Vansbrosimmet 2009

Jaha, då var det dags för Vansbrosimmet igen och eftersom att den mesta av tiden då jag skulle ha tränat i stället har gått till att renovera vår stuga i Sälen, så valde jag att skippa tidspressandet för att i stället satsa på kvalitet och lugn och ro... eh, det kanske var fel år att välja just det med tanke på att det var 15,5°c i vattnet och ca 10° c i luften; det var alltså varmare i det kalla vattnet än i luften. Under dagen blev det dock lite varmare och jag vill minnas att vi såg solen på väg hem från Vansbro.

 

På väg från Sälen till Vansbro åkte vi genom Malung (tror jag det var) där en hel del gräsmattor låg under vatten. Det har regnat mycket under de senaste dagarna, inte minst i Sälen vilket märktes på vattennivån i Västerdalälven.

 

Nästan hela familjen samlade strax före start. Frugis var "lite" orolig inför den stundande simturen. Medan husse och matte simmade tog dottern hand om Cleo.

Som vanligt var det en hel del människor vid starten; både simmare och anhöriga och påhejare. Det började kännas lite "jaha, då var det dags igen", fast jag har ju övat två år redan så jag visste vad jag gett mig in på.

Under själva simturen tyckte jag att det mesta "flöt" på ganska bra. Jag körde mestadels bröstsim detta år eftersom att jag bestämde mig för att simma tillsammans med frugis (som fullföjde sin första svenska klassiker idag) och tiden landade på 1 timma och 13 minuter.

Det var som sagt kallt i vattnet, men en sak jag tänkte under tiden jag simmade var att "jag tycker om det här", dvs jag gillar de olika grenarna som ingår i klassikern (och inte när det är skitkallt, regnigt, ...).

Detta var min tredje svenska klassiker och det har varit en balansgång kantat med en hel del tur att jag klarat av att genomföra de fyra olika grenarna (Lidingöloppet, Vasaloppet, Vätternrundan  och Vansbrosimmet) i ett sträck, dvs tolv grenar i en sekvens. Förra året var det på håret att jag kunde genomföra Vätternrundan på grund av en förkylning jag drog på mig bara några dagar före själva loppet.

Under simturen såg jag en mås som låg i ett rede på en pinne och glodde på alla glada simmare. En tant som satt i en följebåt ropade "en kilometer upp", dvs en avklarad kilometer i samband med en av broarna. Vi kröken förväntade jag mig att vattnet i Västerdalälven skulle vara mycket kallare än vattnet i Vanån, men vattnet var "lika varmt" till skillnad från första året jag simmade då det tydligt märktes att det var en temperaturskillnad mellan de olika älvarna. Det satt två gubbar vid kröken och en av gubbarna höll upp en klocka så att man skulle kunna hålla rätt på tiden och en skylt som löd "853,13 meter kvar!!!". I samma veva kom en ordentlig skur ovanifrån, men det gjorde inget eftersom att kroppen hade vant sig med kylan.

Som jag skrev så var det mycket vatten i älven vilket gjorde att det var riktigt strömt i Västerdalälven. Jag minns vid ett tillfälle att jag såg beslagen på en brygga varpå jag simmade ca två minuter och sedan tog en titt och såg att beslagen var kvar. Strömmen var inte det enda problemet utan även alla simmare som sparkades, sparkade och simmade på varandra (det var totalt ca 9 500 simmare som deltog). Jag hoppas att det blir lite bättre väder nästa år.

Ett superstort grattis till frugis som blev en svensk klassiker idag!

Läs gärna om mitt första Vansbrosim på följande länk:
http://dandarache.blogspot.com/2007/07/vansbrosimningen-avklarad-44-av-en.html