Vätternrundan 2009

Årets upplaga av Vätternrundan bjöd på både vind och regn och det kändes lite väl tungt inför starten på lördagsmorgonen. Jag hade lusläst väderleksrapporterna på både SMHI och på www.YR.no (bra norsk väderlekstjänst) och det såg mörkt ut, dvs både regn och blåst vilket inte är en bra kombination. Nåväl, vädrets makter rår ingen på och det är bara att ta det vi får.

Detta var mitt fjärde varv runt sjön Vättern och till skillnad från förra året så var både jag och frugis friska i år. Inför förra årets Vätternrunda blev jag rejält förkyld och fick 40 grader feber bara 10 dagar före och det var med nöd och näppe som jag kunde ge mig iväg. Lyckligtvis hann jag bli frisk tills det var dags att rulla iväg, men tyvärr blev frugis sjuk under loppet och blev tvungen att bryta i Fagerhult efter drygt halva rundan.

Mitt mål med årets runda var satt på kring tio timmar och det kändes rimligt eftersom att jag hunnit med en del långturer tillsammans med frugis där vi cyklat  ca 150 km i trakterna kring Västerås plus att jag i år cyklade tillsammans med Västerås Cykelklubb (VCK).

Inför starten delades de ca 50 medlemmarna från VCK upp i olika grupper beroende på vilka tider de satsade på. Min grupp siktade på ca 10 timmar och på en medelhastighet på 35 km/h. Vi startade som startgrupp 259 klockan 04.36 på lördagsmorgonen och rullade iväg i gryningen.

 

Strax efter Gränna (ca 80 km) stannade vi till för en kort kisspaus på Kaxholmen och jag passade på att ta en bild på det fina vädret. Det hade blåst, regnat, stänkt och gått undan i en ganska så bra hastighet från starten i Motala. Tror att vi låg på en medelhastighet på över 35 km/h.

Nästa stopp blev i Fagerhult som ligger efter Jönköping. Då hade vi cyklat mer än 140 km. Jag fyllde på med energi och drack den fantastiska blåbärssoppan (mums) som alltid brukar finnas i dessa sammanhang. I samma veva gjorde jag mig av med min regnponcho (även känd som spinnakern) som fungerat som segel under ett par mil. Tips: cykla inte med regnponcho! Löfte: Nästa år kommer jag att ha en regnjacka.

 

Att cykla i klunga är en av grundförutsättningarna för att komma ner i tid då man cyklar t ex Vätternrundan. Vi var kring 20 personer som turades om att dra i det gäng jag cyklade med och längst bak hade vi en grindvakt som såg till att det inte kom in andra cyklister i vårt gäng. Vi som cyklade i ett team hade hyfsat bra koll på varandra, men det kan bli riktigt farligt om det kommer in någon annan cyklist som inte riktigt vet hur vi cyklar. När man cyklar i klunga signalerar man hela tiden till varandra plus att de flesta turas om att dra. För att det skall fungera med rotationen har man på förhand bestämt vilket led som skall gå fram respektive bak. Den eller de som drar brukar i regel ligga längst fram ca en minut för att sedan släppa fram nästa person. Det finns lite olika varianter, men denna variant är den jag cyklat mest i.

Under loppet såg jag bara en olycka där två cyklister hade ramlat och det är min absolut största skräck att ramla eller vurpa ordentligt. Jag råkade ut för ett tillbud då jag cyklade in i cyklisten framför mig då vi trampade upp för en backe. Lyckligtvis gick det bra och vi lyckades avvärja faran, men det var bra nära att jag vurpade.

 

Jag nämnde tidigare min spinnaker (segel), dvs min regnponcho som fladdrade fint i vinden och tillsammans med stänk från cyklarna framför stänkte det ganska fint emmelanåt.

Jag kommer smaken av salt som jag hade i trakterna kring Gränna. I tillägg till det så knastrade det rätt fint i munnen.

Friskvård på hög nivå!

 

Dags att lämna depån vid Stora Hammarsundet (258 km). Vi stannade till en kortis och fyllde på vatten. Jag hade varit smart nog att suga i mig en hel förpackning gel i Karlsborg (ca 5 mil tidigare) vilket inte var så bra eftersom att det stod att det var 3 doseringar som inte skulle tas vid samma tillfälle. Jag fick grymt ont i magen och jag var rädd ett tag att jag skulle bli tvungen att bryta; dock blev det bra igen efter mängder av vatten plus en banan och några vetebullar.

