Här kommer några bilder jag tagit i Östra Hamnen, Västerås.
Briggen Tre Kronor på väg in till hamn.
Briggen när den kommit in till hamnen.
Bild tagen på Briggen Tre Kronor sent på kvällen. Den starka lampan i mitten är månen.
Isbrytaren Bore får äntligen vila efter en hård tid i vintras.
“Bore” - Världens äldsta ångdrivna isbrytare.
Fyrskeppet “Almagrundet” i Östra Hamnen, Västerås.
Elbafärjan har just lagt till vid ön Elba som ligger strax utanför Västerås.
Ja! Jag gjorde det! Efter många svåra stunder så löste jag pusslet, dvs Sodukun på flygplanet på väg till Las Vegas.
Självklart hade jag valt "Extreme" som nivå; finns det några andra alternativ än extreme?
Fy vad kallt det vara att springa 10 km i ett regnigt Västerås. Jag tror att visionen som arrangörerna hade var att det skulle finnas en strimma sol så att folk kunde sitta i parken och mysa efter loppet och äta den goda picknick-kassen som delades ut till de olika lagen, men det vart inte riktigt så.
Jag tog mig runt på tiden 50.12 och med tanke på att jag inte har tränat så mycket den senaste tiden så känner jag mig riktigt nöjd.
Just nu sitter jag med en nybryggd kopp espresso och mumsar tiramisu-glass. Jag har på min tjocka fleece-tröja och fötterna börjar sakteligen få tillbaka känseln tack vare mina fårskinns-tofflor.
Brrrr! Blä för regn! Svensk sommar är fantastisk!
Jag har efter mycket intensivt tankearbete kommit fram till att den glada bananen som dansar i "Peanut butter Jelly time" skulle kunna representera min åkstil då jag är i backen.
Åååå, vad jag tycker om att ösa ner för backen!!!
Jaha, så då växte vuxenpoängen ytterligare med en hel drös poäng. Jag och frugis tog vårt förnuft till fånga och köpte oss en stuga i Sälen, närmare bestämt vid Hemfjällstangen som ligger på "baksidan" av Lindvallen i Sälen.
Under flera år har vi tillbringat vintrar i Sälen och under de senaste åren har vi även varit där under sensommaren och för att summera det hela kort så tycker vi om att vara där.
Det vart riktigt varmt när vi eldade i vår egna kamin.
Vår stuga består av två fastigheter där storstugan på ca 40 kvadrat är den största av de två byggnaderna. Lillstugan är egentligen inte så liten, utan nästan lika stor som storstugan och den har även en bastu. Totalt rymmer båda stugorna ca 6+7 bäddar om man trixar lite och inte är så bekväm, dock är det 4+5 som är det jag skulle rekommendera.
Frugis sitter och laddar inför morgondagens Vasalopp (öppet spår) - Mycket Carboloader blir det...
Det har varit ett stort steg att köpa stuga för vår del och frugis har lagt ned en hel del tid på att kolla upp allt som behövs inför köpet. En glad överaskning för vår del var att det mesta som behövs redan finns i stugan och fungerar som det skall. Det finns kamin, värme, köksprylar, toa, varmvatten... toppenbra tycker jag! Vi kommer att bygga till lite för att förbättra storstugan med en ny hall och ett större allrum, men det kommer inte att ske förrän i sommar när snön försvunnit. En annan sak som kommer att bli intressant är att se hur tomten egentligen ser ut eftersom att det just nu är mer än en meter snö på marken.
När vi vaknade idag hade det kommit över tio centimeter med snö och som vanligt när det är alldeles vitt ute väcks leklusten. Barnen som satt och spelade under nästan hela gårdagen "slapp" göra det idag och tvingades i stället ut i den friska luften!
Efter lunch åkte vi till Björnön, som är ett friluftsområde vid Mälaren i utkanterna av Västerås, för att åka pulka och grilla korv. Det var massor med folk på Björnön och majoriteten hade små barn (hmmm, mina börjar ju bli riktigt stora nu). En liten reflektion jag och frugis gjorde var att vi sade åt sonen att han inte skulle ropa eller gapa varpå en liten elak dvärg (småtting) skrek jättehögt. Reflektion: gapet försvinner inte och det är bättre att barnen gapar där.
Nåväl, det vart god korv med inbyggda oliver och fetaost och därefter vart det en mumsiche apfel-kanel-küchen som försvann tillsammans med ett par koppar kaffe. Självklart åkte vi pulka och det var ett mycket hårt slag att frugis vann stjärt-lapps racet.
