Visar inlägg med etikett Skidåkning. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Skidåkning. Visa alla inlägg

lördag 10 mars 2007

Vasaloppet avklarat - 2/4 av en svensk klassiker

clip_image001
Här hade jag precis kommit in i mål i Mora.

Så hade det då äntligen blivit dags för min lilla skidtur mellan Sälen och Mora.

Jag och min största supporter (a.k.a frugis) kom fram till Sälen strax före klockan 05.00 och började med förberedelserna på en gång. Först på listan stod startnummer och det hämtade jag ut i kanslit vid Vasaloppsstarten. I samma veva köpte jag ett par nya handskar, en ny mössa och energitillskott i form av bars (chokladkakor). Jag hade bestämt mig för att låta någon proffsig ta sig an fästvallan eftersom att det kan vara svårt att få till den beroende på vädret och smakar det så kostar det. Det vart i alla fall bra och så här i efterhand kan jag säga att det var värt de pengarna.

clip_image002
Sportdryck är A och O för att överhuvudtaget lyckas.

Tiden gick fort och före jag visste ordet av det var det dags att värma upp inför starten. Fyra helikoptrar svävade runt startfältet och det var skidåkare precis överallt. Eftersom att detta var mitt första Vasalopp fick jag starta i startled tio tillsammans med 5 000 andra glada skidåkare. Nästa år skall jag försöka att starta i startled sju eller bättre eftersom att spåren är mycket bättre då (återkommer till det här med spåren senare).

clip_image003
Startområdet med helikoptarar och media som bevakade starten.

08.00 gick starten och en enorm orm bestående av ca 15 100 skidåkare gav sig iväg mot Mora. Lite lustigt var att alla gav sig iväg och trodde att de skulle kunna skida på för att sedan hamna i den första backen. Det var tvärstopp i backen och tempot som gällde var snigelfart. Jag var livrädd för att mina stavar eller utrustning skulle gå sönder i trängseln, men det gick bra och efter mycket möda var jag upp på toppen.

Första kontrollen var Smågan som låg 11 km från start och strax efter starten dök de underbara distans-skyltarna upp. Skyltarna är mycket viktiga rent mentalt eftersom att de fungerar som delmål till nästa kontroll och hela tiden räknar ned antalet kilometer till Mora; det var dock lite kämpigt att se Mora 86 på den första skylten. Det första som slog mig då jag åkt ett tag var att det verkligen inte fanns en tillstymmelse till spår att åka i. Vad jag har hört i efterhand så hade det snöat, töat på natten plus att ca 10 000 andra åkare hade åkt i spåren före mig så med andra ord var det väl bara att vänja sig.

Jag tyckte att det gick bra att åka även fast det inte fanns några spår och jag stannade till ca var femte kilometer för att dricka och äta någonting. En sak som är intressant med t ex Vasaloppet, Vätternrundan osv är att man lär sig veta hur kroppen fungerar. Om du inte dricker får du ont i huvudet och om du inte matar maskineriet med energi så tappar du orken.

clip_image004
På väg nedför backarna efter Evertsberg.

Först kom Smågan, därefter Mångsbodarna, sedan Risberg och som en milstolpe Evertsberg. De dåliga förhållanderna i spåret gjorde att allt tog tid och tyvärr vart det en kamp mot de ökända repet. I Evertsberg kände jag mig trött, men eftersom att det var halvvägs kändes det bra mentalt och tillsammans med blåbärssoppa, sportdryck, bulle, min största supporter som matade mig med jordnötter och kanelbulle, så fick jag tillbaka massor med kraft och när jag dessutom upptäckte att det nu fanns spår att åka i så var det fullt ös som gällde. En liten bonus var att jag strax efter Evertsberg blev påhejad av min största supporter som stod och hejade på mig vid spåret.

clip_image005
Jag och ett helt gäng skidåkare vid Oxberg.