Vid Karlsborg splittrades klungan en stund eftersom att det vart ett litet missförstånd där ett gäng åkte in i depån för att fylla på vatten och det andra fortsatte en bit för att sedan stanna. Detta ledde till att mitt gäng på 5 personer cyklade själva tills dess vi kom ifatt de andra ca 6 mil senare.

 

Framme i mål kändes det grymt skönt att ha tagit sig igenom hela rundan än en gång. Det bjöds på pastasallad som vanligt och till de serverades det kall lättöl. Det är sällan en lättöl smakar så gott som efter ett varv runt Vättern.

Tiden slutade på 10 timmar och 22 minuter och av denna tid låg 37 minuter på olika stopp, dvs kisspauser osv. Medelhastigheten låg på 31,5 km/h och toppfarten på 60 km/h.

 

På bilden syns en del av de som var med i min klunga plus frugis som välkomnade oss vi målet. Jag skulle vilja tacka Västerås Cykelklubb och de andra som fanns med i min klunga (Thomas, Kenneth, Nicklas, Janne med flera) - grymt bra jobbat och tack för bra draghjälp. Vi ses nästa år!

Frugis var både glad och fräsch efter att ha tagit sig i mål på 13 timmar. Grymt bra jobbat! Nästa år vill jag att du hänger på i mitt gäng.

Självklart kom solen när vi åkte hem, men som tur var försvann den när vi närmade oss Västerås.

På cykeltur i Västmanland ...

Det har blivit en del cyklande inför den stundande Vätternrundan som äger rum nästa helg och här kommer några bilder jag tog längs vägen under gårdagen.

Totalt vart det 150 km, dvs halva Vätternrundan, och det var en bra tur vi tog jag och frugis. Vädret var växlande som vanligt och det kom några droppar i trakterna kring Sala.

Först tog vi oss från Erikslund till Irsta via Anundshög. Frugis hade cyklat denna väg tidigare och visste vart vi skulle ta vägen.

Efter Irsta tog vi oss förbi Kungsåra och sedan över E18 vidare förbi Nykvarn och sedan till Orresta.

Jag såg en rolig brevlåda längs vägen. Tror att det var i trakterna kring Fjärdhundra. Vi gjorde en liten smygvisit i Upplands Län under vår lilla tripp.

Första tecknet på att vi närmar oss Sala då vi cyklade på riksväg 70.

Äntligen framme, tror att det var kring 92 km. Vi stannade på en mack och åt en macka, dricka, bulle och choklad!!! 

Salbohed - här bor det bönder... eller?

På väg genom Sätrabrunn gick det bra och jag tror att vi snittade på ca 35 km/h.

Haraker blåste vi igenom på noll-komma-swisch!

Skultuna - metropolen alla vill till! Här bodde jag under två år då min mor drev brukshotellet och Skultunabadets servering.   

När vi passerat Skultuna tog vi oss via Rönnby vidare till stan via Biskopsängen och målet var att ta oss till Kraftvärmeverket eftersom att vi bestämt oss för att det skulle stå mer än 150 km på hastighetsmätarna. Efter det vart det hem till gården där vi tog det lugnt med grillad mat.

Mälarenergi Stadslopp 2009... Brrrr!

Fy vad kallt det vara att springa 10 km i ett regnigt Västerås. Jag tror att visionen som arrangörerna hade var att det skulle finnas en strimma sol så att folk kunde sitta i parken och mysa efter loppet och äta den goda picknick-kassen som delades ut till de olika lagen, men det vart inte riktigt så.

Jag tog mig runt på tiden 50.12 och med tanke på att jag inte har tränat så mycket den senaste tiden så känner jag mig riktigt nöjd.

Just nu sitter jag med en nybryggd kopp espresso och mumsar tiramisu-glass. Jag har på min tjocka fleece-tröja och fötterna börjar sakteligen få tillbaka känseln tack vare mina fårskinns-tofflor.

Brrrr! Blä för regn! Svensk sommar är fantastisk!

