Vätternrundan 2009

Årets upplaga av Vätternrundan bjöd på både vind och regn och det kändes lite väl tungt inför starten på lördagsmorgonen. Jag hade lusläst väderleksrapporterna på både SMHI och på www.YR.no (bra norsk väderlekstjänst) och det såg mörkt ut, dvs både regn och blåst vilket inte är en bra kombination. Nåväl, vädrets makter rår ingen på och det är bara att ta det vi får.

Detta var mitt fjärde varv runt sjön Vättern och till skillnad från förra året så var både jag och frugis friska i år. Inför förra årets Vätternrunda blev jag rejält förkyld och fick 40 grader feber bara 10 dagar före och det var med nöd och näppe som jag kunde ge mig iväg. Lyckligtvis hann jag bli frisk tills det var dags att rulla iväg, men tyvärr blev frugis sjuk under loppet och blev tvungen att bryta i Fagerhult efter drygt halva rundan.

Mitt mål med årets runda var satt på kring tio timmar och det kändes rimligt eftersom att jag hunnit med en del långturer tillsammans med frugis där vi cyklat  ca 150 km i trakterna kring Västerås plus att jag i år cyklade tillsammans med Västerås Cykelklubb (VCK).

Inför starten delades de ca 50 medlemmarna från VCK upp i olika grupper beroende på vilka tider de satsade på. Min grupp siktade på ca 10 timmar och på en medelhastighet på 35 km/h. Vi startade som startgrupp 259 klockan 04.36 på lördagsmorgonen och rullade iväg i gryningen.

 

Strax efter Gränna (ca 80 km) stannade vi till för en kort kisspaus på Kaxholmen och jag passade på att ta en bild på det fina vädret. Det hade blåst, regnat, stänkt och gått undan i en ganska så bra hastighet från starten i Motala. Tror att vi låg på en medelhastighet på över 35 km/h.

Nästa stopp blev i Fagerhult som ligger efter Jönköping. Då hade vi cyklat mer än 140 km. Jag fyllde på med energi och drack den fantastiska blåbärssoppan (mums) som alltid brukar finnas i dessa sammanhang. I samma veva gjorde jag mig av med min regnponcho (även känd som spinnakern) som fungerat som segel under ett par mil. Tips: cykla inte med regnponcho! Löfte: Nästa år kommer jag att ha en regnjacka.

 

Att cykla i klunga är en av grundförutsättningarna för att komma ner i tid då man cyklar t ex Vätternrundan. Vi var kring 20 personer som turades om att dra i det gäng jag cyklade med och längst bak hade vi en grindvakt som såg till att det inte kom in andra cyklister i vårt gäng. Vi som cyklade i ett team hade hyfsat bra koll på varandra, men det kan bli riktigt farligt om det kommer in någon annan cyklist som inte riktigt vet hur vi cyklar. När man cyklar i klunga signalerar man hela tiden till varandra plus att de flesta turas om att dra. För att det skall fungera med rotationen har man på förhand bestämt vilket led som skall gå fram respektive bak. Den eller de som drar brukar i regel ligga längst fram ca en minut för att sedan släppa fram nästa person. Det finns lite olika varianter, men denna variant är den jag cyklat mest i.

Under loppet såg jag bara en olycka där två cyklister hade ramlat och det är min absolut största skräck att ramla eller vurpa ordentligt. Jag råkade ut för ett tillbud då jag cyklade in i cyklisten framför mig då vi trampade upp för en backe. Lyckligtvis gick det bra och vi lyckades avvärja faran, men det var bra nära att jag vurpade.

 

Jag nämnde tidigare min spinnaker (segel), dvs min regnponcho som fladdrade fint i vinden och tillsammans med stänk från cyklarna framför stänkte det ganska fint emmelanåt.

Jag kommer smaken av salt som jag hade i trakterna kring Gränna. I tillägg till det så knastrade det rätt fint i munnen.

Friskvård på hög nivå!

 

Dags att lämna depån vid Stora Hammarsundet (258 km). Vi stannade till en kortis och fyllde på vatten. Jag hade varit smart nog att suga i mig en hel förpackning gel i Karlsborg (ca 5 mil tidigare) vilket inte var så bra eftersom att det stod att det var 3 doseringar som inte skulle tas vid samma tillfälle. Jag fick grymt ont i magen och jag var rädd ett tag att jag skulle bli tvungen att bryta; dock blev det bra igen efter mängder av vatten plus en banan och några vetebullar.

Vid Karlsborg splittrades klungan en stund eftersom att det vart ett litet missförstånd där ett gäng åkte in i depån för att fylla på vatten och det andra fortsatte en bit för att sedan stanna. Detta ledde till att mitt gäng på 5 personer cyklade själva tills dess vi kom ifatt de andra ca 6 mil senare.

 

Framme i mål kändes det grymt skönt att ha tagit sig igenom hela rundan än en gång. Det bjöds på pastasallad som vanligt och till de serverades det kall lättöl. Det är sällan en lättöl smakar så gott som efter ett varv runt Vättern.

Tiden slutade på 10 timmar och 22 minuter och av denna tid låg 37 minuter på olika stopp, dvs kisspauser osv. Medelhastigheten låg på 31,5 km/h och toppfarten på 60 km/h.

 

På bilden syns en del av de som var med i min klunga plus frugis som välkomnade oss vi målet. Jag skulle vilja tacka Västerås Cykelklubb och de andra som fanns med i min klunga (Thomas, Kenneth, Nicklas, Janne med flera) - grymt bra jobbat och tack för bra draghjälp. Vi ses nästa år!

Frugis var både glad och fräsch efter att ha tagit sig i mål på 13 timmar. Grymt bra jobbat! Nästa år vill jag att du hänger på i mitt gäng.

Självklart kom solen när vi åkte hem, men som tur var försvann den när vi närmade oss Västerås.