Konferens i Milano 2008

Företaget jag arbetar på brukar varje år åka till ett land för den årliga konferensen. Det brukar bli en mix av både s.k. business-mumbo-jumbo och trevligheter i stadens sus och dus.

Helt fantastiskt att se ner på alperna - hmmm, jag vill åka skidor!
Detta år var destinationen Milano som ligger i provinsen Lombardiet i Italien. Vi reste dit på fredagsmorgonen och var där under tre dygn, från fredagen till måndagen. Första stoppet efter att vi landat på flygplatsen i Bergamo var på en Autogrill som låg längs vägen till Milano. Jag åt en pizza-slice som var supersmarrig (hmmm, kanske var den extra god eftersom att jag var tok-hungirg?) med parmaskinka och färsk basilika.

Solnedgång över Nils Liedholms vingård.

Efter maten åkte vi vidare mot resans första aktivitet, dvs Liedholms vingård som låg ca en och en halv timma från Milano. Vingården ligger i tio mils radie från Milano, Genova och Turin. Det var en mycket lång resa för att få smaka tre glas vin, men det var första gången jag var på en vingård, så det var det värt. Någon gång skulle jag vilja åka på en vin-resa där jag och frugis bara testar olika viner i t.ex. Toscana eller något. Jag har hört att Sydafrika skall vara riktigt, så dit skulle jag också vilja åka.

I bakgrunden syns faten där vinet lagras. Vår guide, Liedholms son,
berättade att de gjorde en omfattande renovering 1987. 
Det var intressant att se Liedholms vingårds anläggning och jag tycker alltid att det är fascinerande att få se hur saker och ting görs.

De hade en intressant buteljeringsmaskin som de använder då de buteljerar
de ca 1000 flaskor då det är dags för tappning.

Då vi visats runt i anläggningen fick vi prova på ett par olika viner. Ett av vinerna var mouserande, dvs prosecco, och de andra två vinerna vi testade var röda viner. Efter vinprovningen var det dags att åka vidare tillbaka till Milano - puh! en och en halv timme till på bussen.

Red, red wine ... det skall vara gôtt att leva!
Då vi kom fram till hotellet var det kväll, så vi checkade in och gjorde oss i ordning inför kvällen middag på en restaurang i Milano. Maten var god och det var lite annorlunda att äta biff med bara sallad och körsbärstomater. Jag vet inte hur många flaskor vin som gick åt; gott var det i alla fall.

SteLun visar musklerna.
Kvällen avslutades på hotellet med en god öl, snacks och lite armbrytning. Det är min kollega som försöker bryta ner en en person på ett annat företag.

Ny blogg!

Så då vart jag med ny blogg och orsaken till det var att Sprayblog valde att upphöra med sin bloggtjänst.

Nu är min tanke att föra över mina gamla blogginlägg eftersom att jag ofta skriver om resor jag har gjort. Jag tycker om att resa och kommer nog att fortsätta skriva om bl.a. resor. Annat som är intressant är sådant som jag gör på min fritid, dvs en svensk klassiker, dykning, tabling (Round Table) och annat som intresserar mig.

Övning tillsammans med SSRS Sjöräddningen Västerås

Sjöräddningssällskapet i Västerås brukar med jämna mellanrum genomföra olika former av övningar för att testa att allt som skall fungera verkligen fungerar. Denna kväll fick även jag och barnen möjlighet att delta som offer för olyckor på sjön.

Före övningens början gick alla deltagare igenom de olika scenarion som skulle gälla. Christer med son, Stefan, Kristoffer, Karin, Torbjörn, pappa Olle och jag med familj fick en briefing före avfärd till olycksplatserna. Totalt var det fyra olika scenarion som skulle utspela sig där en båt börjat brinna, en annan börjat ta in vatten, en tredje vattenskoter försvunnit och en fjärde båt åkt vilse. Den andra besättningen på SSRS Västerås hade jouren idag och skulle ta hand om alla olyckor som inträffade (utöver de riktiga olyckorna som eventuellt skulle kunna inträffa).

Sonen lyfter farfars Olles hund Billy-Boy med hjälp av hantaget på flytvästen. Billy-Boy är en riktig sjö-hund som inte verkade vara ett dugg rädd för vatten.

Karin och Kristoffer förbereder sig som paret som kört på grund och fått hela båten vattenfylld. Den ena personen skulle ligga i vassen och den andra skulle irra runt på Kattskär och leta efter hjälp.

Olle och Torbjörn på väg ut till olycksplatsen. Vårt scenario var att vår båt hade fattat eld av någon orsak varpå alla utom båtens ägare, Torbjörn lämnat båten. Torbjörn hade stannat kvar för att bekämpa elden. Mina barn och farfar med hund hade tagit sig till land med olika skador. Hunden hade fått ett huggormsbett, farfar en hjärtinfarkt, sonen en kraftig smäll i magen och dottern hade brutit handleden. Själv hade jag lämnat båten tillsammans med dem, men av någon anledning tappat bort dem och legat i vattnet under en längre tid.