Lite bilder på vår närmaste granne - månen

Jag har länge intresserat mig för foto och i julas köpte jag mig en lite bättre kamera jämfört med den lille rackaren (Pentax Optio S6) som följt med oss precis överallt. Den nya kameran är en s.k. instegskamera, dvs ett par miljoner gånger bättre än den jag hade tidigare eftersom att det är en systemkamera. I samma veva som jag köpte kameran fick jag tag på ett bra objektiv som fungerar lite som en kikare. Den nya kameran är en Canon EOS 1000D med ett par extra objektiv och den tar fina bilder. Det som är dåligt jämfört med den andra kameran är att den nya är mycket större och otympligare.

Tillökning i familjen - CLEO

Efter många stunder av djupa funderingar har jag/vi kommit fram till att det äntligen känns rätt att skaffa en hund. Jag har inte velat skaffa mig/oss en hund utan att veta att jag/vi skulle ha haft möjlighet till att ta hand om den på ett bra sätt.

Nu kommer det inte att vara något större problem eftersom att barnen är tillräckligt stora för att ta en del av ansvaret plus att båda jag och frugan är både aktiva och kommer att ta del av ansvaret.

Vår hund heter Cleo och är en av valparna från den tredje kullen av Cleos mamma, därav namnet som måste börja på C.

Cleo är en Jack Russel Terrier och hon föddes vecka 16. Till en början hette Cleo "Cara Mia", men min dotten som har spelat Nintendogs i alla dess former hittad   e snabbt på namnet Cleo.

Den 14:e juni kommer hon hem till oss och vi har redan börjat förbereda hennes ankomst genom att köpa det som kommer att behövas för att hon skall få det bra.

Bilder på stugan...

Efter lite tjat kommer nu lite bilder på stugan. Under den senaste tiden har vi lagt ner en hel del energi på att renovera och se till att få vår prägel på stugan och det börjar se riktigt bra ut.

Golvet i storstugan är slipat och vart 100 gånger bättre mot vad det var tidigare.

Frugan har laserat bort bastu-känslan och det vart en helt annan ljusbild. Jag var lite skeptisk till att lasera taket, men det vart fint.

Frugan har laserat hörnskåpet i dalablått och det känns konstigt att tänka sig att det var bara träfärgat tidigare.

Renen, även kallad Lenin sitter på plats på den nytapetserade väggen bredvid kaminen.

Våra gamla stolar som legat på vinden i Västerås har hittat sin rätta plats i Hemfjällstangen i Sälen. I bakgrunden syns även ett av de nya elementen vi köpt till stugan. Alla element var ca 40 år gamla, så det var på tiden att byta ut dem.

Inom kort kommer köket att vara klart och strax därefter kommer det att ligga ett ekgolv istället för de linoleum-plattor som ligger där idag. Stogorna skall målas nu i sommar men det som står allra närmast på listan är den nya hallen som skall byggas.

Renoveringshelg i stugan

Här kommer en "kort" beskrivning av kristi himmelsfärds-helgen då vi var uppe i Sälen för att renovera stugan.

Helgen började för min del klockan 15.45 på onsdagen då jag gick hem från jobbet. Frugis hämtade mig och vi åkte direkt och hyrde ett släp för att kort därefter åka till ByggMax där vi köpte reglar, isolering, gips, papp, isoleringsplast/fuktspärr... för den planerade nya hallen och för tvättstugan i stugan. Det tar tid att handla saker till byggen och då vi var klara var det dags att lasta allt ordentligt på släpet så att det skulle klara en resa på 300 km till Sälen.

Sonen skulle ha med en kompis till Sälen och mitt i all stress hämtade jag han och hans cykel. Planen var att de skulle cykla MTB medan jag och frugis renoverade. Jag lastade upp min, frugis, sonens och kompisens cykel på släpet och som tur är har frugis (min tredje hjärnhalva) bra koll vilket gjorde att vi inte glömde en del mindre viktiga saker som t ex nycklar till stugan, pump till cyklarna, häftapparat, osv - jag slår rekord i tankspriddhet!