Nästa kontroll var Oxberg och sedan var det Hökberg och här var det samma visa som tidigare; äta och dricka massor, fylla flaska, sträcka på benen plus att frugis fanns där och hejade på mig. I Hökberg kändes det riktigt bra eftersom att kampen mot repet var slut. Jag skulle klara det! Jag stannade till och vallade om fästytan på skidorna och passade även på att prata med andra skidåakare. Det var många som hade brutit och alla jag pratade med sade att detta var ett av de tuffaste Vasalopp de varit med om.

clip_image006
En Duracellkanin i svart mundering! Mycket kämpa vart det.

Efter Hökberg kom Eldris och nu hade det börjat skymma. Jag hade ingen som helst koll på tiden, men det gjorde inget bortsett eftersom att Eldris låg samtidigt som nedräkningen blev ensiffrigt, dvs 9 km kvar!!! Tyvärr vart spåren dåliga igen och även fast det var skönt att bara ha några kilometer kvar så var det fortfarande krävande att ta sig till mål i Mora. Efter ett tag stod det Mora 2 km och nu spelade det ingen roll om det fanns spår eller inte. Det är en fantastiskt skön känsla att veta att man strax är framme och när jag kom fram till målområdet gav jag gärnet den sista biten. Jag vet inte vart jag fick energin ifrån, men skönt var det. Frugis fanns där och bättre kranskulla går det inte att hitta.

Totalt tog det 11 timmar och 20 minuter för mig att ta mig till Mora och nästa år kommer jag att försöka landa under tio timmar.

Ett stort tack till frugis & co, svärfar & co, L-G och alla mina vänner som hejade på mig!

torsdag 1 mars 2007

Operation: Vasaloppet

Efter en lång tids velande fick jag äntligen tummen ur (tack frugis) och bestämde mig för att genomföra Vasaloppet. Detta skedde på söndagen, en vecka före det aktuella evenemanget som skulle äga rum mellan Sälen och Mora.

För att lyckas genomföra Vasaloppet hade jag först ett par konkreta problem att ta itu med:

  1. Jag hade inga skidor.
  2. Jag hade inte åkt på längdskidor sedan jag åkte vita blixten under lumpentiden. Dessförinnan åkta jag längdskidor i norge då jag var barn (~8 år gammal).
  3. Jag hade inget startnummer till Vasaloppet (lite trivialt kan tyckas).

Under måndagen köpte jag mig ett par fina Salomon-skidor med pjäxor och stavar. Som vanligt var det en massa extra saker som behövdes så det vart billigt som vanligt (ironi).

För att kunna åka på skidorna behövde jag valla dem och eftersom att jag är totalt orädd för nya saker jag inte testat på tidigare gav jag mig in i den veteskapen med mottot -De dummaste bönderna får de största potäterna.

Vallningen var inte så svår att göra och jag offrade vårt strykjärn för glidvallan och lade stor möda på att göra som det stod på paketet. Fästvallan är något av det viktigaste i längdskidåkning och jag strök ut den ordentligt på fästytan under skidan.

Lite senare på kvällen var det dags att provåka skidorna och det fanns gott om snö i spåret på Rocklunda. Totalt han jag åka 75 km före Vasaloppet på söndagen och tekniken började komma sakta men säkert under veckan. Jag hann självklart med ett antal olika vurpor och ju mer jag åkte, desto stöddigare blev jag i spåret.

Det sista problemet var ju min biljett till folkfesten, dvs att få ett startnummer. Lyckligtvis fanns det en tjänst på Vasaloppets hemsida där man kunde köpa och sälja andras startnummer och efter lite letande lyckades jag få tag på en kvinna som sålde sin plats (hon hade tränat för lite ... bara 50 km). Det vart en bra affär och jag betalade bara en tedjedel mot vad det borde ha kostat egentligen.
Nåväl, då var det bara att få det registrerat hos Vasaloppet som återstod och detta kunde bara göras på plats i Mora. Lyckligtvis har jag en gammal vän i Mora och han hjälpte mig att även lösa detta problem (tack L-G!).

Alles klar! Då var det bara det roliga kvar att göra!