När sjöräddningen dykt upp letade de rätt på mig som låg och flöt en bra bit från båten. De försökte få kontakt med mig, men jag spelade trött, frusen och chockad och svarade svagt på deras signaler. De ledde mig med en båtshake till aktern på båten och drog sedan upp på däck med hjälp av en bår. Därefter kontrollerade besättningen hur jag mådde och i vilket tillstånd jag befann mig i. Eftersom att jag i detta fall hade legat länge i vattnet och var rejält kyld plus att jag inte visste vart barnen och min familj var så var jag chockad och trött.

En av besättningsmännen på Sigfrid Edtröms spejar ut efter resten av passagerarna som befunnit sig på den brinnande båten.

Jag tog en liten paus mitt i eländet och följde besättningen i deras räddningsaktion. Bilden togs av Torbjörn som körde vår båt, dvs den båt som brann. Lägg märke till min EXTREMT trendiga flytväst; samma flytväst jag hade jag bodde hemma hos mina föräldrar på Tidö-Lindö under slutet på 80-talet.

Efter en kort stunds span hittade sjöräddningen resten av familjen som hade tagit sig till ön som låg bredvid och stigit i land på en brygga.

Besättningsman Mike tog hand min dotter som hade brutit handleden.

Lanternorna används för att signalera till andra båtar i vilken riktning båten är på väg och om båten har begränsad körförmåga. Om ni tittar på raden med de tre lanternorna till vänster på bilden så är den översta röd, mellersta vit och nedersta röd, och dessa används för att tala om att fartyget bogserar någonting - i detta fall en båt vid sidan om. De andra lanternorna (bortsett från de som alltid lyser framår och bakåt) används på samma sätt för att tala om att fartyget bogserar någonting med lina.

Det var en mycket vacker kväll då solen väl tittade fram. Intressant att få möjlighet till att delta i denna övning. Stort tack till SSRS Västerås.

Elbasimmet 2008 avklarat

Sjöräddningens nya båt plus några av de nio följebåtarna samlades strax före start.
Det var med stor ödmjukhet och respekt som jag idag simmade mitt första Elba-sim. Elba-simmet är ett tufft lopp för kunniga simmare och består av 2 600 meter simning mellan ön Elba och Lögarängen i Västerås. Det var det 92:a loppet som gick av stapeln detta år och totalt var det ca 50 simmare från olika klubbar och föreningar, främst från VSS (Västerås Simsällskap) och från Väsby Simsällskap men även från Linköping, Umeå och Motala. Loppets veteran, Mr Elba himself, Per-Anders Fahlén deltog i år för 47 året i rad och kommenterade sim-förhålladena som inte helt enkla eftersom att det blåste ganska ordentligt. Temperaturen i vattnet låg på 18 c och lufttemperaturen var ca 20 c.

Skeppare Olle Jansson med besättning på båten Sigfrid Edströms och en av följebåtarna.
Först var det samling och genomgång av hur loppet skulle gå till och efter att alla bytt om tog vi Elba-färjan ut till ön. Under tiden vi tog oss ut till ön såg frugis med besättning (med sonen som skeppare) till att ansluta till de följe-båtar som skulle följa simmarna längs loppet. Sjöräddningen var med under hela loppet med tre båtar där min käre far, Olle Jansson, var skeppare på Sigfrid Edströms, en av de större sjöräddningsbåtarna. Sjöräddningen var även ansvariga för att lägga ut de åtta bojar som alla simmare simmade längs.

Alla simmare gör sig klara för starten som gick 17.00.
Starten gick klockan 17.00 och spridningen bland simmarna var ganska stor. Jag tillhör VSS Vuxensim och har börjat simmat ganska nyligen (sedan två år tillbaka), så det gick inte riktigt lika fort för mig som för de yngre grupperna; de är grymt duktiga och snabba. Jag tyckte att simningen gick bra till en början, men efter ett tag fick jag en rejäl kallsup och fick stanna till; lite lustigt att jag agerade precis som en dykare i nöd brukar gära, dvs hostade, frustade och tog av mig glasögonen. Undrar varför vi gör så? Det blir lite add-insult-to-injury eftersom att situationen bara blir värre om man tar av sig glasögonen. Nåväl, jag tog det lugnt (jag brukar ta det lugnt i de flesta lägen) och var snabbt på banan igen. Det var en del vågor så jag var noga med att synka andningen med vågorna; lite svårt att synka tre-takt med vågor plus allt annat. Det vart en hel del bröstsim för min del eftersom att det var enklare att inte få kallsupar plus att jag fick lite problem med andningen i höjd med Kattskär. Sjöräddningen fick rycka in och hejda en båt som inte riktigt verkade ha koll på att det var ett helt gäng glada simmare i vattnet. Frugis med crew tog hand om ett par frusna tjejer som valde att bryta loppet och jag vet inte hur många andra som tvingades bryta, men jag tror att de flesta tog sig till mål.