Klockan 21.00 kom vi äntligen iväg och efter en timmes bilkörning svängde jag in på en mack i Ludvika för att tanka. Bilen hulkar soppa när den måste dra ett släp. Jag gick ut ur bilen, började tanka, tittade sedan på släpet och gick sen direkt till frugis och sade att vi har problem! Ena däcket på släpet var punkterat och det var ju inte alls bra med tanke på att bara cyklarna som fanns på släpet kostar mer än 50 000. Hmmm, tänka, tänka, tänka ... jag hade som sagt med en cykelpump med anslutning för bilventiler och det gick att använda den för att pumpa upp däcket så att vi kunde ta oss till en bemannad mack. Däcket såg ut som Barbapappa när jag pumpat upp det och jag var livrädd för att det skulle explodera. Vi lyckades ta oss till en Statoil-mack, men det visade sig ganska snart att det inte fanns så mycket att göra eftersom att alla deras släp var uthyrda plus att de inte har några reservdäck på macken. En securitasvakt och kassörskan på macken hjälpte oss så gott de kunde och när allt vårt hopp var så gott som ute och klockan var efter midnatt hade jag lyckats få kontakt med ett gäng grabbar som var ute och åkte bil. En av grabbarna var en riktig mekare/däck-hamster och hade ca 20 uppsättningar däck (snacka om flyt!) i sitt garage i Grängesberg. Grabbarna hjälpte oss att byta det trasiga däcket mot ett reservdäck som hade samma dimension och bultmönster som det som satt på släpet. Därefter åkte vi till den ena killens garage där de hjälpte oss att byta till ett bra däck som skulle klara resan till Säeln. Helt fantastiskt schyssta grabbar! Vi kommer att ge ”Hanse” någonting för att han hjälpte oss.

Klockan ca 03.00 (tror jag) rullade vi vidare mot Sälen och när det bara var 5 mil kvar var jag så trött att jag fick stanna för att gå ett par varv kring bilen. Klockan strax före 06.00 var vi äntligen framme och kunde efter att ha lossat allt som fanns på släpet gå och lägga oss lade oss. Vi var riktigt glada att vi lyckades ta oss fram till Sälen.

Torsdagen började jag med att såga till ekskivan i köket. Det tog sin lilla stund och när det var klart påbörjade jag monteringen av spisen och spiplattorna; det har varit ett projekt att göra mat under renoveringen och frugis har gjort mirakel i det obefintliga köket med maten som vanligt = god mat = viktigt för att vi skall  orka. När spisdelen och spisplattorna var inkopplade var det dags att börja med rördragningen för vattnet i köket. Jag drog nya rör från badrummet till köket och målet var att vi skulle bli klara med vattnet under kvällen. Under tiden vattnet var frånkopplat i köket fick frugis ta hand disken på golvet på toaletten eftersom att det var bara där det fanns vatten. Varmvattenberedaren var urkopplad, så det var bara iskallt fjällvatten som gällde. Som tur är har vi en vattenkokare, men det blir ändå en hel del paltande för att hantera matlogistiken. Tyvärr saknade jag en del delar för vattendragningen, men det ordnade sig dagen efter. Klockan 02.00 var det dags att krypa till kojs.

Fredagen var ju en vanlig fredag vilket betydde att allt var öppet som vanligt. Vi började med att åka till återbruket och slänga en massa gammalt trä och åkte därefter till Sälens Bygg & Järn för att köpa det som behövdes för vattnet. Mitt i all stress och allt som behövde göras ringde svärfar som var i Älvdalen och frågade om de kunde komma förbi på en kopp kaffe. Puh, ännu en sak på agendan. Jag hittade en dubbelmuff till avloppet som gjorde att jag kunde göra klart vattnet i köket och efter en timmes strulande med avlopp och kopplingar kunde jag äntligen slå på vattnet i köket! Hurra! Tänk vad mycket vi tar för givet här i världen. Efter att ha fikat tillsammans med svärfar och hans fru åkte vi med ett fullt lass gamla takpannor till återbruket i Sälen; grabbarna hade fått ett tillfälle till att tjäna en varsin hundring (barnarbete?) och de hade gjort ett riktigt bra jobb. Svärfar har byggt en hel del och brukar komma med en hel del bra tips. Jag fick låna en ”Bygga i trä” DVD-samling som vi skall kolla igenom inför nästa projekt: hallen.

Grabbarna gillade att vara på återbruket och insåg snabbt att de skulle kunna bli miljonärer på att sälja gamla toablandare, köksblandare, cyklar, dörrar, gamla grejer som folk bara slänger. De snodde en gammal trampbil som vi upptäckte låg på flaket när vi åkte hem (hmmm...).