Efter att vi hade ätit började dottern att göra snögubbar vilket triggade sonen till att även han börja göra en snögubbe vilket i sin tur gjorde att jag (som vanligt) skulle göra den största snögubbe i stada! Ett frenetiskt arbete påbörjades där alla myror i hela världen låg i lä och där fem miljarder kineser inte skulle kunnat göra ett bättre arbete. Jag och sonen fick hjälp av en annan pappa med att lyfta dit midjan på "lilla gubben" medans dottern ägnade sig åt att stabilisera vårt verk. Sonen och dottern gjorde klart huvudet som frugis garnerade (kvistar och kottar) eller stylade i bästa MTV-total-makeover-pimp-my-snowman-manér. Lägg märke till den extremt kraftiga armen på snögubben.
Det var skönt att få komma ut en stund i den friska luften!
Idag när jag åkte till jobbet var det en så fantastiskt vacker soluppgång så att jag blev tvungen att stanna bilen och ta en bild.
Det är riktigt vackert när det är kallt och klart väder och tillsammans med Mälaren blir det ännu finare.
Vårt ena marsvin dog tyvärr under kvällen vilket påminde oss om att vi inte skall ta någonting för givet här i livet.
Förra helgen var vi i Sälen för att träna teknik inför det stundande Vasaloppet (öppet spår) som går av stapeln om några veckor. Det var riktigt fint väder och rejält kallt som sig bör i januari och om jag skall summera helgen så är jag nöjd med träningen.
Vi åkte till Sälen på fredagskvällen och var vid niosnåret framme vid stugan som frugis hade hyrt. En sak som är riktigt skönt med att ta en weekend eller att åka upp till Sälen är att hela familjen kommer närmare varandra plus att stressen minskar eftersom att alla måsten försvinner på något sätt. Jag tycker mycket om att få komma iväg en stund och i dagens stressade samhälle behöver vi små oaser då och då.
Målet med helgen var som sagt att jag och frun skulle få några mil i benen, men även att låta barnen få åka lite skidor/bräda plus att vi skulle ta oss en titt på en stuga på fjället.
Som sagt, det var grymt bra skidspår och jag kan bara hoppas att det kommer att vara bra spår när vi skall åka Vasaloppet om några veckor. Barnen retades och sade att det var manchester i backen och perfekt åkning utför, nåväl - jag kan inte göra allt.
Under lördagen var det -17 grader vid Lindvallen och temperaturen höll sig stadigt under dagen. Jag åkte totalt 34 km i skidspåren som var helt perfekta; skönt att ha lite bra förutsättningar för en gångs skull, dvs om vi bortser från kylan.
Under söndagen vart det ytterligare 28 km, men det var så kallt att jag fick ta ett förmiddags- och ett eftermiddagspass för att inte förfrysa mig; dock visade det sig att jag förfrös mig i alla fall på örsnibbarna av alla ställen. Jag upptäckte att jag hade fått en vattenblåsa på örsnibbarna när vi kom hem igen på söndagskvällen. Även blixtlåset på min träningsjacka hade gjort ett litet avtryck på halsen i form av ett sår som såg ut som ett brännmärke; kallt var det!
Sjöräddningssällskapet i Västerås brukar med jämna mellanrum genomföra olika former av övningar för att testa att allt som skall fungera verkligen fungerar. Denna kväll fick även jag och barnen möjlighet att delta som offer för olyckor på sjön. 
Före övningens början gick alla deltagare igenom de olika scenarion som skulle gälla. Christer med son, Stefan, Kristoffer, Karin, Torbjörn, pappa Olle och jag med familj fick en briefing före avfärd till olycksplatserna. Totalt var det fyra olika scenarion som skulle utspela sig där en båt börjat brinna, en annan börjat ta in vatten, en tredje vattenskoter försvunnit och en fjärde båt åkt vilse. Den andra besättningen på SSRS Västerås hade jouren idag och skulle ta hand om alla olyckor som inträffade (utöver de riktiga olyckorna som eventuellt skulle kunna inträffa). 
Sonen lyfter farfars Olles hund Billy-Boy med hjälp av hantaget på flytvästen. Billy-Boy är en riktig sjö-hund som inte verkade vara ett dugg rädd för vatten. 
Karin och Kristoffer förbereder sig som paret som kört på grund och fått hela båten vattenfylld. Den ena personen skulle ligga i vassen och den andra skulle irra runt på Kattskär och leta efter hjälp. 
Olle och Torbjörn på väg ut till olycksplatsen. Vårt scenario var att vår båt hade fattat eld av någon orsak varpå alla utom båtens ägare, Torbjörn lämnat båten. Torbjörn hade stannat kvar för att bekämpa elden. Mina barn och farfar med hund hade tagit sig till land med olika skador. Hunden hade fått ett huggormsbett, farfar en hjärtinfarkt, sonen en kraftig smäll i magen och dottern hade brutit handleden. Själv hade jag lämnat båten tillsammans med dem, men av någon anledning tappat bort dem och legat i vattnet under en längre tid. 