En glad motionär simmar de sista metrarna till mål.
Väl framme i mål var det bara en simmare kvar i vattnet, typ jag, men det var många som hejade på mig och jag var glad att jag klarat av loppet. Våra kära vänner R & C med vår goa gud-dotter G var där tillsammans med Frugis och besättning plus pappa med sjöräddningsbåten. Skönt att se er som vanligt!

Mannen och havet - bak mig skymtar restaurangen som ligger på ön Elba.
Jag skulle vilja rikta ett stort tack till VSS som är en riktigt bra simklubb, Lars E som är en riktig inspirationskälla och eldsjäl inom simningen, Sofia som både kan vakta marsvin och piska på simmare, Janne på VSS-kansli, mina sim-kompisar i VSS Vuxensim (nästa år förväntar jag mig sällskap under loppet), Frugis med besättning, Sjöräddningen SSRS Västerås plus alla andra som deltog i årets Elba-sim.
Trevligt att råkas och ses igen nästa år!

Andas

Jag tar ett djupt andetag, dyker ned under ytan och simmar längs botten. Simtag efter simtag tar jag mig fram emot andra sidan där jag vet att jag kommer kunna fylla lungorna med luft igen. Efter halva sträckan andas jag in luften jag har i munnen samtidigt som jag fortsätter mot mitt mål - andra sidan. Inte långt kvar nu och jag känner att kraften och luften börjar ta slut. Nu börjar viljan ta överhanden och jag vet att det är en inlärd känsla som sitter djupt rotad i mitt väsen som människa som talar om för mig att jag borde stiga upp till ytan. Jag vet att det inte är långt kvar nu och simmar vidare längs botten. Pulsen ökar och det är bara några meter kvar tills allt är över. Jag börjar uppstigningen och tar tag i väggen på andra sidan - framme!

Dan Jansson

Dykning i världsklass

De senaste dagarna har vi dykt en hel del med Lanta Diver samtidigt som sonen gjorde klart sin AOW (Advanced Open Water) utbildning. Under gårdagen dök vi på King Cruiser som är ett vrakdyk och avslutade med ett nattdyk i Thailand.

Dykflaggan talar om att det är dykare i vattnet ch att man skall iakta försiktighet. Lanta Diver är duktiga på att hålla säkerheten på en bra nivå.

Inför varje dyk tar divemastern fram en dykplan på hur dyket skall genomföras. Vi går igenom vart nedstigning skall ske och hur länge vi skall vara nede.

Hin Daeng är rankat som en av världens bästa dykplatser. Vi dök ett mycket bra dyk här och såg bl. a. ett stort stim med stora batfishes. Sikten var riktigt god och vattnet var från svagt till medel strömt. Tyvärr missade vi manta ray detta dyk, men det gjorde ingenting eftersom att vi såg två under det föregående dyket. :-)

På väg tillbaka blev det lite uppståndelse då vi passerat Koh Haa (även det ett mycket uppskattat dykmål). Kapten på båten hade hört att valhaj hade setts till och vi började genast speja efter den. Efter en stund fick vi syn på den och det visade sig ganska snart att det inte var en utan tre till fyra stycken!!! Vi lyckades styra båten så att vi kom upp bredvid valhajen och kunde se hela det magnifika djuret; den måste ha varit ca sju meter lång. Helt fantastiskt!!! Det var en vacker kväll då vi till slut kom till piren i Ban Saladan.

Mat i thailand ...

Ok, som en del smarta människor förstått så är det både mycket god och billig mat här. Vi har nog gått igenom hela repertoaren av rätter som finns och det är bara att börja om eftersom att det är så gott.
Nu senast beställde vi:
- 1 st Papaya salad (supergott!!!)
- 2 st Chicken with red curry
- 1 st Chicken with green curry
- 1 st Chicken with basil leaves and chili
- 4 st ris (man beställer riset separat)
- 6 st läskedrycker
- 2 st öl (jag är den skyldige, jag erkänner)
- 2 st kaffe
- 1 st frukttallrik (mango, melon, banan och ananas - mums!)
Notan hamnade på 960 vilket kan tyckas vara rimligt där hemma om man räknar i svenska kronor; det är ju det vi brukar betala.
Sanningen är dock den att den egentliga summan i SEK är:
960 BAHT / 10 * 2 = 192 SEK
Denna summa är ganska hög om man jämför vad vi brukar betala för t ex lunchen som brukar landa på ca 500 BAHT, dvs 100 SEK.