När väl vattnet fungerade vart det en hel del finlir i köket där jag fixerade köksskåp och så till att diskbänken hamnade rätt. Jag passade även på att se till att kylskåpet hamnade rakt, dvs såg till att det veNär det var klart var det dags för mat och denna kväll tog jag det faktiskt lite lugnt och gick på en promenad med frugis, kollade på film med Linnéa och lade mig relativt tidigt.

Lördagen var den stora bygga tvättstuge-dagen, dvs vi skulle bomma igen en dörr, bygga en vägg, riva en vägg. Jag påbörjade arbetet med att flytta ytterdörren från ena sidan till andra sidan, dvs jag flyttade låset och inte själva dörren. Efter en del mätande påbörjade jag arbetet med att sätta reglarna, kort därefter var det dags för gips på ena sidan och sedan isolering och sedan gips igen. Frugis kom med den briljanta idéen att bygga inifrån och ut, dvs först bygga innerväggen och sedan ta rivningen av väggen mot toaletten. Genom att göra på detta sätt slapp vi damm i hela stugan och det blev ett bättre upplägg på det hela. Nåväl, innerväggen var klar och jag började med ett litet gulligt hål i den gamla väggen som sedan blev till ett litet större som till slut var 68 x 200 cm stort. Rivningen tog sig en god timme eller två och när hålet var klart gick jag lös med slipmaskinen som saknar dammuppsamlare. In-i-dimman får helt plötsligt en helt ny betydelse. Det vart en soppåse med sågspån och damm. När rivningen av väggen var klar var det dags för vägg nummer två, dvs igenbomningen av den tidigare ytterdörren. Min plan var att bygga en vägg med extra reglar för varmvattenberedaren som skulle sitta ovanför tvättmaskinen. Jag märkte att tiden gick eftersom att det vart mörkt och kallt och klockan runt 02.00 var det dags att avsluta dagens arbete.

Söndagen ägnade jag åt att göra klart ytterväggen och att isolera den nya väggen. Vi hade beslutat att låta den gamla dörren finnas kvar, men att det skulle vara en dead-end med vägg bakom. Lite längre fram kommer vi att bygga ett förråd för skidor med mera. Det tog lite tid att stabilisera och stärka upp den bärande regeln som VV-beredaren skulle sitta på, men det vart bra och kändes riktigt stabilt; jag körde en chin-up utan att regeln rörde sig. Jag skar till gipset, bar in det i det nya rummet, satte dit den väderbeständiga plasten på insidan tillsammans med frugis, isolerade, isolerade och isolerade, och sedan var det bara att slammra igen dörren. Så var det dags för eld-provet: hänga upp VV-beredaren; ett tungt elände som måste väga över 40 kilo (frugis sade att den borde väga kring 25 kilo, men hon kanske vill att jag skall få ännu större muskler?) Skiten var tung och otymplig som f_n och det jag fick baxa runt VV-beredaren runt hela stugan, in genom allrummet och sedan i på toa och slutligen in i tvättstugan. Frugis hämtade en pall medan jag höll beredaren och sedan var det ”bara” att lyfta upp den. Frugis fungerade som ryggstöd medan jag försökte få dit eländet på hållaren som satt på den nya väggen. Efter en del konstiga läten satt sk_ten där den skulle och känslan vi hade var väl någonting i stil med den vi brukar ha då vi just passerat mållinjen på Vasaloppet. Puh! Jag avslutade dagens projekt med att lägga in ett golv som frugis hittat på Bauhaus. Vi kopplade av med en hemresa på 300 km och var hemma efter midnatt.

Idag vilar vi upp oss på jobben! Solen skiner!

Nästa gång är det dags att göra klart köket genom att sätta kakel, kompletteringsmåla, och sätta dit lister – sedan är det dags för den nya hallen .... ;-) Detta är till stor del min version av det vi gjorde i helgen och medan jag höll på med mitt så höll frugis samma tempo på andra fronter i projektet. Jag har säkert glömt en massa min hjärna är inte här just nu, knäna värker och jag är trött. Parallellt med allt det här så har vi en tonåring som tycker om att chilla, gärna har sin egen åsikt om saker och ting (konflikter, ja tack!) och är ordningssam (ironi).

Det börjar se riktigt bra ut och stugan börjar få vår prägel. Vi trivs i Sälen!