När sjöräddningen dykt upp letade de rätt på mig som låg och flöt en bra bit från båten. De försökte få kontakt med mig, men jag spelade trött, frusen och chockad och svarade svagt på deras signaler. De ledde mig med en båtshake till aktern på båten och drog sedan upp på däck med hjälp av en bår. Därefter kontrollerade besättningen hur jag mådde och i vilket tillstånd jag befann mig i. Eftersom att jag i detta fall hade legat länge i vattnet och var rejält kyld plus att jag inte visste vart barnen och min familj var så var jag chockad och trött. 
En av besättningsmännen på Sigfrid Edtröms spejar ut efter resten av passagerarna som befunnit sig på den brinnande båten. 
Jag tog en liten paus mitt i eländet och följde besättningen i deras räddningsaktion. Bilden togs av Torbjörn som körde vår båt, dvs den båt som brann. Lägg märke till min EXTREMT trendiga flytväst; samma flytväst jag hade jag bodde hemma hos mina föräldrar på Tidö-Lindö under slutet på 80-talet. 
Efter en kort stunds span hittade sjöräddningen resten av familjen som hade tagit sig till ön som låg bredvid och stigit i land på en brygga. 
Besättningsman Mike tog hand min dotter som hade brutit handleden. 
Lanternorna används för att signalera till andra båtar i vilken riktning båten är på väg och om båten har begränsad körförmåga. Om ni tittar på raden med de tre lanternorna till vänster på bilden så är den översta röd, mellersta vit och nedersta röd, och dessa används för att tala om att fartyget bogserar någonting - i detta fall en båt vid sidan om. De andra lanternorna (bortsett från de som alltid lyser framår och bakåt) används på samma sätt för att tala om att fartyget bogserar någonting med lina. 
Det var en mycket vacker kväll då solen väl tittade fram. Intressant att få möjlighet till att delta i denna övning. Stort tack till SSRS Västerås.
Jag tar ett djupt andetag, dyker ned under ytan och simmar längs botten. Simtag efter simtag tar jag mig fram emot andra sidan där jag vet att jag kommer kunna fylla lungorna med luft igen. Efter halva sträckan andas jag in luften jag har i munnen samtidigt som jag fortsätter mot mitt mål - andra sidan. Inte långt kvar nu och jag känner att kraften och luften börjar ta slut. Nu börjar viljan ta överhanden och jag vet att det är en inlärd känsla som sitter djupt rotad i mitt väsen som människa som talar om för mig att jag borde stiga upp till ytan. Jag vet att det inte är långt kvar nu och simmar vidare längs botten. Pulsen ökar och det är bara några meter kvar tills allt är över. Jag börjar uppstigningen och tar tag i väggen på andra sidan - framme!
Dan Jansson
Paraplydrinkar, bikinibrudar, party och hålligång till sena natten? Nja, så vart det inte direkt för oss, men att åka till Sälen mitt på sommaren är faktiskt riktigt skönt och det finns massor av saker att göra där. Vi var där en vecka och jag kan varmt rekommendera en tur på sommaren.
Stugorna kostar nästan ingenting att hyra under sommartid (jämfört med vintern/våren), så det är ett relativt billigt alternativ att åka upp dit under en vecka. Vi har varit mycket i Sälen (vintertid) och börjar få bra koll på de olika områdena på fjället och i dalen. Denna gång rörde vi oss mest kring Tandådalen. 
Vi firade första dagen med att gå upp i de ännu brantare partierna som finns på vänster sida om den välkända väggen. Pust, stånk och stön! Det kändes skönt att komma upp på toppen av Hundfjället. 
En dag gick vi upp för Vasaloppsstarten, dvs den korta sträckan före den lilla backen som ALLA skidlöpare skall ta sig förbi. Familjen förstod ganska snabbt att det var lite längre än vad det verkade vara (på tv) och efter en ganska rejäl promenad var vi uppe på Vasaloppets högsta punkt (512 meter) där vi passade på att ta en fika. Vädret var som vanligt ostabilt och solen sken för att sedan döljas av tunga regnmoln. 
Ett riktigt tufft och roligt alternativ till skidäkning är att åka mountainbike (Mountainbike/Downhill) ned för backarna. På Lindvallen hyrde vi cyklar och tog liften upp (Märta Express) tillsammans med cyklarna som sattes fast i speciella cykelhållare. Det fanns ett antal olika cyklar att välja bland och jag valde en som hade bra dämpning både fram och bak. 
Banan varierade gällande hur stor lutning, stenigt, gyttjigt, blött det var. Det gick för det mesta bra även fast vi rammlade ett par gånger. Efter ett tag vågade jag släppa på rejält med fart och det var riktigt coolt att bara ösa ned för backen. 
