att det var enklare att inte få kallsupar plus att jag fick lite problem med andningen i höjd med Kattskär. Sjöräddningen fick rycka in och hejda en båt som inte riktigt verkade ha koll på att det var ett helt gäng glada simmare i vattnet. Frugis med crew tog hand om ett par frusna tjejer som valde att bryta loppet och jag vet inte hur många andra som tvingades bryta, men jag tror att de flesta tog sig till mål.

En glad motionär simmar de sista metrarna till mål.
Väl framme i mål var det bara en simmare kvar i vattnet, typ jag, men det var många som hejade på mig och jag var glad att jag klarat av loppet. Våra kära vänner R & C med vår goa gud-dotter G var där tillsammans med Frugis och besättning plus pappa med sjöräddningsbåten. Skönt att se er som vanligt!

Mannen och havet - bak mig skymtar restaurangen som ligger på ön Elba.
Jag skulle vilja rikta ett stort tack till VSS som är en riktigt bra simklubb, Lars E som är en riktig inspirationskälla och eldsjäl inom simningen, Sofia som både kan vakta marsvin och piska på simmare, Janne på VSS-kansli, mina sim-kompisar i VSS Vuxensim (nästa år förväntar jag mig sällskap under loppet), Frugis med besättning, Sjöräddningen SSRS Västerås plus alla andra som deltog i årets Elba-sim.
Trevligt att råkas och ses igen nästa år!

Vansbrosimningen avklarad - 4/4 av en Svensk Klassiker

Då var det äntligen klart med klassikern och precis som jag tidigare hört var Vansborsimmet som att duscha efter Vätternrundan. :-) Det var en riktigt regnig dag som loppet ägde rum, men vad gör väl det när det enbart handlar om att bli blöt?

Här är jag på väg till starten vid bron vid Vanån. Det var lika många på väg dit som på väg tillbaka (även fast det kanske inte syns på bilden).

Gruppen före min grupp värmer upp. Varje grupp bestod av 400 personer och min grupp tillhörde en av de sista för dagen. Strax före starten fick jag en hälsning av speakern (tack frugis) som önskade mig lycka till.

Här går starten och det regnade friskt. Vattnet var inte så kallt som jag trodde även fast det låg på kring 17-18 grader celcius. Många simmare använde vaselin eller ull-fett för att isolera sig mot kylan, men jag valde att avstå eftersom att det även minskar friktionen mellan huden och vattnet vilket leder till att man simmar saktare. Jag kan inte säga att jag frös mer med tanke på att jag skippade fettet.

Strax efter starten och trångt i vattnet. Jag fick en del sparkar men det var bara att ta det lugnt och försöka crawla genom de grupper som bildades. Här är det ungefär 2 kilometer ned till kröken där Vanån rinner ut i Väster-dalälven.

Här är det ungefär halva sträckan och det är många simmare i vattnet. Det kändes bra att simma och jag frös inte. Längs hela sträckan var det följebåtar ifall någon skulle vilja avbryta simningen.

Längst ner på bilden simmar jag och jag varierade bröstsim med crawl och simmade lite ryggsim om vartannat. En kort stund senare kom jag till Vanåns utlopp och då märktes det att temperaturen i Vanån var något högre än i Väster-dalälven; det kändes ungefär som ett språngskikt inom dykningen.

Strax efter utloppet i Väster-dalälven kom jag till en följebåt där det satt två gubbar och höll koll. De bjöd de som ville på en skvätt saft och hejade på oss andra simmare. På deras båt hade de en skylt där det stod 854.12 meter kvar. På bilden ser man målområdet.

Här har jag precis kommit i mål på tiden 1:06:31. Som vanligt var det skönt att komma fram till slut och att jag dessutom nu var klar med klassikern gjorde inte saken sämre.

Glad med blommor och medalj! Nu återstår bara att skicka in resultaten till kansliet på en svensk klassiker. Den fina våtdräkten var ett bra fynd som jag köpte på Lidl för bara 299:-

Nybytt och klar och med min klubbtröja på. Sedan i oktober förra året har jag varit medlem i VSS Vuxensim. När jag duschade pratade jag med en simmare som hade simmat utan våtdräkt. Han hade legat i ett värmetält en halvtimme efteråt eftersom att han vart rejält nerkyld.
Ett stort tack till min familj som hejade på!