Under cykelturen (och även före dess) så vi att det fanns gott om blåbär detta år. Det blev ett antal liter blåa godsaker (som med framgång enkelt kan förvandlas till en blåbärs-paj) efter ett par timmars plockande. Det var ont om hjortron detta år till skillnad från förr-förra året då det i princip fanns hur mycket som helst. 
Fika under bärplockningen - inte så dumt faktiskt! 
Vi köpte fiskekort för Transstrands fiskeområde och provade på fisket i ett par tjärn. Här provar jag lyckan i södra Långtjärn, men tyvärr vart det inget napp. 
Det vakade en hel del under tiden vi fiskade, men jag tror att de rackarns fiskarna är allt för sluga för våra metoder. Som vanligt var det väldigt vackert och rofyllt. 
Skymning i Långtjärn på fjället bak Lindvallen. 
På vägen hem stannade vi på Lappens Gatukök i Hedemora och köpte lite? glass. Den lilla skapelsen jag håller i handen gjorde mig rejält mätt och kostade bara 20 kronor.
Suo-potku-pallo (swamp-kick-ball) is a really extraordinary sportevent in Ukkohalla, Finland, and I got the opportunity to try it through a friend who won a competition.
This is one of the wackiest things I have ever done, and it was a long time since I had so much fun in such a short time. 
After the arrival to Oulu, the Nokian Tyres Team got together in the bus towards Hyrinsalmi. After a while my friend broke the silence by yelling Nastorovia, and then the ice was broken and the get-together-party started. 
Alexsej, Rolf, Tuomas and Lauri somewhere between Oulu and Hyrinsalmi, 500 km up north from Helsinki in Finland. 
Our cabin was really nice and I think that we must have been some of the first to stay there. 
Maija Vilkkumaa is a really famous artist in Finland and the crowd enjoyed her music. There where a lot of people listening to Maija at the Swamp Rock this evenening. 
Me and Rolf standing at the gate of Suopotkupallo. 
Standing: Rolf, Dan (me) and Dmitry. Sitting: Lauri and Tuomas. 
Alexsej prepares himself by putting Duc-tape around his shoes.
He actually lost one of his shoes in one of the first games he played. 
The Nokian team from russia. I dont know all their names, but they where really energetic in the games we played. 
Dmitry is trying to take the ball and prevent a goal from the opposite team. 
The ball in play, but it is not that simple to get it since all the players are sinking down about 20-70 centimetres in the swamp. 
Notice how deep the players are with their feet in the swamp. They ARE standing. 
I am trying to take the ball from a finnish player. It is hard but I am a strong person and I never gave up the hope in succeding taking it. I was laughing constantly for the first half of the match and it felt wonderful when I lost the ball and the finnish guy who took it lost it again because the ball got stuck in the swamp. He yelled PERKELE and I guess he felt just as frustrated as we all did. 
We won one match and celebrated it by throwing ourselves into the deepest part of the swamp. Notice the cameraman to the right. He was filming the whole game. 
About half of the teams in Soupotkupallo where female. Here ar two teams fighting of the ball by crawling in the swamp. 
Alot of the teams had special outfits and I loved seeing this. Notice the white turkey who is alive and the one that is the dying swan. 
As I said, there was a cameraman filming the games, and when we got to the Swamp Rock in the eveneing they had a big screen where they showed our game . It is me trying to run through the swamp. 
A field ready for a game. There where lots of water since it had been raining a lot the previous evenening. 
Why would I ever like to take a bath here? Maybe if I were finnish! Well, after a game it did not matter where you went since you got all wet. 
Some finnish guys trying to have a decent game. As you can see they are stuck in the swamp. 
A team that had just won a game celebrated with a ritual where they all approached eachother and finally threw themselves to the ground in the swamp. 
The ball at play in a good game! It is hard, but people are stubborn and strong. No sissies here! 
The first-aid tent. According to a worker there had been 6 snakebites and 12 broken legs by the time half of the tournament had been played.
Last year the swamps was much drier and the result of that was many broken legs. 
I am getting ready for a game. Please notice that I am actually clean. 
Well, we lost the game and I was not that clean anymore.
Can you spot something that is dry on me except from my hair? 
There was a thunderstorm, and the lightning struck
just near the swamp-area. The restaurant tent was
totally full of people who did not want to get wet
(why? they got wet anyway). 
A mix in the mouth grog done by one of the russian guys.
First a little Koskenkorva and second som Coka Cola.
I would like to send my regards to all the team-members from russia, finland and a special thank you to the people at Nokian Tyres for giving us the opportunity to participate in this event.
A very special thanks to my friend, Rolf, who made it possible for me to go there by asking me if I would like to join him.
Thanks again!
